Jag är så trött. Inte fysiskt, eller jo, det är jag men det är inte fysisk trötthet jag pratar om nu. Jag pratar om mitt huvud. Jag är så trött på att jag alltid tänker negativt om mig själv. Tankar om att jag inte duger som jag är, att jag måste förändra mig och bli någon annan än den jag är. Att jag är si och så och ingen gillar mig. Jag fattar inte varför jag måste hålla på och trycka ner mig själv hela tiden. Önskar bara att jag kunde acceptera mig själv och strunta i vad andra tycker eller inte tycker.
Jag är så trött på detta som tar så mycket energi. Energi att orka vara en bra mamma till barnen, att plugga och ta hand om hemmet. Det håller inte längre. Att säga till mig och att försöka att inte fokusera på destruktiva tankar fungerar inte men antar att det är den enda väg att gå. Nån gång blir det väl ordning på mig. Kanske bottnar allt i att jag känner mig så himla ensam.
Bara lite kvällsgrubblerier från en trött och slut Hanna….
En bild från en betydligt gladare dag…
