Tankar under en promenad

Publicerad den av Hannas krypin

Jag är ledig idag. Känns inte alls dumt med tanke på att min helg blev rätt så intensiv med både familjehäng och så en dag på och runt fotbollsplan. Jag tog mig ut på en promenad i samhället. Blev väl dryga fyra kilometer. Under promenaden hann jag tänka på en hel del. Tänkte jag skulle ta dig som läser här med på promenaden.

  • När Tess föreläste i förra veckan så sa hon många inspirerande saker. Men det som fastnade mest var ”ingenting är omöjligt”. Under min promenad idag var det just det jag tänkte flera gånger. Ingenting är omöjligt och jag måste göra ett engagerad och helhjärtat försök att komma i mitt livs form.
  • Bäst att beta av den tråkigaste delen av vägen först tänkte jag…..
  • Konstaterade dock att hela rundan var rätt så tråkig.
  • En annan tanke var huruvida jag skulle träna något idag. Kunde promenaden räknas som träning? Nej det ska allt bli ett pass i kväll tänkte jag.
  • Förutom här, här var det fint.

Söndagslistan vecka 42

Publicerad den av Hannas krypin

Det blir ett relativt sent inlägg idag med. Jag har varit ute hela dagen på Scandic cup och stöttat unga domare. Det finns en förening i stan som arrangerar fotbollscuper varje höst och vinter. När Rickard var tillsättare så dömde vi ofta dessa cuper tillsammans. Vis av erfarenhet vet jag att dessa matcher är tuffa, även flickmatcherna som på pappret borde vara lättare att döma. Det är inget som märks i de här matcherna. Det är riktigt tufft klimat och som domare måste man vara på tårna. Så min roll idag var att finnas där och ge tips och råd och stötta om det behövs. En domare blev sen så för att inte schemat skulle bli alldeles för försenat ryckte jag in och dömde finalen. Lagen som möttes var Hammarby-Segeltorp, två Stockholmslag så det var verkligen derbykänsla. Det var tur att det var jag som var på plan då det var lite leva eller dö som gällde hela matchen. Hur kul som helst med lite att bita i. Jag fick också till ett bra träningspass.

Känsla: Det har varit en vecka med många känslor. Jag har varit både glad och ledsen, irriterad och trött. Ja allt på en gång. Men mest har jag varit glad.

Väder: Så underbart med en mestadels solig vecka. Lite regn har det också blivit.

Veckans träning:

  • Måndag: Vilodag
  • Tisdag: Det fick bli ett styrkepass.
  • Onsdag: Stretchade fyrtio minuter. Så glad att det fungerade bra.
  • Torsdag: Vila, fick ta ett extrapass på jobbet.
  • Fredag: Vilodag
  • Lördag: Jag lufsade dryga fyra kilometer i skogen.
  • Söndag: Fotbollsmatchen som jag fick döma.

Mina positiva från veckan:

  • Att äntligen få ha hängt en stund med mamma, pappa och brorsan.
  • Det var så inspirerande att få lyssna på Tess Olofsson, hennes resa och utveckling. Lärde mig så mycket av henne.
  • Jag och Rickard fick ju tid tillsammans på hockeyn igår. Han kom även i eftermiddags och höll mig sällskap de sista timmarna på cupen. Var trevligt att inte vara själv, så där i slutet på dagen är man ju rätt så trött.
  • Så roligt att få döma fotboll igen. Jag har verkligen saknat att få vara ute och döma. Jag fick beröm av ett helt annat lags tränare efter matchen. Sådant värmer extra mycket.

Lärdom: Det är inte så dumt att skynda långsamt, att ta en sak i taget. Att råka göra ett misstag är verkligen inte bara av ondo. Man kan lära sig en hel del av det.

Bilder från veckan:

En lördag med lite allt möjligt

Publicerad den av Hannas krypin

Min lediga lördag blev väldigt intensiv. Först nu på kvällen tar jag mig tiden att skriva några rader. I morse var det någon minusgrad men fantastiskt vackert ute. Dagens svåraste fråga var om jag skulle utnyttja löpbandet eller om jag skulle ta mig ut i skogen och lufsa en runda i stället. Det blev det senare. Men vi ska väl ta den här dagen från början.

Om en dröm

Det sista jag kommer ihåg innan jag vaknade i morse var att jag drömde om att vi var ute på en vandring i bergen, hela familjen. Klipphällarna var täckta i mossa och det sista jag minns innan jag vaknade var att jag precis tagit mig förbi ett klurigt parti och sedan skulle ta mig från en hög klippa. Rickard, S och A var före oss så det var jag och I som skulle ta oss ner. Hur det gick vet jag inte eftersom jag vaknade. Bad AI illustrera min dröm, gick väl sådär:

Men jag fick mina berg, min barrskog och den gröna mossan.

Om en löprunda

Som jag skrev i början av inlägget så funderade jag över om jag skulle träna utomhus eller inomhus på löpbandet. Kände till slut att det var onödigt att slösa bort en sådan vacker dag på inomhusträning så jag sprang en runda i skogen. Rickard sprang samtidigt ett lite längre pass. Titta så fint det var:

Om en lunch och en hockeymatch

Nu är serierna som jag och Rickard dömer slut för den här säsongen. Vi båda var lediga så det passade perfekt att åka hem till min mamma och pappa. Alla barnen följde med och väl på plats var min bror också där. Det var såna trevliga timmar tillsammans. När vi åkte hem kom Rickard med förslaget att åka och titta på hockey. LHC skulle ta emot Växjö hemma. Det var en rätt så trist historia. LCH torskade och domarna hade inte sin bästa dag på jobbet. Så kan det gå.

Det har varit en riktigt bra dag. Träning, familjetid och egentid med Rickard. Kan inte bli så mycket bättre. Morgondagens planer är att observera lite under en fotbollscup.

PS: Åkes ord den här veckan är Personligt. Det här inlägget kanske kan kvala in där, nämligen en härlig dag tillsammans med dom som betyder mest för mig. DS.

En typisk fredag…

Publicerad den av Hannas krypin

Vackert morgonljus i morse. När jag åkte hem så regnade det.

Jag har haft sådan sprängande huvudvärk idag, det började på förmiddagen. Det är verkligen inte lätt att jobba då…. Tänkte flexa tidigare men eftersom Kommunal skulle komma och det delvis skulle handla om mig kunde jag ju inte gå hem tidigare. Jag har anmält intresse till att bli skyddsombud, får se om det blir jag då det ska röstas om det och en annan kollega från grannavdelningen också anmält intresse.

Sista timmen innan jag skulle hem blev det lite smått kaos, telefonen ringde i ett och lite annat hände också. Jag gick inte hem med en bra känsla. Kunde jag gjort något annorlunda är väl så det känns. Funderar också om jag glömt något. Men så känns det ju alltid när det varit mycket på en gång.

Huvudvärken tror jag beror på sömnbrist förresten, somnade först vid halv tolv igår kväll och klockan ringde fem i morse. Jag fattar jag inte hur jag tidigare orkade jobba kväll och sedan dag med tanke på hur det känts idag. Tänker att jag kommer må mycket bättre efter en god natts sömn och så några dagar ledigt. Nästa gång jag jobbar är nämligen på onsdag. Jag har sagt till min chef att jag inte är tillgänglig i helgen för extrajobb.

Solig torsdag och extrapass

Publicerad den av Hannas krypin

Det är torsdag kväll och jag har ganska nyss kommit hem från ett extrapass från jobbet. Jag hade på känn redan igår att jag skulle behöva komma in på min lediga dag så blev inte förvånad när chefen ringde i förmiddags och frågade om jag hade möjlighet. Det blev en lugn kväll med lite lagom att göra. Jag jobbar inte kväll så ofta så kul att göra det någon gång då och då.

Jag var inställd på att det skulle regna idag men det har varit riktigt fint väder hela dagen. Hösten fortsätter visa sig från sin bästa sida. Längtar efter att få komma ut i skogen igen. Får se om jag och Rickard kan komma ut innan det blir grått, mörkt och kallt ”på riktigt”. Nej nog om det, nu ska jag sova så jag orkar upp imorgon för mitt dagpass.

Lite duktig flicka och så stretch på det

Publicerad den av Hannas krypin

Jag började på ett helt annat inlägg ikväll. Kände sedan att det blev lite för personligt men ändå inte och la inlägget i utkastmappen istället. Kanske jag delar det en annan dag eller kanske inte alls. Kanske att någon av tankarna får vara med i min sammanfattning av veckan på söndag. Vi får se helt enkelt. Det är egentligen inget allvarligt utan mer tankar kring krav och förväntningar och att känna mig som den duktiga flickan som förväntas kunna allt. Men nog om det. Att dela att det har varit en intensiv start på veckan, det känner jag däremot att jag kan skriva. Passade på på jobbet att kolla min syresättning när jag lutade mig framåt vilket varit det största problemet. Den låg så fint på 98% och pulsen låg på låga 60 slag/minut. Då hade jag ändå hållit igång hela morgonen och tagit min nocco (som jag absolut inte är motiverad att sluta med…) Så cellerna får helt klart syre även om det känts som något helt annat. Kanske det bara sitter i huvudet, eller kanske inte. Slog mig nu att det säkert bara är förkylningen som stökade till det.Testade en av mina favoritklasser i kväll och det gick alldeles utmärkt. Under tiden jag stretchade fick jag en paus från alla tankar som snurrar runt. I morgon är jag ledig. Det blir en lugn dag med lite röj och fix och så ett möte på ett av barnens skola. Hoppas du får sova gott i natt.

Ett försök till en stund på mattan….

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har inte stretchat på ett tag. Det har sina konstiga anledningar. De senaste gångerna som jag försökt har jag fått problem med att andas. Det konstiga är att jag inte alls tar ut samma rörelseomfång som tidigare men jag kan ändå inte andas. Jag har tänkt att nu har jag fått vena cava syndrom. Alltså att det är en förträngning i övre hålvenen som gör att hjärtat inte får tillräckligt med syre. (Ja, jag är lite yrkesskadad…..) Jag har också tänkt att min mage är för stor och trycker på diafragma så att jag av den anledningen inte kan andas. Magen har dock inte blivit större, den är lika plufsig som den varit de senaste åren.

Det började med att det blev konstigt med andningen under stretchen ovan, men bara den.

Så jag kan alltså springa, köra tuffa explosivitetspass och bara bli så där lagom andfådd som jag blir av jobbiga träningspass men inte stretcha. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva men jag kan rent fysiskt inte andas. Skulle vilja ha en mätare som kan mäta syrehalten när jag stretchar för att se om det bara är en känsla eller om jag faktiskt sjunker i min syresättning.

Ikväll försökte jag men fick avbryta efter bara några minuter. Nu har jag suttit och skrivit det här inlägget en stund och jag känner fortfarande att andningen är konstig. Det sätter sig ju i huvudet med. Vem vill utsätta sig för något som ska vara avkopplande men som känns värre än ett tufft löppass?

Kvinnligt ledarskap i fokus

Publicerad den av Hannas krypin

För ett tag sedan fick jag ett mejl med ett erbjudande som jag absolut inte kunde tacka nej till: att få lyssna på Tess Olofsson – Sveriges främsta kvinnliga domare just nu och en riktig pionjär. Hon är den första kvinnliga huvuddomaren i herrallsvenskan. Det är verkligen en bedrift då det kräver otroligt bra fysik för att klara löptesterna på den nivån.

Vi var sju domare, en distriktsinstruktör (L) och drygt 20 andra personer med olika roller inom fotbollen som samlades för att höra Tess berätta sin historia – hur allt började och hur hon tagit sig hela vägen till toppen. Det blev en otroligt inspirerande kväll.

Jag insåg ganska snabbt att hon och jag faktiskt har en hel del gemensamt. De tankar jag har kring dömandet, den där osäkerheten som ibland smyger sig på i vissa situationer – det delar jag med en så rutinerad domare som Tess. Det var en lättnad att inse att mina känslor inte är särskilt unika. Jag kunde heller inte hålla tyst när det visades klipp och vi diskuterade kring det. L la armen om mig och bara helt spontant ”jag gillar dig” när jag reflekterade kring en situation och ett beslut. I såna där situationer kommer det fram så mycket rutin. Tänk så mycket jag också kan dela med mig av. Sådant jag inte tänker men som bara plockas fram i såna här situationer.

Något annat jag tar med mig är att inget är omöjligt. Hon har lyckats ta sig tillbaka efter tre skador och trots en hälseneruptur kunnat ta sig till högsta nivå på herrsidan. Det är imponerande. Det gör att jag på något sätt känner lite hopp kring min egen fysik. Om jag verkligen vill så kan också jag. Inte nå hennes nivåer såklart men att jag väljer själv. Om jag lägger in en högre växel kan också jag nå bättre resultat.

Söndagslistan vecka 41

Publicerad den av Hannas krypin

Jag måste säga att ChatGPT blivit rätt så bra på att skapa fina och stämningsfulla bilder. Jag tar ju rätt så fina bilder själv men när jag vill ha en naturtrogen bild med både vatten, berg och en stuga kan det ju bli lite svårt…. Så bilden ovan är alltså AI.

Känsla: Måste säga att min förkylning förstört känslan för veckan en aning. Det har dock som helhet varit en fin vecka med två långpromenader tillsammans med Rickard och lite annat smått och gott.

Väder: Oktober levererar verkligen vackert väder. Över 15 grader på dagarna och mestadels sol. Hösten när den är som allra finast!

Träning: På grund av min förkylning har jag tagit det lugnt den här veckan. Det blev två vandringar tillsammans med Rickard och så gårdagens fem kilometer i Örebro.

Mina positiva från veckan:

  • underbara vandringar till skogs. Sådant gör mig glad.
  • att loppet igår gick så bra.
  • jag och Rickard var och tittade på fotboll i eftermiddags. Hur mysigt som helst. Men matchen hade väl mer att önska.
  • i veckan var jag med och intervjuade en person som sökt en tjänst på mitt jobb. Det var hur kul som helst.

Tråkiga: Jag ville träffa mina föräldrar idag men eftersom jag är förkyld passar det dåligt.

Tre filmer jag sett: Den här veckan har jag sett tre riktigt bra filmer enligt mig.

  • Kvinnan i hytt 10: En kvinnlig journalist på en lyxkryssning bevittnar vad hon tror är ett mord, men ingen tror henne – och offret verkar aldrig ha funnits.
  • Identity thief: en man får sin identitet stulen och han letar upp den här kvinnan för att försöka få sitt liv tillbaka och bli rentvådd.
  • The perfect guy: en kvinna träffar vad hon tror är den perfekta mannen. Mannen visar sig dock ha en mörk sida och skyr inga medel för att försöka få tillbaka den kvinna han tror sig älska.

Bilder från veckan: Har ju hur många som helst och flera av dom här redan varit med här på bloggen. Tror att dessa nedan inte varit med. Särskilt inte bilderna som jag tagit från dagens soliga match.

Ingen pepp alls men höstens bästa femma

Publicerad den av Hannas krypin

Åkes lördagstema Hoppa på tåget passar verkligen bra på dagens inlägg. Dagens ord är nämligen ”tävling” och det är precis det som jag, Rickard och A roat oss med i Örebro. Det årliga loppet Åstadsloppet gick av stapel idag. Varje år så kan man välja mellan 5km, 10km eller 21km. Vi alla tre var anmälda till fem kilometers-loppet.

Det var länge sedan som jag lyckades springa fem kilometer på under 30 minuter. Det senaste året har jag sprungit långsammare och långsammare för varje lopp. Alla går såklart inte att jämföra så eftersom banor är olika tuffa. Men trenden är att jag blir långsammare. Det vill jag såklart ändra på.

Förra året hade jag precis varit sjuk lagom till Åstadsloppet. Jag valde att delta och verkligen ta det lugnt. Det gick ju bra med förutsättningarna jag hade då. Jag gick i mål på tiden 30:36. I år har jag istället blivit förkyld lagom till loppet. Jag har funderat och funderat. Ska jag göra ett försök och lufsa runt? Precis som jag skrev i i dagens tidigare inlägg så velade jag in i det sista. Jag var riktigt trött i bilen och kände verkligen inte för att anstränga mig fysiskt över huvudet taget. Men när jag fått frisk luft, hämtat ut min nummerlapp började jag bli taggad på att ändå försöka.

Rickard tyckte jag kunde springa med Alex och i starten stod vi bredvid varandra. Tappade dock bort honom direkt när starten gick. Trodde han var bakom mig men visade sig att han var framför mig. Efter en stund lättade det upp i fältet och jag kände mig pigg så sprang iväg i mitt tempo. Min plan var att ta det lugnt, lyssna på kroppen och vid minsta känning att något kändes fel skulle jag avbryta. Men största problemet var att min näsa rann lite. Kroppen och andningen kändes hur bra som helst. Förvånansvärt bra ska jag säga. När det var dryga 500 meter kvar till målet som är Tybblelundshallen var det en tjej som sprang om mig. Funderade hur jag skulle göra, om jag skulle låta henne slå mig eller om jag skulle göra en rejäl tempoökning på målrakan. Valde det senare. När man kommer in i hallen springer man dryga 100 meter, sedan kommer en 90 graders kurva innan sista biten till mål. Jag valde att vänta till kurvan och därefter lägga in min stöt. Min kropp svarade bra och jag drog ifrån henne och kom före i mål. Tjejen pratade med mig efter loppet och berömde min spurt. Hennes plan var ju att klå mig. Kul med spurtstrid så där. Jag är väldigt nöjd med dagens lopp, trots mina urdåliga förutsättningar så sprang jag höstens snabbaste femma. Konstaterade också att Örebro inte är särskilt platt. Konstigt det där för förra året tyckte både jag och Rickard att det var en lätt bana.

Årets finishertröja var svart. Perfekt färg ju, passar till allt. Men om jag springer nästa år så vill jag ha en finishertröja som är mer färgglad. Typ rosa. Var några tjejer som sprang i rosa tröjor med texten ”girl power” på. Kände starkt att jag villhöver något liknande.

När Alex gått i mål så tog vi oss till bilen och letade sedan upp en pizzeria. Valet föll på Nosa Pizzeria som ligger mitt i ett bostadsområde. Hur trevlig restaurang som helst. Verkligen fräscht. Rickard och A tog en varsin pizza och jag valde kebab. Så gott ju.

Under hemresan blev jag påmind om saker jag ofta säger. Hade ju passat bra i gårdagens fem en fredag: ”åh så fint det är” och ”åh vilken gullig kyrka”. Sa till Rickard att när vi är trötta på natur så kan vi åka runt och spana på kyrkor.