När vi är på Gotland så brukar vi alltid bo i Visbytrakterna och ha det lite som bas för var vi åker. Ingen av gångerna som vi varit här har vi tagit oss tiden att åka ända ner till Hoburgen. Längre ner än så här kan man inte komma på Gotland. Så vi satte kurs mot Burgsvik och vidare ner mot Hoburgen där den kända rauken Hoburgsgubben finns. Ingen av oss var särskilt imponerad över just den rauken. Men omgivningarna! Wow alltså! Jag har inga ord. Att sådan här natur finns i Sverige känns smått overkligt.
Mysigaste lilla stugan på väg till Hoburgen.
Vi hittade en grotta och ett valv.
Det fanns så mycket att se och så mycket att fota. Jag hittade som ett språng i klippväggen dit jag ville klättra upp. Men det var alldeles för lös sand så jag vågade inte.
Efter vi varit på Hoburgen klippområde så gick jag, Samuel och Alexander upp i Hoburgens fyr. Den är ”bara” 22 meter hög men känns ju högre. Usch, det kröp i hela mig men samtidigt var det så häftigt! Den här fyren är fortfarande igång och vi fick höra en hel del intressant av de som jobbade i fyren som guider. Bland annat så var det belagt med halshuggning om man missade att se till att fyren lös och ett skepp gick på grund. Verkligen hårda bud!
Del två av den här utflykten kommer få ett eget inlägg istället för mitt inlägg har redan blivit alldeles för långt.
