Som du redan sett så har jag ofta många bilder i mina inlägg. Det speglar väl den jag är i vardagen väldigt väl. Jag hittar små fotoögonblick nästan dagligen som jag bara måste föreviga. Nu för tiden fotar jag bara med min mobil. Men jag har en fantastiskt fin digitalkamera från Nikon som får komma ut alldeles för lite egentligen.
Jag har funderat på att jag rent generellt använder bilder på ett lite annat sätt än många andra bloggare. Jag gillar att använda mig av gallerier, där de används för att förstärka texten jag precis skrivit. Men för mig är de sällan själva berättelsen utan tanken är att komplettera min text.
Ta mina vandringsinlägg som exempel. Där vill jag förstås dela med mig av allt det vackra, men också ge en känsla för leden. Hur ser stigen ut? Är det brant? Hur stenigt är det? Hur ser utsikten ut när man väl kommit upp? Mina bilder hjälper till att berätta det som mina ord ibland har svårt att beskriva.
Samtidigt har jag också börjat fundera på något annat. När jag läser andra bloggar märker jag att bilder kan användas på ett helt annat sätt. I vissa inlägg är det nästan som att bilderna är själva berättelsen. Texten fungerar mer som ett komplement. Då gäller det att varje bild verkligen tillför något nytt, eftersom det är bilderna som i mitt tycke driver läsaren framåt.
I mina egna inlägg är det nog oftast tvärtom. Jag skriver först och visar sedan. Bilderna får förstärka det jag redan försökt beskriva med ord. Bilderna visar hur det såg ut, hur vackert ljuset föll mellan träden eller hur utsikten faktiskt såg ut när jag väl kämpat mig uppför den där sista sega backen.
Men jag är verkligen inte perfekt. Jag kan också fastna i att flera bilder känns för lika varandra. Ibland är det säkert en bild för mycket. Eller två. Kanske till och med tre. Det är väldigt lätt hänt när jag själv minns känslan bakom varje bild och verkligen vill visa upp hur fint det var. Då är det så mycket svårare för mig att välja bort. Hur skulle jag kunna välja bort ett maffigt stenparti i Tiveden som verkligen ger upplevelsen en extra dimension, eller en vacker solnedgång över Östersjön i hundra (nåja) olika vinklar…
Sedan varierar jag också ganska mycket. Vissa inlägg har bara en enda bild. Andra har inga bilder alls. Och ibland, framför allt efter en riktigt fin vandring, blir det ett helt gäng. För mig handlar det nog inte om att ett inlägg ska innehålla ett visst antal bilder, utan om vad det aktuella inlägget behöver.
Hur går dina tankar? Är bilderna själva berättelsen när du bloggar, eller är de ett sätt att förstärka det du redan skrivit?
