Stendörrens naturreservat

Idag åkte vi på utflykt, jag och Rickard, barnen och så T, äldsta grabbens flickvän. Vi styrde bilen till Stendörrens naturreservat som ligger ett par mil från Nyköping. Barnen vill inte vara med på bild så därför blir det enbart bilder från själva reservatet.

Hela slingan är 9,7 kilometer men vi tog den lilla slingan på bara 2,4 kilometer. Då får man med broarna och det vackra kustlandskapet. Men det är obehagligt att gå på hängbroarna, det gungar rejält. Särskilt idag när det också blåste. Ett annat sällskap följde inte föreskrifterna och en av personerna hoppade på bron. Jag fick ont i magen men så är jag den där personen som inte gillar broar. Särskilt inte såna där rangliga saker. Men det är en riktigt fin slinga att gå på så det är definitivt värt det.

Efter andra bron satte vi oss och fikade. Då kom en fågel som väntade på att få sig en smakbit. Det var ingenting som vi bjöd på. Fåglarna är inte gjorda för att käka vaniljbullar fulla med en massa socker. T trädde blåbär på ett strå som S fick. Blåbären som fanns i mängder var rätt sura.

När vi gått slingan så åkte vi hem. S ville övningsköra så jag körde hem T:s bil. En liten Nissan med automat. Vad konstigt det känns att köra automat när man som jag är van vid manuell växellåda. Det var en liten pigg, trevlig bil men jag föredrar Agda.

Kvällen har bjudit på EM-fotboll, nu är det sista laget utslaget som jag hållit på: Schweiz. Något mer kvällen bjudit på är regn och åska. Känner inte att det gör något att snart börja jobba igen med tanke på vädret. Samtidigt är det skönt att den riktiga högsommarvärmen lyst med sin frånvaro för jag gillar egentligen inte när det blir så där smällhett. Orkar liksom inte göra något samtidigt som jag tänker att man måste vara ute och njuta av att solen är framme.

Racereport Byrundan 2024

Det är sen gammalt, som löpare vet man att ju mindre kläder löparna har på sig. Desto snabbare är dom. Idag funderade jag själv på att göra just det, skapa en illusion av att jag är jättesnabb. Men det lovades 14 grader och regn så vädret lär nog göra sitt till vad gäller farten i benen…. I veckan fick jag hem ett par korta shorts och en marinblå topp från mitt favvomärke Stronger. De där svarta shortsen är också perfekta att ha under domarshortsen. Hur som helst, jag bestämde mig tidigt för att springa i shortsen men om jag i slutändan skulle köra i bara toppen som överdel, det bestämde jag mig för i sista minuten.

På dagen så kikade jag lite på hur tidigare byrundor gått och jag har aldrig sprungit snabbare än 24 minuter. Inte ens när jag var i som bäst form. När jag var i som bäst form sprang jag loppets åtta kilometer. Det har jag bara roat mig med en gång. Eftersom det här loppet är riktigt backigt så räcker det gott med fyra kilometer.

När vi kom till Gamleby så hämtade vi ut nummerlappar till mig, Rickard och Alexander som skulle springa. Vi checkade omgivningarna. Det går verkligen uppför redan i starten. VI roade oss med att titta på när barnen sprang. I år var det färre deltagare jämfört med tidigare år. Lagom till vi skulle börja värma upp så öppnade himlen sig. Jag velade om jag skulle köra i bara sporttopp och korta tights. In i det sista velade jag, till slut valde jag att springa i min korta topp.

Lagom till starten skulle gå slutade det regna, det sprack upp och en vacker regnbåge visade sig. Försa kilometern går som vanligt uppför. När man tror att det är färdigt med backar så är det en högersväng och en rätt så brant backe. Bara att tugga sig uppåt…. Mellan kilometer 1½ och 3 är det i princip nerför hela vägen. Det gillar jag. Då kan jag rulla och jag säger hela tiden till mig själv ”vila, vila, vila”. Det hjälper psykologiskt. Vid tre kilometer kommer banans värsta backe. Där var jag faktiskt tvungen att gå några meter. Med min obefintliga backträning så går det inte. Men väl uppe på krönet så är det bara att rulla nerför hela vägen till mål. Jag hade kanske kunnat springa lite snabbare men fick jobbig håll och då har jag så svårt att pressa mig.

Det här loppet är 4,2 kilometer och jag är riktigt nöjd med att kunna springa i en sådan backig bana på under 6 minuter/kilometer. Det var länge sedan som jag lyckades med det. Hade kanske kunnat gjort det i Söderköping med men fick sådana usla förutsättningar i och med att det dröjde en kilometer innan jag kunde springa i mitt tempo. Det problemet hade jag inte idag då det inte är lika trångt. Det gillas!

Efter loppet åkte vi in till stan för att se sena EM-matchen tillsammans med domarklubben. Vi kom lagom till andra halvlek och det var en riktigt blek och trist tillställning. Men straffarna var riktigt snygga, jag led med den unga killen i Portugal som missade sin straff. Jag tycker att det här med Ronaldo är som med Zlatan. Båda har haft sin storhetstid. Zlatan har lämnat över till yngre förmågor och det är dags att Ronaldo gör samma sak.