Ibland krävs det så lite för att jag ska bli alldeles lycklig och prillig. Jag hade tänkt att ta en kort promenad bara för att få lite solljus på nosen. Istället fick jag feeling och gick en riktigt lång promenad. Det blev lite mer än åtta kilometer. Åtta härliga kilometer där jag fick en massa solljus på näsan. Jag gick samma runda som jag och Sofia brukar gå när vi ska gå långt. Fågelkvitter, mängder med människor som promenerade och mitt i ett bostadsområde så sprang ett råddjur över vägen. Den stannade till och jag stannade också för att ta upp kameran men snabbt skuttade den iväg. Jag tyckte det var fantastiskt att få se den så nära. Det påminner om när jag hade praktik ute på Fredriksberg 2002-2003 och mötte en stor älg. Jag vet inte vem av oss som tyckte det var läskigast, jag, älgen eller Nobel som ponnyn hette. Älgen stack in i skogen igen iallafall och vi kunde fortsätta vår ridtur. Glömmer det aldrig iallafall.
