En nyårslista

Publicerad den av Hannas krypin

Det kommer komma väldigt många listor och sammanfattningar på olika teman den här sista veckan på 2019. Jag har inte tänkt på att det även blir ett nytt decennium. 2020 liksom, hur coolt är det inte dessutom att få ha varit med om ett millenieskifte?

1.       En dålig vana som jag kommer att bryta:  Lätt!! Mitt noccodrickande. Tänk om jag kunde starta året med att bestämt sluta med det där skräpet…
 
2.       En ny färdighet som jag vill lära mig: Jag vill alltid lära mig nya saker. Men hm, någon särskild färdighet måste jag fundera över. Kanske lyfta mer än min egen vikt i marklyft. Jag vill också behärska de dära pilatesövningarna och andra styrkeövningar jag undviker för att jag är så svag. Typ sidoplanka, planka och armhävningar. En gång i tiden kunde jag stå i plankan i över två minuter. Det tror jag inte att jag gör nu…

3.       En person som jag vill sträva efter att bli: Mig själv såklart. En starkare Hanna (rent mentalt menar jag) som vågar gå min egen väg och inte bekymra mig så mycket om vad andra kan tänkas tänka eller tycka om mig.

4.       En god handling jag vill göra: Det här tycker jag är en rätt så dum fråga. Jag vill alltid vara snäll mot mina medmänniskor och ställa upp för de som behöver.

5.       En plats jag skulle vilja besöka: Jag vill åka till Munchen igen och ta pilatesklasser och så vill jag vill åka till legoland tillsammans med familjen. Jag vill även åka på någon weekend med Rickard
 
6.       En bok jag skulle vilja läsa: Hm, oj, bra fråga. Jag har många böcker på min att läsa-lista och jag kan omöjligt välja bara en.
 
7.       Ett brev jag skulle vilja skriva: Jag skulle vilja skriva ett brev var till mina barn. Vad som ska stå i brevet har jag ingen aning om. Den här idén kom nu medan jag skriver på inlägget.  
 
8.       En ny maträtt som jag skulle vilja testa: Jag vill göra egen leverpastej och så har jag hört att nötblod i pannbiffar är en riktig höjdare. Låter lite morbid med nötblod men det är nyttigt. Tänk vilken boost av järn man får….
9.     Något som jag vill bli bättre på: Pilates, löpning, marklyft. Träna på fettenergi istället för glukos.
 
10.  Något som jag skulle vilja köpa: Måste man köpa något jämt? Jag har inget särskilt på min lista förutom det som du redan vet.

En vecka i ketonernas värld

Publicerad den av Hannas krypin
Hoppa över det här inlägget om du tycker det är för jobbigt att läsa. Jag skriver det här mest för min egen skull. För att ha ett ställe att gå tillbaka till under resans gång. Vad som förändras, hur det känns i kroppen vid vissa värden och lärdomar jag gör.
Att mäta är att veta
Det här inlägget kommer bli ett reflektionsinlägg kring veckan efter min fasta. Fastan startade jag den femtonde december. Morgonen efter mätte jag mina ketoner, de låg lågt, bara 0,5 vilket är ketos men väldigt ”grund”. Den optimala zonen ligger på 1,5-3,0 och det är också då jag mår som bäst med energi utan den där känslan av att vara ”speedad”. (Mer om det längre ner i inlägget.)

                                        
Under dagen den sextonde så ökade ketonerna mer och mer, helt naturligt då kroppen vill försörja hjärnan med energi. Hjärnan gillar två källor till energi: ketoner och glukos. Om det inte finns glukos så fungerar hjärnan väldigt bra på ketoner istället.  Jag kom aldrig in i riktigt djup ketos, den kom senare när jag bröt fastan och började äta igen. Under hela veckan fortsatte jag att få låga blodsockervärden och höga ketoner.
                                
Dessa värden ovan är inte optimal ketos, tvärtom. Här är det inte ovanligt att man känner sig darrig, speedad och konstig. Det var precis vad jag gjorde. Jag har allltid trott att darrigheten och hjärtklappningen som jag fått har berott på min hangup för Nocco. Att kroppen reagerar på koffeinet. Så är dock inte fallet utan det är riktigt djup ketos som får kroppen att reagera. Det är inte farligt men obehagligt och det bästa då är att äta en bit ren protein. Jag tycker att det var bra att jag fick känna på riktigt djup ketos. Meningen med alla mätningar är ju att öka min kroppskännedom om min kropp så att jag inte behöver fundera över vad som är vad.
 

Dagens tips: Ett glutenfritt pannkaksrecept

Publicerad den av Hannas krypin
Idag tänkte jag tipsa om ett glutenfritt pannkaksrecept. Något som barnen verkligen gillar är amerikanska pannkakor. De vanliga är det dock massor med socker så jag googlade fram ett recept och hittade nedanstående hos 56kilo. Så nästa gång jag ska göra en riktig helgfrukost så ska jag testa det här receptet. Om jag tar bort fiberhusken och använder fullfet grädde så är receptet dessutom ketovänligt. Hur perfekt är inte det? Bilden kanske känns lite orelaterad då det inte är några pannkakor på bilden men tyckte den ändå passade temat. Nämligen frukost! 😍

6 pannkakor (20 cm stekpanna)                                                                                                                   

2 dl grädde
1 dl vatten
4 ägg
1 msk fiberhusk
1 tsk bakpulver (går att utesluta men jag tycker om att ha i)
2 nypor salt
0,5 tsk vaniljpulver

Veckans länkregn och tankar kring kommentarer

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Oj vad många ni var som hittade in till mig igår. Det blev faktiskt besöksrekord i december, dock inte totalt sett. Det märks direkt på statistiken när jag delar mina inlägg på Facebook. Ett hett tips till dig som vill ha fler besökare på din blogg. Talesättet att syns man inte så finns man inte stämmer väldigt bra på internet. Det blir så lätt att man försvinner i bruset bland andra bloggar och olika sidor.
Appropå bloggar så är det ju lördag och det är dags för veckans bloggar i länkregnet. Perfekt ju så här en lördag att få tips på härliga och läsvärda inlägg.
  • Ina berättar om sina mest gillade bilder på instagram.
I gruppen Social media support and share group stöttar vi varandra med att läsa inläggen och skriva engagerade kommentarer. Jag har varit med över ett år nu och ser nu personerna bakom bloggarna som mina vänner.
Det här med att skriva engagerade kommentarer var inte min starka sida förut, även om jag läst inlägget kunde det bli någon ytlig kommentar som ”fin bild” eller ”åh vad roligt det låter” till exempel. Tack vare gruppen får även andra bloggar engagerade kommentarer, man får ett nytt sätt att tänka när man verkligen måste lästa och kommentera därefter. Win win för alla, vem vill ha kommentarer som inte rör inlägget? Inte jag iallafall.

Fem en fredag v.52: Slutet gott

Publicerad den av Hannas krypin
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
  1. Hur tycker du att året blev?
  2. Gjorde du vad du tänkt under året?
  3. Vad var det sämsta med 2019?
  4. Vad kommer du minnas mest?
  5. Hur avslutar du 2019?
1. Totalt sett tycker jag att det har varit ett bra år. Ett år kantat av nya kunskaper och nya erfarenheter som jag tar med mig in i det nya året. Sen finns det ju andra erfarenheter som jag önskar att jag inte gjort.
2. Ja, det mesta iallafall. Jag hade ju tänkt att jag skulle lägga ut fler pilatesklasser på bloggen men det har inte blivit av. Inte heller har jag fått chansen att döma några damettor men det hänger jag inte läpp över. 
3. Den energilöshet jag kände när jag i början på året körde igång med ketogen kost. Att gå från massor med kolhydrater i måltiderna till nästan inga var galet tuftt. Sen skadan som jag fick i min vad var ju allt annat än rolig. Den är dock bra nu.
4. Alla nya kunskaper jag fått, allt roligt jag gjort med barnen och Rickard. Och alla roliga pilatestimmar som jag fått äran att hålla.
5. Jag avslutar året med att som vanligt jobba kväll och därefter göra något med Rickard och barnen. Det blir trevligheter till tolvslaget, sen ska jag hem och sova då jag jobbar nyårsdagen morgon.

De viktigaste markörerna för hälsa

Publicerad den av Hannas krypin
I julklapp av Marcus och hans sambo fick jag två böcker: keto av Martina Johansson, (som jag redan har) och så ”ketolicious” av Hanna Gillving. Hanna Gillving är en ny bekantskap för mig. Jag har inte sett henne på sociala medier på samma sätt som Martina och Annelie (Keto by Annelie). Så det blir spännande att se vad hon delar med sig av för tankar. Jag har läst ungefär 70 sidor i boken och än så länge är det inte många nyheter. Förutom bilden nedan 👇👇
Hanna skriver lite provocerande genom att referera till vanlig kost som sjukmanskost. Men, jag tycker det är bra att hon skriver så rakt på sak om symtom som man faktiskt kan få av fel kost. Många har den uppfattningen att kött skulle kunna orsaka sjukdomar och det är en uppfattning som jag inte delar. Tycker det är helt galet att mat som är naturligt för oss helt plötsligt skulle kunna orsaka sjukdomar. Ingen människa ifrågasätter att djur blir sjuka av fel kost. Kommer därför aldrig köpa att vi skulle bli sjuka av att äta naturlig mat utan ”innehållsförteckning”. Hur det än är så oavsett om samhället har förändrats så har våra kroppar inte gjort det. Kroppen vet inte att det är 2000-talet, att vi inte behöver söka efter vår mat eller att den finns tillgänglig hela tiden. Alla nya påfund som stoppas i kroppen är just nytt som kroppen inte vet vad den ska göra med. Dock så är vi tåliga och det tar tid innan levernet orsakar sjukdomar.
Kosten, träning och sömn

Dessa tre markörer är de viktigaste för hälsa oavsett vilken kosthållning man väljer. Oavsett om man vill vara vegan, vegetarian, keto, karnivore, paleo, you name it. Funkar inte dessa tre så kommer man inte få bra hälsa. Man kanske kan maskera symtomen med mediciner men det är inte hälsa utan enbart symtomatisk lindring. Grundproblemen kommer fortfarande att finnas kvar. Så jag fortsätter förkovra mig i hur jag kan må bättre och bli piggare.

Jag tror inte på…..

Publicerad den av Hannas krypin
…. Att det är normalt att alltid gå runt och vara trött. Att känna sig trött efter intensiva dagar är inte det jag syftar på utan det där att alltid känna sig trött och att aldrig ha orken till att göra saker. Det tror inte jag är normalt egentligen. Men vi är så vana vid att vara trötta att det blir det nya normalläget.
…. Att veganmat är bra för alla. Särskilt inte barn och gamla. Konsekvenserna av det kommer vi dock inte se nu utan det kommer bli som när det sades att det mättade fettet var farligt och ”alla” istället började käka hög kolhydratskost och hittepåmat. Vad har hänt med människornas hälsa efter det?
…. Att det största problemet för klimatet är att man äter kött. Missförstå mig rätt, klimatet är viktigt men jag tror att fokus ligger på fel saker vad gäller klimatfrågan när man fokuserar på köttätandet. I debattartiklar och på nätet så är det ofta som köttätandet skammas i diskussioner kring miljön och det tror jag är helt fel väg att gå.

En födelsedag

Publicerad den av Hannas krypin
Som jag skrev imorse så har ju Samuel fyllt år idag. Vi har firat med att ge paket, äta hamburgare. Han ville ha ”#tagpommes” som han kallade det för och så gjorde jag skumtomtepannacotta till efterrätt. Han blev så glad för sina presenter och är nöjd med dagen. 💓
Jag somnade som en sten i soffan på eftermiddagen, sov säkert två timmar. Jag har varit så trött den här veckan. Får ofta höra att jag ska äta mer kolhydrater men de runt omkring mig som äter kolhydrater är precis lika trötta och slitna. Känns mer som att det är den tiden på året. Jag ska krypa ner i sängen nu och läsa min nya julklappsbok. Men först natta Ida.
 
 

Samuel 16 år

Publicerad den av Hannas krypin
Jag som tjugoåring och nybliven mamma. Det här inlägget publiceras på minuten när Samuel föddes: 07:54 den 26:e december 2003.
Idag är ingen vanlig dag, för idag är min förstfödde sons 16-årsdag. När jag tänker på det så känns det helt overkligt att jag har ett så stort barn. Två år kvar till myndig liksom. Vad hände egentligen? Egentligen känner jag mig inte ”gammal” men när jag ser på barnen hur stora de blivit så känner bara hjälp! Jag hänger inte med.
Samuel har ett brinnande intresse för musik och är en hejare på att spela piano. Att han är intresserad av blues var nytt för mig och det var så roligt att få sitta med när min pappa och Samuel spelade gitarr och pappa rev av gamla bluesdängor. Helt underbart att se!
När Samuel var mindre så var att dansa också ett stort intresse. Vi gick faktiskt på streetdance ett tag. Grymt kul men jag med min dåliga koordination sinkade ju gruppen aning… Men kul hade vi!

Julhelgen 2019

Publicerad den av Hannas krypin
Den här julängeln gjorde min mormor när mamma var barn. Den är alltså över 60 år gammal.
Hej! Jag tog en bloggpaus över julafton och juldagen. Men idag tänkte jag berätta om min julhelg. Annandagen är ju dock kvar så helt slut är den ju inte. Igår morse klev jag och Rickard upp tidigt för att göra färdigt det sista. Brygga en termos kaffe, städa det sista, ta en promenad till Ica för att shoppa en julgrupp till Rickards mamma och ny majonnäs som blivit förstörd under natten. Jättekonstigt då den var oöppnad och kan förvaras i rumstemperatur.
Oj så otåliga Ida och kusinen var. Det är fördelen med tomte på förmiddagen, väntan blir inte så lång. Kusinerna skulle absolut öppna dörren när tomten kom, full fart upp ur soffan och lika snabbt tillbaka i soffan.
Julbordet 2019, prinskorv är inte keto men jag ville ha! Det närmsta jag kommit socker den här helgen var rödbetssalladen som jag tog till maten ikväll.
Gottebordet som jag inte tog en bit av. Samma sak på jobbet idag åt jag heller inget snask. Känns så konstigt att inte äta så mycket att jag mår illa till slut. Utan vara med behagligt mätt och inte sockerstinn. Då har jag alltså snart klarat av min första sockerfria jul, jag som funderade på att fuska är nu glad att jag stod fast på min linje.
Jag fick en sådan fin ny dress i juklapp av Rickard och barnen. Älskar verkligen färgen och jag hoppades på att jag skulle få en just vinröd niketröja. Nu fick jag byxor till med! Tack mina älsklingar! 💖 Kvällen spenderades i soffan förutom att jag tränade en stund. Det blev ca femton minuter löpning och så styrketräning. Hur bra som helst ju att jag fick till ett pass. Såklart såg vi också tomten är far till alla barnen. Det skulle kännas så konstigt att inte se den på julaftonskvällen.
Idag har vi varit hos mina föräldrar och firat Samuels födelsedag och såklart julafton i efterhand med lite klappar från barnen till de vuxna och så några klappar till barnen med. Samuel hade önskat smörgåstårta och mormor hade gjort en egen. Samuel tyckte den var helt fantastiskt god, den bästa tårtan han någonsin ätit. Gissa om mormor blev glad! Jag tog bara ”skrafset”, så gott ju med hyvlad smör till. Marcus och B fick en väggklocka med bild på barnen på och samma sak till mormor. Morfar fick en musmatta med bild på barnen. Vi gjorde samma sak för några år sedan till pappa och nu är ju barnen lite större så det kan vara kul att ha en bild med större barn. Det blev väldigt lyckat! Jag hade visst också varit snäll i år för av Marcus och B fick jag två böcker om ketogen kost. Den ena hade jag redan och den andra är ny. Närmre presentation kommer i ett eget inlägg.