Kategori: Gotland

Klintkustleden etapp 3: Ireviken-Harudden

Publicerad den av Hannas krypin

Efter vår lunchpaus vid Ireån fortsatte vi vår vandring. Den sista sträckan mellan Ireviken och Harudden har den nätta distansen om 14,1 kilometer. Vi knallade ut på Irevikens djupa sandstrand. Det slet bra på benen men inte lika mycket som de ”nätta” uppförsbackarna vi skulle ta oss uppför när leden ledde oss upp på klintarna igen. Nästa naturreservat efter Ireån är Hall Hangvar. Här finns fantastiska Ireå-slingan som jag och Rickard gick själva i april förra året och tillsammans med barnen, Marcus och Kevin på sommaren. HÄr och HÄR kan du läsa de inläggen om du vill.

Efter stranden vid Ireviken ska man upp på klinten igen. Det är brant uppför och det finns rep att ta hjälp av. Vid nästa jobbiga uppförsbacke finns det en trappa som är rejält brant. Det sög bra i benen om man säger så. Bilderna ovan är från Sigsarve strand. En välbevarad by. Ute på stenarna var det en man som fiskade. Undrar om han fick något napp.

Sista klinten är Häftingsklint. Där ska det finnas en fornborg men orkade inte leta efter den. Det finns gott om fornborgar på Gotland.

Jag hade extra iläggssulor i skorna och efter Häftingsklint störde de så pass att jag var tvungen att ta av mig dom. Vi passade på att sträcka ut kroppen några minuter. Bland kottar och hårt underlag var det ändå skönt att vila hela kroppen några minuter.

Ser du klintarna långt där borta i bakgrunden? Där gick vi.
Tre mil är långt alltså!

Sista biten gick längs med havet. Det var sten, sten och så lite mer sten. Men makaköst vackert såklart.

Äntligen i mål. Trettio kilometer senare var vi i mål vid Harudden. De sista fem kilometerna kändes lika långa som hela leden tillsammans. Fram till 25 kilometer hade jag pigga ben men energin skulle såklart ta slut. Men i mål kom vi!

Etapp 1: Björkume-Lickershamn

Etapp 2: Lickershamn-Ireviken

Klintkustleden etapp 2: Lickershamn-Ireviken

Publicerad den av Hannas krypin
Långt där borta ser man Jungfrun. Galet att tänka på att långt där borta på klintarna gick vi.

Efter vår korta paus i Lickershamn fortsatte vi därefter med nästa sträcka. Det här är den kortaste delen: endast 6,1 kilometer. Men jag fick för mig att den var bara fem kilometer men det var den alltså inte. Det här är nog ledens lättaste sträcka vad gäller underlaget. Vi hade grusväg en bra bit. Ju närmre Ireviken man kommer blir det däremot mer att gå på sandstrand.

Vi hittade en bunker, här tänkte vi först stanna och äta men det var ju ”bara en kilometer kvar till Ireviken”. Tänk vad fel man kan ha. Det var ju närmre två…

Här hade vi gått exakt hälften! Himlen såg oroväckande ut över havet men vädret höll sig stabilt.

Vi hittade inga fornborgar. Men så letade vi inte heller.
Här vid Ireån satt vi och åt vår lunch.

Det var så konstigt det där, när jag och Rickard ville hitta någon trevlig bänk att sitta vid så hittade vi inte en enda med bord. Så till slut stannade vi vid en bänk precis vid Ireån. Det var inte så dumt att sitta där och äta och lyssna på vattnets porlande. Helt vindstilla var det också.

Och med dessa sista rader avslutar jag etapp två och det sista inlägget kommer handla om etappen Ireviken-Harudden.

Klintkustleden etapp 1: Björkume – Lickershamn

Publicerad den av Hannas krypin

Dagen startade tidigt, redan vid halv sju i morse var vi uppe och åt frukost. Dagens planer var att gå den 30km långa Klintkustleden. Rickard ville gå den redan förra året men då hade ju jag en gräslig yrsel och huvudvärk som gav med sig lagom till vi skulle åka till Gotland. Kändes vanskligt då att ge sig ut på en tremila runda.

Innan vi åkte till Gotland bokade Rickard en hyrbil. Det är en gå från punkt A till B-runda så efter tre mil är det inte så att man kan vända och gå samma väg tillbaka. Inte på samma dag i allafall. Så hyrbilen hämtades ut och så åkte vi i två bilar till Harudden som är målpunkten (om man går från söder till norr vill säga) och ställde den ena bilen där. Därefter åkte vi de fyra milen tillbaka till Björkume där rundan börjar. Den här första sträckan är totalt 8,9 kilometer och går genom tre naturreservat.

Leden startar med en lång sträcka på skogsväg, ända tills man kommer ut på den första klinten: Raidklint. Där går man vid havet och har vidunderlig utsikt. Vi såg också hålrum i klinten som såg ut som grottor. Vi knatade upp såklart men det var inte grottor utan bara små hålrum i klinten. Vi knatade ner igen och fortsatte framåt.

Det bär uppför klintarna och nerför klintarna och snart var vi framme vid naturreservatetTörvesklint.

Mellan Törrvesklint och Lickershamn går leden längs med skogsstig. Mitt i allt hittade vi en fyr. Och en annan sak: ironin i att jag är så rädd för vilda djur när vi är ute men gissa vad som alltid flyger på oss: lösspringande hundar. Den här hunden skällde som tur var värre än den bet men vi fick allt bra puls där ett tag.

I Lickershamn var etapp ett avklarad och vi stannade för ett toalettbesök och sedan bar det vidare. Nästa etapp är Lickershamn-Ihreviken men det kommer i nästa inlägg.

PS: Jag kommer göra två inlägg till av vår runda men också ett eget inlägg med saker som är bra att tänka på om man vill gå hela rundan. DS.

Solglitter hela dagen

Publicerad den av Hannas krypin

Först måste jag bara lyfta!! Hur kul var det inte att Sverige tog sig till VM till slut ändå. Till slut fick Sverige in 3-2 och därefter var det klart. Sverige har varit uträknade men under ledning av Potter har det vänt. Hoppas på att det fortsätter så nu. Så till min och Rickards dag. Jag kommer med kvällens inlägg bjuda på många bilder.

Syns dåligt men det var så vackert över Bråviken imorse när jag och Rickard åkte till Nynäshamn.

När det skulle bokas biljetter till årets resa så hade Destination Gotland ändrat turerna. Så istället för en kvällsbåt tog vi en lunchbåt från Nynäshamn. Föredrar helt klart att åka via Oskarshamn men när man närmar sig Nynäshamn är det väldigt vackert:

Kolla vilken rolig båt. Ser ut som en ombyggd husbil. Vi skrattade gott.

Det blev en stunds väntan i hamnen och sedan var det dags att åka ombord. Vi kom iväg i rätt tid, det var en hel del folk på båten. Ovanligt mycket den här tiden på året men det beror väl på påskhelgen nu. Folk passar på att ta ledigt.

Vi fick åka av båten snabbt men sedan var det stopp. De hade glömt bort att öppna grinden och det tog en stund innan det upptäcktes. Men till slut kunde vi åka vidare och checka in på favorithotellet: First hotel kokoloko. I år hade Rickard bokat ett rum med havsutsikt. Och så vackert det var:

Efter incheckning åkte vi till Stora Vede naturreservat. Vi skulle gå en slinga på 7,5 kilometer. Vi hamnade dock lite fel när vi skrev in stora vede naturreservat. Vi kom in på en smal grusväg där vi snart stoppades av en vägbom. Det gick lite bättre när vi istället valde VOK-stugan (VOK står för Visborgs orienteringsklubb) som utgångspunkt. Där fanns det sedan flera olika distanser att välja på. Här ser naturen verkligen inte ut som hemma. Det är vindpinade små tallar och kargt och bara allmänt vackert.

Efter promenaden beställde vi pizza och medan den blev bakades så åkte vi ner till havet. Återigen så vackert. Det har varit en fantastisk dag och kväll!

Här måste vi sitta som ett pensionärspar, sa jag.

Visby innerstad och Söndagslistan vecka 25

Publicerad den av Hannas krypin

När jag nu sätter mig ner för att skriva det här inlägget så är jag hemma från Gotland igen. Känns alltid så konstigt att vara hemma igen. I morse var jag på Gotland och nu hemma i radhuset igen. Konstigt men bra såklart. Vi fick fina dagar även om det inte blev så skön temperatur i vattnet. Igår kväll tog vi (nästan hela gänget) en promenad innanför murarna. Tröttnar aldrig på de vackra små husen, kullerstensgatorna och historiens vingslag. Nu vet jag äntligen vilken klätterros som jag vill ha i min trädgård. Av alla varianter jag såg i Visby så tycker jag att de ljusgula är finast. Det skulle bryta av fint bland alla mina lila växter.

Hur som helst… Ibland är världen bra liten för i innerstaden stötte jag på en av mina kollegor från jobbet som också råkade vara på Gotland samtidigt som jag. Vi pratade lite snabbt en stund och fortsatte sedan med vårt. När vi kom tillbaka till stugan så åt vi en enkel kvällsmat och så såg vi den nya Beck-filmen. Måste säga att det var en av de bättre av de nya Beck-filmerna.

Så då är vi inne på min sammanfattning av veckan. Den blir nog ganska kort den här gången.

Känsla: Jag är glad! Har semester och ytterligare tre veckor kvar av härlig ledighet. Längtar redan tillbaka till Gotland men det gör jag jämt så inget nytt.

Väder: Ganska ostadigt skulle jag vilja säga. Men vi hade tur. Under utflykterna på Gotland hade vi ändå fint väder.

Träning. De senaste tre åren har jag, Rickard och A sprungit Söderköpings stadslopp. I år missade vi det, jag på grund av ett bråkande muskelfäste. Hoppas på att det snart slutar bråka med mig. All fysisk aktivitet på Gotland får ändå räknas som ”träning”. Jag har verkligen hållit igång.

Veckans bild: Sötaste ju! Ser du den lilla humlan som ligger och sover i pionen?

Mina positiva från veckan:

  • Det är så skönt att få ha semester!
  • Veckan började bra med två pass med stretch.
  • Härliga dagar på Gotland. Det enda minuset är att dagarna gick alldeles för fort.

Mina bilder från veckan: Jag brukar alltid lägga upp bilder från veckan men eftersom jag redan delat dom flesta så länkar jag till min Gotlandskategori istället. HÄR kan du se mer från mina dagar på Gotland.

Folhammars raukområde

Publicerad den av Hannas krypin

Eftermiddagens utflykt gick till Folhammars raukområde. Vi har varit där förut, älskar att klättra runt på raukar. Jag var dock lite klantig, på ett ställe halkade jag till och vrickade till handen. Man får vara försiktig helt klart.

När solen var framme var det riktigt varmt men så fort solen går i moln blir det betydligt kallare. När vi kom tillbaka till Visby stannade vi på maxi och köpte lördagsgodis och lite kvällsmat. Imorgon åker vi hem, dessa dagar har verkligen gått fort. Känns som att det har gått ovanligt fort den här gången.

En morgonpromenad med gänget

Publicerad den av Hannas krypin

Vinden är kall, jag behöver allt dubbla brallor sa jag. Borde allt veta att jag blir varm av att gå…. Jackan åkte av rätt så snart.

Kärleksstigen är mysigaste stigen att gå på i Visby. Det är ett måste att göra varje sommar. Det grönskar så vackert. Solen som lyser genom träden och så murgrönan som klättrar i träden. Det ger ett intryck av att gå i en sagovärld.

Vi gick upp på galgberget, kände historiens vingslag och beundrade den vackra utsikten. Över havet då såklart. 😛

Jag och Kevin lekte grottforskare och kröp in i den här grottan som ligger belägen vid en genväg upp till galgberget. Man kan krypa in runt 7-8 meter. Ser lite ut som ett hål snett ner men kryper man in en liten bit så kan man stå nästan raklång. Jag alltså som är runt 165.

Sista biten gick vi längs med havet. Det var många löpare som var ute och sprang och människor med hundar.

Midsommar 2025

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tog sovmorgon och efter frukost så gick jag och Rickard ner till havet en sväng. Det blåste riktigt kalla vindar och temperaturen låg på nätta 14 grader. Skulle det gå att bada på tofta? Vi bestämde oss för att chansa eftersom det är viktigt för Ida att få åka till Tofta. Men först en smarrig hamburger-lunch.

Efter lunch så packade vi in oss i bilarna och tog oss först till Högklint. Där höll vi på att krocka med en husbil som tyckte att vi kunde mötas på den där lilla smala vägen. Jag i min tur tänkte inga vackra tankar. Vi njöt av utsikten och åkte därefter till tofta strand. Nätta 11,4 grader lovades i vattnet. Ida ville bada ändå och vi tog oss i vattnet. Men det var på den nivån att det gjorde ont i fötterna av kylan.

Jag doppade mig till slut. Kallaste jag någonsin badat i…… Förutom när jag var på lägerskola som barn, då var det nio grader i vattnet. Då doppades tårna men det tycker jag inte gills. Huvudet ska under vattenytan för att det ska räknas som bad. 😛

Till slut kom jag i men det var så kallt så jag nästan sprang upp…..

Efter doppet spelade vi volleyboll i sanden. Hur kul som helst ju och efter matchen åkte vi vidare till nisseviken där det lovades betydligt varmare temperaturer. Visst var det varmare i vattnet och skillnaden var markant. Men tycker allt att tofta är en betydligt trevligare strand på alla sätt och vis.

När vi tröttnat på badet åkte vi tillbaka till Visby där Kevin var lovad att få klättra upp i tornet i Visby ringmur. Och det var vår midsommarafton det. Jag tänkte avsluta mitt redan långa inlägg med att svara på Elisas fem en fredag.

  1. Hur spenderar du midsommar i år? På Gotland. Hur jag firat min midsommar kan du läsa ovan. 🙂
  2. Befinner du dig mitt i sommaren eller har den bara börjat? Jag tycker helt klart att sommaren bara börjat. Tyvärr så är vi redan inne på midsommar och nu vänder det igen. Men det vill vi inte tänka på.
  3. Vad betyder midsommar för dig – tradition, fest eller något helt annat? Nej inget särskilt egentligen. Det är en gammal hednisk tradition som verkligen inte är viktig för mig.
  4. Kommer du dansa runt en midsommarstång? Nopp, däremot bada iskallt vatten.
  5. Har du någon gång firat midsommar på ett ovanligt sätt? Nej, det tror jag inte. Eller jo förresten. När jag läste gamla midsommar-inlägg så blev jag påmind om en sak. När vi flyttade till vårt radhus 2012 så flyttade vi faktiskt på midsommarafton. Vi firade först min bror hemma hos mina föräldrar med en god grill-lunch och därefter åkte vi och började kånka på grejer. Vi höll på till halv två på natten….

Ireåslingan i sommarskrud

Publicerad den av Hannas krypin

Dagens utflykt gick till Irevikens naturreservat. Jag och Rickard var ju där i april. Det var ungefär samma väder nu som då: 14 grader men idag blåste det rejält. Jag hade också samma kläder: rosa tights, min rosa fluffiga jacka och så min vita favorit-tröja.

Vi gick tillsammans med våra barn och så Marcus och Kevin. Är imponerad över Kevin som gick hela rundan, fem kilometer utan ett pip. Ska vi ta en kik hur det såg ut så här i juni? Klart vi ska, häng med. Vi gick åt samma håll som förra gången. Så vi gick över klinten först, gäller att hålla koll på fötterna på vissa ställen. Titta bara:

Men vyn är fantastiskt vacker:

Efter 1,8 kilometer kommer vi fram till en trappa och där vänder rundan för att ta oss tillbaka till bilen men via stranden. Havet var vilt och vackert. Vi stannade en stund vid ireviken och fikade vår medhavda matsäck och sedan gick vi ner till havet och kastade macka (Samuel) och njöt av det vackra.

Sista biten går längs med ireån. Lummig grönska, knarrande träd och fågelkvitter. Det var en fin runda. Nu ska vi gå ut och spela volleyboll.

Det vilda och det vackra

Publicerad den av Hannas krypin

I går kväll så ville jag uppleva kvällssolen vid havet så jag och Rickard gick ut en sväng. Vi bor ju så fint precis vid havet. Inte så att vi har utsikt över havet då det är hus emellan men tar bara någon minut att gå ner till vattnet. Det var helt vindstilla och knappt en krusning.

Lite skillnad mot idag. Havet är vilt och himlen är minst lika vild. Det åskar nu på förmiddagen och jag försökte fånga blixtarna. Det gick ju sådär, haha. Jag har varit lite sur över vädret men sådant går inte att påverka, så onödigt att lägga energi på. Idag känner jag faktiskt att det inte gör något. Det är lite charmigt ändå med åskoväder, regn och att få sitta här i stugan och filura. Jag läste hos tankebubblor ett reflekterande inlägg. Det är ett intressant ämne att fundera över. Kan man exempelvis förvänta sig att alltid känna sig lycklig? Eller är det en känsla som man får jobba lite för. Att exempelvis kunna se det vackra, stora och fina i det lilla. Det behöver inte vara så himlastormande jämt. Livet är inte så!

”Många verkar tro och tycka att man måste fylla varenda sekund i livet med roligheter, annars har man på något sätt misslyckats. Ungefär som folk som anser att man måste vara ständigt lycklig och inte riktigt förstår att det finns ganska mycket mellan ”lycka” och ”olycka”

Tankebubblor