Orimligt trött

Idag slog det mig att det snart är augusti. Det innebär att det bara är fyra månader kvar på året. Men jag kanske inte ska tänka så mycket på det utan mer bara vara. Jag tycker det är så svårt att vara här och nu. Längtar alltid framåt, nästa lediga dag, nästa roliga grej och så vidare.
Nu har jag varit hemma en stund från jobbet och har laddat om inför att springa en runda och också lufsat en runda. Har känt mig orimligt trött på eftermiddagen trots att jag somnade tidigt igår och hade alla förutsättningar för att vakna pigg. Det är inte säkert att jag känner mig piggare imorgon så behövde få till ett träningspass.

Jag tänkte mig ett pass helt utan krav och utan några särskilda målsättningar. Visst fick jag till en runda i skogen men någon angenäm runda blev det inte. Jag fick ont i min högra fot, tänkte att det skulle bli bättre av att jag gick istället men hade fortsatt ont en bra bit. Blir naturligtvis orolig direkt med tanke på min skadehistorik. Rickard sprang samtidigt och gick med mig sista biten hem. Jag var nog inget vidare sällskap. Gnällde över skorna och att jag hade ont. Det första vi gjorde när vi kom hem var att googla på nya löparskor och det fick också bli ett köp. Hoppas bara att de passar. Jag chansade och beställde samma märke och jag tror det blev ungefär samma modell. Det luriga är storleken och jag har aldrig chansat och beställt just löparskor. Håll tummarna att det inte blev helknasigt.