Kategori: Tänkvärda inlägg av andra

Att landstingen i Sverige går mot brakförlust har väl inte undgått någon och nu regnar sparpaket, anställningsstopp och uppsägningar som givetvis inte drabbar beslutsfattarna som skapat problemen, utan vårdpersonalen som redan har det tufft.

Några exempel: Region Östergötland väntar sig en förlust på 1,5 miljarder, Region skåne står med underskott upp mot 4,3 miljarder kronor, Västra Götalandsregionen räknar med ett underskott på 1,6 miljarder kronor och bara Sahlgrenska sjukhusets underskott ligger redan på 329 miljoner kronor med risk för ett underskott på 1,4 miljarder kronor vid årets slut, medan Region Sörmland väntas gå med ett underskott på en dryg miljard kronor och det fattas pengar till löner där man kan tvingas låna.

MEN det finns oändliga resurser för att bekosta den ogenomtänkta klimatpolitiken, rusta upp Ukraina militärt gång på gång, bekosta Natomedlemskap, köpa in mer covidvaccin för miljarder, betala avgifter till organisationer som EU och FN, höja politikernas löner, ta hand om den aldrig sinande strömmen med asylsökande migranter som tillsammans med alla sina anhöriga ska få del av kakan och skicka saftiga bistånd runt om i världen.

Att inte fler reagerar på att det inte finns några pengar till de mest primära samhällsfunktionerna – där sparbetingen inom vård, skola, rättsväsendet och övrig välfärd drabbar oss själva när våra barn och äldre anhöriga får stå åt sidan – medan skattemedel öses ut på allt utom det egna folket som drar in stålarna. Det sovande folket tycks inte se vad som utspelar sig mitt framför näsan.

SANS OCH BALANS MÅSTE BLI ACCEPTERAT IGEN

Bland de största problemen Sverige har, är att nyanserade åsikter har blivit bannlysta. Åsikter med proportioner eller balans tillåts inte. Så har det blivit när det gäller tex klimatet, invandringen, brottsligheten, jämställdhet, nu också islam.

Det räcker att några tycker ”invandrare förstör hela Sverige, invandringen måste stoppas helt och folk tvingas tillbaka till sina hemländer bums”, då kommer de med mer balanserade åsikter (som att invandring inte är dåligt i sig, men det kan bli för mycket av det, vilket kan orsaka problem) att klumpas ihop med de kategoriska och hårda och avfärdas.

En balanserad åsikt anses alltså vara förklädd extremism. Man trycks till ena kanten på en lång skala.

Det enda som accepteras är att tycka raka motsatsen till de hårdare eller onyanserade åsikterna, tex att det inte finns några problem med invandring, det är bara positivt. Eller att om inte Sverige gör allt för klimatet så går jorden under, har man synpunkter eller problematiserar är man klimatförnekare.

Snarare borde balanserade åsikter och ståndpunkter bejakas och ses som de mest rimliga. Det är med sådan inställning man kan diskutera, hitta lösningar, kompromissa, så att utveckling kan ske.

För något år sedan skrev jag ett inlägg om vetenskap och var jag står. Fick nämligen en konkret fråga om jag inte tror på vetenskap. Gissa om jag blev glad när personer med betydligt högre utbildning resonerar lika som jag. Vetenskap är inte något som är statiskt utan föränderligt. HÄR kan du läsa mitt inlägg som jag syftar på.

Som vetenskapligt orienterad så ogillar jag starkt att man ägnar sig åt förtryck av personer som söker kunskap på egen hand. Det är att betrakta människan som mentalt inkapabel att förbjuda någon att ta del av “fel” information. Uppenbarligen anser man om man har den inställningen att individen saknar förmågan till kritiskt tänkande och analys sā därför måste alla medborgare ledas som en skock får av det politiskt valda ledarskapet, globala riktlinjer, mediala PR-budskap och noga utvalda experter. Vill man ta reda på mer och försöka förstå sig på detaljerna eller se problem ur olika perspektiv så blir man fördömd som ovetenskaplig när det faktisk är precis tvärtom.

Kritik och saklig debatt är en viktig och central del av den vetenskapliga processen. Konsensusvetenskap är således ett ovetenskapligt begrepp då vetenskapen är en ständigt pågående process som inte är förutsägbar. Vad som gäller som “sant” förändras över tid ofta baserat på enskilda individers observationer och hypoteser som kan motsäga tidigare uppfattningar. Absoluta sanningar som är konstanta över tid som man kan komma överens om skall gälla för all framtid och inte får kritiseras är inte vetenskap utan det är dogman. Vad forskare anser eller drar för slutsatser kan vara subjektivt färgat och är inte alltid så relevant utan det är rådata som är centralt att delge andra när man publicerar. Det är därför en öppen tillgång till alla rådata är centralt för att andra skall kunna göra egna beräkningar och bedömningar av dessa. Det visar inte minst trixandet med av bearbetade data från kliniska studier och utfall av vaccineffekter som gett missvisande slutsatser som genomskådats av andra forskare och analytiker. Ges man inte tillgång till rådata öppet så.är det alltid en stark varningssignal i vetenskapliga sammanhang. Det minskar definitivt trovärdigheten av slutsatserna i en dylik studie. Alla seriösa forskare är medvetna om detta.

Ann-Cathrine Engwall

Det finns en dröm och önskan om att alla ska dela med sig, alla ska visa respekt för varandra, alla ska vara trygga och mätta och alla ska dela samma mål. Denna dröm heter Agenda 2030. Drömmen är vacker, kärleksfull och underbar.

Men har du tänkt på vad det innebär?

Har du någonsin flyttat och några vänner liksom bara försvann just den dagen du behövde hjälp? Eller tillhör du en bostadsrättsförening och på årets städdag är det alltid samma gäng som kommer och samma som inte dyker upp? Bäst av allt, du ska dela med dig, så de får halva din lön så det blir rättvist samt att du som har tid och ställer upp naturligtvis hjälper dom med flytten när det är deras tur att flytta.

Men tillbaka till dilemmat. Hur ska du få dessa att göra ”vad de ska”? Tvång? Och när du lyckats med dessa (om det någonsin går) så ska du sen lyckas med hela världens befolkning.

Vad innebär det tvånget? Och ännu värre, hur blir det med allt som ska påtvingas som du själv inte håller med om. Ska du tvingas? Hotas? Straffas? Har du någon gång avbokat något som du egentligen borde ha gjort (med en liten vit lögn)? Hur blir det EGENTLIGEN när alla ska sträva åt samma håll. Det låter underbart, men har du verkligen fått det att funka i ditt liv? Om inte, hur ska det då funka i hela världen?

Jag älskar tanken med att dela med sig. Jag gör det var dag på olika sätt. Men jag ser människor i min omgivning som inte gör så… hur gör vi med dom? Bestraffar?

Alla ska visa respekt för varandra. Det låter varmt, empatiskt och kärleksfullt. Jag gillar tanken. Men vad betyder den egentligen?

Kan du visa respekt för en kultur som använder hedersvåld? Eller anser du det fel? Ska din åsikt tvingas på andra? Är det lika okej om du tvingas ändra dig så de kan respektera dig? Vem äger FACIT på vad som är rätt och ska respekteras? Har du någon gång träffat på människor på FB som inte visar respekt? Vuxna människor som uttrycker sig så fult så du tappar hakan? Hur ska dessa övas i att visa respekt? Och har du respekt för dom?

Drömmar börjar med dig och din värld. Drömmar har ”ben” att gå med (en plan med svaret på hur). Annars blir det bara en fantasi.

Vem ska vi ge makt till att styra vad som ska göras, delas och hur? Det låter vackert men jag ser ingen bra lösning. Diktatur? Världens elit, WEF, får makten? Industrin som har alla pengar får makten? Låter inte lockande alls.

Dela samma mål? Vi kan ju för tusan inte ens komma överens om vilket parti som ska styra Sverige. Människor betedde sig vidrigt under C-tiden. Och abortfrågan är fortfarande en diskussionsfråga. Tänk om den åsikten du INTE har är den som ska respekteras? Med tvång!

Med vilka medel ska vi skapa den trygga och ansvarsfulla världen? Och vem bestämmer vad det innebär? Du kommer inte ha en röst. För hur skulle det se ut om du tänkte och tyckte själv. Nej, nu ska alla följa strömmen, lyda och hålla sig på mattan.

Och någon vill gärna ha denna makt! Drömmer låter underbar. Jag vill också leva på en ren jord, full av kärlek och jämställdhet. Jag vill också att kvinnor och barn ska vara trygga och alla ska ha rent vatten och tillräckligt med mat. Svinrika landet Sverige har inte lyckats med detta och vi tjafsar vart fjärde år om hur det ska lösas, samtidigt som vi ALLTID skyller på den politiska färgen som vi själva inte tillhör. Psst, ingen färg har lyckats…

Jag känner mig inte helt trygg i att lämna över mitt liv till industrins händer, till makten som eliten önskar roffa åt sig. Och helt ärligt, jag är 100% säker på att OM jag offrade allt jag har för att blint lyda så hade de ändå inte skapat detta lilla paradis. För de som drömmer om denna makt är inte människor fylla av empati och kärlek.

Deras dröm och mål låter så, (för att du ska vilja följa), men deras historia visar på annat.

Vi har haft ledare tidigare som ville göra ”ett land” där alla tycker samma sak, av jordens befolkning. Gick sådär.

Vi människor är djur som leker Gud. Problemet är att det är några stycken på toppen som vill ha makten av Gud. Är du redo att lyda? Följa? Är du redo att respektera det du avskyr? För det är inte säkert att det är dina värderingar som blir de som ska respekteras…

Nej, vi är människor med känslor, värderingar, tankar och medvetande. det gör att vi kommer tänka och tycka olika. Några kommer vara snälla, omtänksamma och kärleksfulla och andra kommer vara psykopater och narcissister. Att göra oss till EN grupp med samma mål och strategi låter vackert, men är det rimligt?

Börja med din familj och dina vänner och bekanta. Få den till en homogen grupp där alla delar lika och alla ställer upp för varandra, även när det är tråkigt. Få alla att tycka samma i C-frågan och vilket parti man ska rösta på samt hur man ska lösa olika problem med EN lösning som alla är överens om. När du lyckats med det, då kan vi prata om att tvinga jordens befolkning ner i en lydig box med tvång.

Text av Anna Hallen Buitenhuis

Vill man förstå vetenskapen måste man lära sig skilja på vetenskap och dogman. Dogman är trossatser som anses sanna och inte får ifrågasättas medan vetenskapen är en ständigt pågående process där ifrågasättande och kritik leder utvecklingen framåt. Religionen utgår ofta ifrån dogman liksom vissa politiska agendor vilket är väsensfrämmande inom vetenskap där den typen av förutfattade föreställningar om sanningen är tabu och hämmar utvecklingen. Vetenskap är inte åsikter som man skall enas om.

Några varningstecken att reagera på när det handlar om dogman och inte vetenskap.

1) Vetenskaplig konsensus råder
Konsensus är aldrig ett vetenskapligt argument eftersom en enskild individ kan ha svaret på gåtan baserat på konkreta observationer/data som går emot vad majoriteten har för uppfattning. De flesta nobelpris delas t ex ut till individer som utmanat majoritetens uppfattningar om sanningen.

2) Lita blint på vetenskapen
Man bör alltid ifrågasätta vetenskapliga slutsatser och granska de rådata och metoder som dessa baserar sig på. Genom att välja rätt metod och kontroller så kan man ofta verifiera de resultat man önskar. Detta är inte ovanligt när det gäller komersiella produkter eller forskning som inte är helt oberoende. Därför måste man alltid undersöka vilka som ligger bakom en studie och vilken finansiering och kontakter de har.

3) Censur av kritiker
Att hindra kritiker ifrån att uttrycka sina invändningar mot en slutsats är inte vetenskapligt det är motsatsen till vetenskap och det om något signalerar att det handlar om dett dogmatiskt påstående som man inte har tillräckliga underbyggda argument för att kunna försvara öppet och sakligt.

4) Nedsättande epitet för kritiker
Vetenskaplig kritik är någonting önskvärt som alla forskare tidigt tränas på att tåla och ta vara på. Epitet som förnekare, anti-något eller konspirationsteoretiker i samband med vetenskaplig kritik är ett illrött varningsflagg för att det handlar om dogman och att avsikten är att tysta kritik genom personliga angrepp som kränker individen. Inom vetenskapen lyssnar man respektfullt till kritik och bemöter den sakligt. Kan man inte det så utvärderar man sina egna slutsatser. Personangrepp är tabu.

5) Hot och represalier
Att statuera exempel med oproportioneliga konsekvenser är ett sätt att sprida rädsla för att uttrycka kritik öppet och kontrollera massorna. Kritiker blir avskedade eller degraderade, förlorar sina forskningsanslag, legitmationer och/eller sitt renonomé samt blir utsatta för förföljelse och hot av olika slag.

6) Slogans
Vetenskap är inte PR utan sakliga objektiva argument underbyggda av konkreta data. Förekommer korta identiska slogans som ständigt upprepas frekvent av olika personer med referens till vetenskapen så är det en indikation på att det handlar om dogmatiska PR-budskap och inte om vetenskap.

Finns någon eller några av dessa ingredienser med så bör man ALLTID vara SKEPTISK och undersöka saken mer på djupet för att analysera om det handlar om ett DOGMA.

PS. Texten har jag lånat av Ann-Cathrine Engwall

”Under ett seminarium frågade en kvinna, ”Hur vet jag om jag är med rätt person?”.

Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa, ”Det beror på. Är det där din partner?”. Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten ”Hur vet du det?”. ”Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga”, svarade mannen.

Så här lyder svaret.

Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.

Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.

Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.

Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.

Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.

Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.

Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.

Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.

Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.

Skälet till det är, och lyssna nu noga:

Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.

Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.

Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.

Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.

Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!