Jag har egentligen riktigt dålig karaktär. Så länge jag inte faller för frestelser, så länge jag inte smakar klarar jag av att stå emot utan problem. Det är när jag tar en bit tårta till exempel som mitt sockerbegär vaknar och då med besked. Då kan jag inte sluta äta. Jag vill bara ha mer och med följden av att jag mår riktigt dåligt både fysiskt av illamående men också psykiskt av den tjockångest som kommer över mig. Varför undrar ni säkert då, jag som är inte är tjock. Jag vet inte varför jag är så hård mot mig själv.
Med andra ord: för mig blir det hela tiden ett val. Vill jag äta den där biten tårta och sedan få ångest eller vill jag må bra. Jag tänker nu välja det senare. Nyårsdagen blev ett nystartsdatum (med ett *litet* återfall i lördags) med nya vanor, nytt tänk och ny disciplin. För att lyckas med viktminskning men även med träningsmål så är det disciplin som gäller, att inte falla för den där lilla rösten som säger åt en ”att ta en kaka till”. Nej, hädanefter tänker jag göra det som jag mår bra av. Sunda matvanor och hård träning! Kan jag så kan du!
