En mysig lunch och ett träningspass

Idag åkte vi hem till mamma och pappa för att käka lunch. Marcus kom också. Den här gången var inte Kevin med och han var saknad. Mamma bjöd på potatissallad och kallskuret. Till efterrätt åt vi glass. Har du testat Triumphs nya gräddglass med smultronsmak? Den smakar som glass ska göra och inte något ärtproteinbaserat trams a la Bigpack…. Jag passade på att klä mig lite fint i min rosa kjol och vita spetstopp. På fötterna hade jag mina nya PUMA-sneakers.

Mammas paletter växer så det knakar. Det roliga är att hon har fått skott av mig och nu är hennes paletter mycket finare än mina. Jag skulle tagit med ett par skott hem men vi båda glömde bort det.

När vi kom hem satt jag en stund i soffan och sedan tog jag tag i mig själv och joggade sedan en runda i skogen. Jag tog varken med klocka eller musik och det var så mysigt att springa i regnet. Benen var riktigt pigga. Det är jag inte så van vid längre. Fast jag skrämde kanske upp mig lite genom att tänka på filmen ”fredagen den trettonde”. Att inbilla sig att Jason (mördaren i filmen) lurar bland träden var väldigt effektivt för farten i benen. Sen mot slutet av rundan fick jag ont i magen så då kunde jag inte springa längre. Men jag var så nöjd. Det där uttryckssättet att man aldrig ångrar ett pass stämmer väldigt väl.

I Kolmårdens skogar

Igår åkte vi till Marmorbrukets naturreservat. Vi var där förra sommaren men då var inte Samuel med. Det är ett ställe som vi verkligen velat visa honom och igår blev utflykten av. Vi hade tur med vädret och åkte faktiskt ifrån regnet. När vi kom hem hade det regnat här där vi bor.

Det finns helt fantastiska vandringsleder så vi valde att knalla upp till utsiktsplatsen. Däruppe har man utsikt över hela Bråviken. Vägen dit upp bjuder inte på någon enkel vandring. På vissa ställen går stigen precis bredvid branterna och det är stenigt. Det finns även ett vindskydd där man kan övernatta och så möjlighet till att tända en eld. Vid utsiktsplatsen tog vi en fikastund och fortsatte sedan vandringen.

Alexander hittade en groda. Mitt på stigen huserade den.

Blir ni hungriga längs med vägen så kan ni käka blåbär skojade jag om. Det fanns massor. Alltså verkligen massor.

”Mamma, nu är du precis som en pensionär”, sa Samuel när jag stannade på ett ställe och fotade blommorna…..

Ida hittade en hjärtformad sten.

Runt Marmorbruket finns runt 40 kalkbrott. Vissa större än andra. Sista biten på vandringen som går längs med vattnet gick vi förbi flera av dom. Det borde verkligen finnas en varningsskylt där man går förbi de lösa stenarna. Någon mindre nogräknat kanske får för sig att klättra upp där och jag vill inte vara i närheten om alla de där stenarna sätts i rullning.

Vi avslutade utflykten med att äta glass. Jag tog fizzy dizzy (smakar som de där blå och rosa flaskorna) banankola och så hallonlakrits. Glass med en fantastisk vy!