Att ta ansvar är att vuxen?
Att falla offer för sin egen passivitet är enkelt. Bekvämt. Eller? Kanske bara tills det bekväma blir så obekvämt att man tvingas ta ansvar?
Hur jag än bortförklarar eller rättfärdigar något för mig själv så är det ändå jag som har ansvar för mig själv. Jag får leva med konsekvenserna.
Det är inte min chefs fel om jag bränner ut mig. Jag kan själv välja hur jag ska förhålla mig till situationen. Jag kan tex ta ett snack med chefen, planera mitt arbete bättre, säga ifrån om det blir too much, byta jobb, och investera mer tid i självomsorg när jag är ledig.
Om jag vill skylla på någon annan så letar jag upp min del i det hela. Även om jag tror att det bara är 0.2%. Det slutar alltid med att jag inser att det är 100%.
Hur är det möjligt?!
🔥
Jag skapar eller tillåter allt som händer mig. Allt jag gör eller inte gör och hur jag reagerar. Och, det man tillåter kommer att fortsätta 🔥
Mycket av det som händer mig är mitt ansvar.
✔ Man kan alltid ta höjd för potentiellt strul.
✔ Man kan ta ansvar för sina reaktioner, oavsett vem som skapar situationen.
✔ Man kan ta ansvar för hur man förhåller sig.
✔ Man kan ta ansvar för sina handlingar.
✔ Man kan ta ansvar för vilka man omger sig med.
Tillåter jag självskadebeteende? Varför? Eller att någon annan skadar mig? Varför?
Känns det orättvist? Blir du provocerad? Bra! Ta den energin och gör något konstruktivt med den.
Världen är inte skyldig en något. Ingen kommer att göra det åt en.
Hur jag än vänder och vrider på det så är största enskilda faktorn till framgång, oavsett område att ta ansvar.
Text av Jessica Fjellberg
Bra text! Tuff men sann.
… Men sen är vi ju bara människor, vuxna som gör oss bästa (som på bilden med ugglorna).
(Sent) Svar: Tack för att du berömde försmaken på aprilsidorna i min bullet journal. Nu finns resultatet publicerat i ett separat inlägg. Kika gärna!
Finns det inget behov av att ha en journal/kalender/almanacka så behöver man ju inte ha en. Själv har jag svårt att ha allt i huvudet och därför uppskattar jag så att ha en bullet journal. Hoppas att du har hittat ditt sätt att ha ordning i tillvaron.
Ta vara på dig.
Kram
Ja den är tuff. Det är därför jag tycker den är så bra. En del behöver en spark i baken och ta eget ansvar och inte lägga över det på ”alla andra” att fixa. Därmed inte sagt att man inte ska söka hjälp. Ensam är inte alltid starkast. Men det måste finnas en bra balansgång.
Precis så! Men det är SÅ mycket enklare att skylla på andra/annat…
Jo så är det ju!
Jag tänker lite både och här. Det kan ju lätt tänkas så att det är personens fel. Men samtidigt har vi olika skörhet samt även olika förutsättningar. Vissa människor har helt enkelt fått lära sig att alltid säga ja och aldrig nej. En chef kan dessutom använda tekniker som: ”Det här fixar du” och helt plötsligt står du där med mer uppgifter när du precis sekunden innan ber om färre.
Det är lätt för människor som är medelmåttiga att säga till andra hur de ska göra, men om du är en presterare som mäter ditt människovärde i prestationer och att vara andra till lags? Ja då är det inte lika enkelt.
Det finns såklart olika aspekter på saken. Men jag tänker ibland på att en del människor gör sig till offer för omständigheter och tycker att ”alla andra” ska lösa problemen istället för att se till vad man kan göra själv. Ingen annan kan egentligen lösa mina problem, jag kan få verktyg att hantera problemet. Men det största jobbet måste jag själv göra.
Absolut så kan jag också se det med många saker. Men det kommer till utbränd och liknande finns det flera aspekter.
Det är lite som att tro att någon bara ska kunna ”bestämma sig för att må bra.” Om det var så skulle vi inte behöva psykvård tex.
Nej så enkelt tror inte jag heller att det är. Men jag tror samtidigt starkt på att jag kan påverka mitt mående genom mitt sätt att tänka. Har en i min bekantskapskrets som jobbat stenhårt med sitt mindset (utmattning och depression i botten) och har kommit så långt bara genom att lära sig att tänka annorlunda och samtidigt bearbetat allt som hen varit med om.