Det här inlägget började jag att skriva på häromdagen när jag återigen tröttnade på en blogg och dess kommentarsfält. Jag dras till den där bloggen som Nalle Puh dras till sin ”honing”. Internet kan vara en fantastisk plats, full av kreativitet och inspiration. Men den kan också vara precis motsatsen. En plats där människor spyr ur sig elakheter om andra människor och där det inte finns några hämningar åt något håll. Undrar om samma personer som spyr ur sig vad som helst på nätet är likadana när de träffar personer ansikte mot ansikte.
Jag tänker på det som Underbara Clara skrev häromdagen: ”var inte en vidrig människa”. Den raden har faktiskt satt sig. Om jag vill att andra ska behandla mig vänligt och med respekt så måste jag ge samma respekt och vänlighet tillbaka. Och precis tvärtom också, om någon beter sig ovänligt mot mig så kan den personen inte förvänta sig ett vänligt bemötande tillbaka. Respekt föder respekt och det är verkligen inte något som man bara får utan en motprestation.
Jag tänker också på det här att kunna gå vidare när man tycker att någon gjort något fel. Till Claras rad vill jag också lägga till ”bli inte bitter”. Bitterhet förstör så mångas liv. Saker och ting kommer hända i livet som sätter sina spår men att bli bitter och låta det färga sin framtid på ett negativt sätt kommer inte leda till något gott. En sak är säker, bitter vill jag inte bli!
Nu svävade jag visst iväg lite, jag tänkte ju skriva om internet och så hamnade jag i bitterhet och tankar kring att inte vara en vidrig människa. Jag tänker ändå att det hör ihop. Ens tankar färgar hur man väljer att agera. Måtte jag aldrig bli den där personen som öser galla över andra bara för att mitt eget liv är miserabelt. Som skrivet tidigare: var inte en vidrig människa oavsett omständigheter runt omkring.
Ja på internet finns det många som passar på att skriva precis vad dom vill, utan en tanke på hur den som tar emot orden känner det. Det kan (vad jag har förstått) bero på att den som skriver en onödig, ovänlig och kanske ogenomtänkt kommentar vill hävda sin rätt att vara ”ärlig” eller sin ”åsiktsfrihet”. Och javisst – man har ju rätt till båda delarna. Men frågan är vem man gör någon nytta egentligen. Bidrar det verkligen så gott till det egna måendet att skriva ord som uppfattas som ovänliga och otrevliga? Ja det är frågan, och endast den som har behovet att lufta sina åsikter till varje pris – varesig det behövs eller ej – kan svara på den. Det finns ett motto som jag tycker är väldigt bra i vardagliga sociala interaktioner, nämligen ”om du inte har något snällt att säga, så säg då hellre inget alls”
Det är svårt med skrivna ordet för det är så lätt att tolka saker och ting på andra sätt än vad som avses. Jag tycker att det är viktigt med ett öppet klimat. Att kunna diskutera saker även om man har olika utgångspunkter och tycker olika. Att tycka olika är inte samma sak som att vara otrevlig och ovänlig.