- Var: en rundslinga längs med vättern i Motala-trakten.
- Längd: 10-12 kilometer
- Svårighetsgrad: Skulle ändå säga att det är en lätt runda. Det som gör det mer krävande är distansen.
- Parkering: Rustninge eller Medevi Brunn
- Underlag: Genom spänger över sumpskog, fina skogsstigar genom tallskog och över klippor.
- Badplatser: Ja, finns flera små badvikar där man kan ta sig ett dopp.
Jag och Rickard har som tradition att gå en längre sträcka av Östgötaleden innan semestern är slut. HÄR kan du se vilka leder vi har gått tidigare. Efter mycket velande föll valet på Västanvik, en 10 kilometer lång runda längs med Vättern. Om man parkerar vid Medeby brunn så får man två extra kilometer. Det ville vi såklart.
Det här är en av de lättare slingorna som vi gått. Sträckan som går precis vid vattnet är såklart utmanande vad gäller att hålla koll på fötterna då leden på vissa ställen går precis vid vattnet. Underlaget är annars skogsstig. Starten vid Medevi Brunn tar oss förbi Hjärnevallen där Medevi IF spelar. Hade älskat att få komma dit och döma men jag bor alldeles för långt bort. Såna där planer mitt ute på vischan gör mig alltid lite extra sugen på att få komma ut och döma. Svårt att gissa vilken färg Medevi spelar i! Blått såklart! Hur som helst, en liten skogsstig tar oss vidare på leden. En bit längre fram måste man välja, höger eller vänster. Vi valde höger. Ett fornminne som finns längs med leden är denna hällkista. Den hittas på genvägen mellan Rustninge och Medevi Brunn. Den är ca 4000 år gammal.
Snart kommer man fram till ett område i skogen som är angripet av granbarkborrar. Så där behövde man hålla koll både på fötter så man inte snubblade på rötter och eventuellt fallande träd. Känns som att varenda granskog är angripen av granbarkborrar. Hur som helst, efter sträckan i skogen kom vi till slut fram till vattnet. Kartan över ledens sträckning visade att vi till största delen skulle gå vid vattnet, och visst blev det så.
Efter dryga fem kilometer satte vi oss på en liten ö, Juniön och intog lite fika. Efter fikat fortsatte vi stigen fram och kom till Måndagsbron som leder ut till ytterligare en liten ö. På den här delen av leden blåste det rätt så hårt medans det på andra ställen längs med leden var helt vindstilla.
På vissa delar av sträckorna måste man gå över spänger. Det är bra att spången finns för det går inte att gå utan på alla ställen. Den sista sträckan med spång går över riktig våtmark där renat avloppsvatten rinner ut.
Längs med leden finns det flera badvikar. Vid en av dom finns det ett väldigt fint inrett dass. Jag var såklart tvungen att fota. På samma ställe fanns det även små söta figurer som jag antar att barn gjort.
Så jag har skrivit väldigt mycket om att leden går vid vättern men har knappt visat några bilder. Så här kommer ett gäng. Längs med leden finns det ett antal fina utsiktsplatser. Det var intressant att se hur vilda vågorna var beroende på åt vilket håll vi gick.
Tack för att vi får följa med på vandringen, det ser verkligen väldigt fint ut, med varierande vyer och terräng, förutom att spängerna kunde få vara dubbelt så breda, tycker hon med dålig balans 🙂
Jag hade också gärna haft bredare spänger. Är livrädd att jag ska råka trampa vid sidan av spången.
Men herregud vilket mysigt promenad stråk. Ett sånt där ställe skulle jag vilja promenera på. Det är så underbart att ut och bara vara i naturen.
Det var hur härligt som helst. Jag och Rickard tröttnar aldrig på att vara ute tillsammans.
Helt underbara bilder, och det är sååå kul att se dig och Richard tillsammans. Ni har ju samma intressen och ni kör på. Det gjorde min man och jag också. Det är så viktigt att ha gemensamma intressen samtidigt ska man ha olika hobbyn också, så att man inte nöter på varandra. Ingen fara för det i er förhållande dock:-)
Det var hur härligt som helst. Vill redan ut på äventyr igen. Härligt att ni hade samma intressen ni med.