Mitt liv, min vardag och allt däremellan
Jag sitter i bilen nu när jag skriver det här inlägget, på väg för att kanske springa eller kanske inte. Jag har inte bestämt mig än och lär inte göra det förrän i sista minuten. Tycker det är svårt det där att avgöra för jag känner samtidigt efter extra mycket. Vid osäkerhet är det såklart bäst att avstå.
Hur som helst så är der en vacker höstdag så oavsett om jag springer eller inte blir det en trevlig utflykt. Önskar dig en fin lördag!
Oj så skönt med helg! Jag har mått ungefär som igår – lite täppt i näsan och seg i kroppen, men i alla fall ingen feber. Jag lever fortfarande på hoppet att jag ska kunna springa imorgon. Det känns inte helt orimligt, men jag får ta beslutet imorgon bitti. Kroppen får säga sitt.
Veckans tema i Elisas fem en fredag handlar om fem olika saker med olika teman. Häng på du också. 🙂
Nämn fem saker du inte kan leva utan: Familjen förstås. Jobbet och mina kollegor som gör dagarna både roliga och meningsfulla. Fotbollsdömandet – det ger mig så mycket energi, även när det är tufft. Och så stretch och rörlighet, för jag märker direkt när jag slarvar med det.
Så känns det i mitt huvud. Jag tycker att jag sovit bra i natt men har tydligen stökat runt. Till slut fick Rickard bara en liten kant att sova på… Sa till honom att han får peta till mig så jag inte breder ut mig. ”Men då vaknar ju du” fick jag till svar.
Hur som helst, sedan jag kom hem från jobbet så har jag velat skriva några rader. Men inspirationen är lika med noll. Skulle tränat idag men har inte vågat eftersom jag vaknade med halsont i morse. Det släppte dock under dagen men den där mosiga känslan i kroppen har suttit kvar. Varit småsnuvig ett par veckor och börjar fundera på om förkylningen tänker bryta ut på allvar nu. Det vore högst otajmat eftersom det är Åstadsloppet på lördag. Förra året var jag förkyld veckan innan men hann bli frisk lagom till loppet. Jag som har stora planer men vi får se hur det blir med det.
Jag vaknade tio minuter innan klockan ringde i morse. Kikade på klockan och konstaterade att det inte var någon idé att somna om. Jag brukar vara som en trasa när klockan ringer så det var skönt att för en gång skull vara pigg. Tänkte dela några random tankar från idag.
Jag hade först tittat på en slinga runt en sjö i Finspång. Den ville jag gå igår tillsammans med Rickard men så blev det Viggeby istället. Så planen var att gå runt sjön i Finspång idag istället. Men så hittade Rickard något annat spännande: Gränsöleden i Västervik. När jag såg att den går vid vatten var valet inte särskilt svårt. Trots att det är en bra bit att åka. Så i morse lämnade vi ett soligt hemma och styrde Agda mot Västervik.
Morgonljuset var fantastiskt vackert och på sina håll bjöds vi även på dimma. Vid en sjö mellan Åtvidaberg och Överum var jag tvungen att stanna och försöka fånga det dimmiga och vackra. Lyckades väl sådär.
Vi valde att parkera bilen vid bondbacken och valde sedan att följa leden åt höger. Som vanligt lyckades vi välja att gå åt rätt håll så vi fick det absolut vackraste först. Första kilometern gick längs vacker skogsväg. Sedan kom vi fram till Lillön där vi tog en liten extrasväng.
Stigen ledde oss sedan vidare, här bjöds vi på bred skogsstig men det var såklart mycket rötter och stenar. Vi mötte ett par men annars var vi rätt så ensamma längs med vägen.
Lunchen intogs redan klockan tio, vi var båda hungriga. En varsin macka vid Krokens grillplats. Kanske inte den trevligaste badplatsen men perfekt att hänga här för en lunch.
Nästa korta paus blev vid Skanvik. Här råkade vi gå fel, tidigare hade det funnits gott om röda markeringar att följa men helt plötsligt fanns det inga alls. Vi fortsatte stigen framåt men fick sedan vända och gå tillbaka en liten bit. Då visade det sig att vi missade en markering som var på stenen vi precis suttit på. Här gick vi på klipphällarna och fick balansera lite.
Efter den vackra sträckan på hällarna kom vi sedan in i skogen igen. Mötte en hund som morrade och sedan skällde på oss. Där sjönk mitt humör några grader. Den här delen av leden går genom tallskog och mossa. Vi stannade på en utsiktsplats för att samla energi till sista biten. Ett par av de sista kilometerna går längs med asfaltsväg innan man kommer in på Gränsö slotts område. Ingen av oss blev särskilt imponerade av slottet. Såg liksom inte så ”slottigt” ut. Vi gick en kort sträcka vid Gränsö kanal, genom ett område med hus och en bred gångväg. Ett par hundra meter innan vi skulle svänga höger upp tillbaka till parkeringen gick vi förbi en väldigt vacker sandstrand där det fanns massor med svanar. Återigen råkade vi gå fel (mest mitt fel eftersom jag inte kände igen mig) och märkte det när vi kommit ut på varv nummer två. Vände snabbt och snart var vi tillbaka till bilen. Nästan 14 kilometer blev det totalt inklusive de små sträckorna som blev när vi gick fel och fick vända. Vi avslutade utflykten med att äta lunch på Burger King. Jag tog en kycklingburgare men den smakade mest fisk faktiskt. Kunde reklamerat burgaren men var så hungrig så slök den direkt.
För några år sedan så var jag, Rickard och barnen i Viggeby och vandrade. Det var en mysig runda längs med vattnet där vi kastade stenar i vattnet, fikade på en kulle och fortsatte sedan vår runda. Det som är bra med Viggeby är dels att det finns två rundor: norra slingan och södra slingan och att det finns möjligheten att gena på hur många ställen som helst. Man kan med andra ord välja hur långt man vill gå. Det är perfekt när man har barn med sig som inte orkar hur långt som helst.
Idag var planen för mig och Rickard att gå hela rundan. Vi ställde bilen vid östra parkeringen och valde att börja med norra slingan. Det är välmarkerat med blå märkning och Norra slingan börjar väldigt lättvandrad på grusväg, snart vänder stigen ner till vattnet och där blir det genast lite tuffare. Tuffare på så sätt att man måste hålla koll på fötterna. Det är stenar och rötter. Efter helgens regnande var det också lerigt på sina ställen. En del av slingan går längs med vattnet och efter dryga tre kilometer kan man välja på att svänga vänster till östra parkeringen eller svänga höger och ansluta till södra slingan. Den är enligt skyltarna fem kilometer.
De blå markeringarna ledde oss snart till Viggebystrand. Där kan jag tänka mig att det är riktigt fint på sommaren. Stigen från Viggebystrand till Mariestadsudden och vidare till Jaktstugeudden var rundans finaste sträckning. Vi fikade vid Mariestadsudden innan vi vandrade vidare till Jaktstugeudden.
Ska man bara gå den ena slingan så är södra slingan helt klart finast. Den delen är fem kilometer och kräver kanske lite mer vad gäller att sätta fötterna rätt men så värt det. Den gulliga jaktstugan var en trevlig kontrast. På den udden hittade vi också ett siamesiskt träd.
Två timmar och 8,5 kilometer senare var vi tillbaka vid bilen vid östra parkeringen. Det är helt klart en mysig runda. Ser fram mot nästa utflykt!
Innan jag börjar berätta om min vecka så måste jag visa dessa bilder som jag tog på vägen hem. Jag har aldrig någonsin sett en hel regnbåge. Det brukar alltid bara synas en liten del av regnbågen. Idag var hela regnbågen tydlig. På vissa ställen kunde jag till och med se en dubbel regnbåge. När jag åkte genom stan så såg det ut som att regnbågen började på vägen. Så otroligt häftigt fenomen! Det var fler än jag som stannade längs med vägen för att ta kort.
Uppdaterat 5/10 20:10. BP påminde mig om gårdagens ord på Åkes tema ”hoppa på tåget”. Jag har säkert missat stationen men jag springer efter tåget och hoppar på. Veckans ord var nämligen ”båge”. Visst passar min regnbåge in på temat!
Känsla: Glad, kompetent, virrig (för att jag kom på att jag glömt anmäla mig till palliationsdagen), osäker (för att jag kom till palliationsdagen ensam) beskriver väl veckans alla möjliga olika känslor.
Väder: Väldigt varierande skulle jag säga. Sol men också kyliga dagar. Gårdagens väder med regn och rusk har nog ingen missat.
Mina positiva från veckan:
Bloggrelaterat: Jag har raderat en hel del kommentarer från min bloggs begynnelse. Noterade att det är stor skillnad på kommentarerna nu jämfört med då. Majoriteten av kommentarerna var svarskommentarer och kommentarer med enda syfte att få folk att vilja kolla in den bloggen. ”Fin blogg” och ”allt bra” var standard.
Veckans träning: Jag är glad över att jag även den här veckan har fått till två pass med fokus på styrka.
Veckans bilder: Kommer jag få stenen i huvudet nåntro? Veckans fokus är natur, upplevelser och svampar.
Veckans lärdom: En påminnelse om att tänka först och prata sen. Grodor hoppar helt klart fortfarande vissa dagar.
Veckans inspiration: Funderar över om jag känt mig något särskilt inspirerad av något men jag får nog säga pass på den här rubriken den här veckan.
Veckans köp: Jag har fallit för frestelsen och beställt Hemmets almanacka. Ångrade mig ett tag men tror jag kommer gilla böckerna. Vi får se.
Veckans bok/serie/podd/musik:
Veckans va!!!: Det är helt klart tragiskt att kvinnan dog i badkaret. Men att försöka lägga över det på Apple. Alla vuxna vet ju att vatten och el är en fruktansvärt dålig kombination. Eller borde veta i alla fall. Något har allvarligt missats under skolgången om man inte vet att vatten och el inte hör ihop….
Oj vad min rubrik låter AI-inspirerad. Men jag fick idén när jag gick från bilen i blötan. Ibland ber jag AI om förslag vad gäller förbättring av mina texter men jag landar alltid i att min text är den bästa som den är. AI är alldeles för klyschigt och passar definitivt inte mitt sätt att skriva. Ord som ”magiskt” och allmänna överdrifter går helt bort. För ett tag sedan hamnade jag i en blogg där det var uppenbart att varenda inlägg var AI-genererat. Sånt är tråkigt tycker jag. Fine att få inspiration men då tycker jag att man ska skriva om texten så det blir ens egen stil och inget annat.
Så åter till stormen Amy. Såg på nyheterna i morse att just mitt län inte skulle få särskilt allvarliga konsekvenser.Förutom vid kusten då. Det har dock varit riktigt ruskigt så hur ruskigt det varit på andra ställen, det vill jag inte ens tänka på. Jag hoppas att ingen människa kommer till skada och att eventuella materiella skador inte blir alltför svåra.
När jag kom hem från jobbet gjorde jag några besök i blogglandia och sedan valde jag att lufsa på löpbandet i en kvart. Med lufsa menar jag gå en minut och jogga långsamt i en minut. Det upprepandes i en kvart. Skadan kändes okej men jag pressade inte på något sätt alls. samtidigt så lyssnade jag på Taylor Swifts nya album. Tyckte helt klart att vissa låtar påminde om andra redan existerande låter. Har för mig att man får använda tre ackord i en låt utan att anklagas för plagiat. Det var framförallt vissa intros som påminde om andra låtar men själva melodierna och texterna är unika.
Efter träningen gav jag lite mat till ödlorna, slängde in tvätt i maskin och så påbörjade jag en chili con carne som nu står och puttrar på spisen. Satsar på långkok idag och hoppas att det blir pricken över i:et. Annars tycker jag att chili con carne alltid är godast när den fått gotta till sig i kylskåpet någon dag.
I kväll tänkte jag göra något annorlunda. Elisa har som vanligt knåpat i hop fem fredagsfrågor åt oss att svara på. Frågorna kommer i nästa stycke och jag tänkte att jag skulle svara på dom i löpande text istället. Svaren på frågorna är i nuet men det här inlägget publiceras inte i nuet så lite ”ljugigt” blir det.
Medan jag svarade på Elisas fem en fredag hade jag en serie igång i bakgrunden. Den heter “Halva Malmö består av killar som dumpat mig” och handlar om en tjej som mest verkar träffa på riktiga skitstövlar. Stackars henne alltså! Så det jag hörde just då var skådespelarnas samtal och dilemman.
På jobbet hade vi avtackning och kollegan som skulle sluta beskrevs som en ”inhalation av glädje”. Det fastnade. Tyckte det var så fint sagt, ett uttryck jag kommer bära med mig. Tror man måste jobba med oss för att förstå uttrycket. En fin dag är väl det korta svaret.
Viktigt för mig är att hitta motivation till ett träningspass. Jag var inte särskilt peppad men fick till ett bra styrkepass. Det är det som jag helhjärtad fokuserar på. Men motivation kan det ju vara svårt med.
Jag är också nöjd med att jag de senaste två dagarna haft inskolning. Det är alltid trevligt att få höra att man hittills gjort ett bra jobb. Men det är intressant det där hur mycket jag gör rutinmässigt och som sitter i ryggmärgen. Det är så mycket jag kommer på under tiden som jag vill dela med mig av. Hur ska jag komma ihåg allt? Jag har också hållit en liten utbildning för nya kollegor kring EKG-appareten och akutvagnen. Slängde också in lite kring defribrillatorn. Jag tycker att det är så roligt att få dela med mig. Men det vet du ju redan som läst här ett tag.
Så det var Elisas fem fredagsfrågor i löpande text.
Godmorgon!
Hoppas att du har sovit gott i natt och att du mår bra. Själv är jag trött men det är ju inget nytt. Nu jobbar jag fyra dagpass i rad och kommer vara på vårdlag om inget ändras.
Vet du vad jag gjorde igår kväll? Nej, det kan du förstås inte veta – men jag ska berätta. Det var nämligen första gången på flera veckor som jag deltog på domarklubbens träning. Jag har tvekat länge, mest för att jag inte velat riskera att förvärra skadan. Men igår kände jag en stark längtan efter att vara med igen, så jag velade in i det sista och till slut bestämde jag mig: jag följer med.
Vi var fem domare som samlades för att träna tillsammans. Jag hakade på passet och sprang 16 × 100 meter, men när det var dags för maxfart bestämde jag mig för att stå över. Jag vill verkligen inte riskera att dra upp skadan igen, särskilt nu när den äntligen blivit så mycket bättre. Jag kände också att mitt fokus på styrka och explosivitet verkligen gjort skillnad.
Det var så roligt att få vara där! Att få träna tillsammans, känna gemenskapen och bara vara en del av gänget igen gav mig massor av energi.