Kategori: Hanna funderar

Nej, det är inte att bara äta lite av allt!

Publicerad den av Hannas krypin
Jag blev så provocerad av ett inlägg som jag stötte på häromdagen. Alltså verkligen arg för jag tyckte det var så dumt, okunnigt och fördomsfullt, (nej,jag tänker inte länka). För att göra inlägget kort så handlade det om att LCHF är skadligt för kroppen, både på kort och på lång sikt. Att det inte är någon livsstil utan en diet. Det enda som är bra för kroppen är att äta allsidigt och att motionera. Jag skrev en kommentar där jag belyste att många äter LCHF och mår suveränt bra av det. Jag tänker även på de som har diabetes och har ett stabilt blodsocker sedan de la om kosten till LCHF. Jag berättade om mina triggers, mat som sätter igång en spiral av dåliga matval, bland annat.
Det är inte så enkelt som att om man bara äter allsidigt/lite av allt så kommer man må bra och att det är det bästa alternativet. Ännu mer säker på min sak blev jag när jag läste My:s inlägg. Hon är en tjej som kämpar med sockerberoende varje dag. För många människor är socker ett riktigt rävgift och sätter igång spiraler av val som påverkar dem negativt.
Du ska få läsa ett citat från det inlägget, citatet är bra för det sammanfattar med bara några meningar varför det för vissa är ett bättre alternativ att äta strikt LCHF.
”Idag firar jag 600 dagar fri från alkohol, socker, mjöl, mejerier (undantaget smör) & sötningsmedel. Det är så jag definierar min abstinens. Livet utan de livsmedel som gör att jag blir helt handikappad och bara vill äta, som hindrar mig att leva som mitt allra bästa jag.”
Jag blir så arg på människor som tror sig veta allt och ska ha åsikter utan att egentligen veta ett dugg. Människor som lever i sitt eget lilla universum och inte kan se att det kan finnas mer bakom ett beslut än vad som märks vid första anblicken. Det blir så fel när man använder sig själv som ”exempel”, ”det fungerar för mig, då måste det fungera för alla andra också”. Dumheter säger jag, så enkelt är det inte.
 

Bidrar jag med kroppshets?

Publicerad den av Hannas krypin
”Träning handlar inte bara om hälsa, träningsidealet har blivit en täckmantel för hur en vacker kropp ska se ut. Vi ska liksom vara missnöjda, vi ska hela tiden förbättra oss. Men att ständigt tänka på det yttre och på att man kanske inte ser rätt ut är plågsamt.” Citatet är från en debattartikel i DN av Thomas Johansson En mycket intressant debattartikel om ungdomar och träning och hur träningshetsen påverkar.
Ida Warg har en riktigt bra blogg som handlar om träning och hälsa. En blogg där det enbart skrivs om träning ur ett positivt synsätt, det fokuseras på att äta bra mat och träna för att må bra. Läsarfrågor som handlar om hur redan underviktiga personer vill ha mer tips om hur de ska träna/äta för att gå ner i vikt bemöts alltid med att de ska fokusera på bra mat i kombination med träning i lagom mängd och att fokusera på att må bra. Hon är en bra förebild för unga tycker jag, just eftersom fokus är på hälsa.
Jag hamnade i en blogg häromdagen Baking Babies. I ett inlägg så skriver hon om sociala medier och vilken typ av bilder man lägger ut. Hon skriver om hur vissa bilder kan ge mottagaren en känsla som avsändaren egentligen inte alls menar. Det kan handla om att man lägger ut en bild där man är nöjd med sina synliga muskler eller att man är nöjd med en viktnedgång och vill peppa sina läsare ”kan jag så kan också du”. För den som lägger ut bilden kan det enbart handla om att peppa och inspirera. För en del fungerar dock dessa bilder som en trigger till att se med mer kritiska ögon på sig själv. Det skapar en känsla av att inte duga. Jag kan förstå att vissa reagerar negativt. Samtidigt tänker jag att det finns så många andra triggers också som inte alls får samma uppmärksamhet. Hur är det i affären tillexempel? Vilka impulsköp lockas man att göra där? Godis är närmast kassan och ofta är det rabattpris på chokladstycksaker. Hur vettigt är det för någon som har problem med socker? Hur vettigt är det att ha reklam om vin i tidningar till exempel? Varningstexterna fungerar knappast. De som vill ha vinet dricker det ändå. Det är det aldrig någon debatt om, inte lika ofta som det här med hälsohets och kroppshets.
Detta leder in mig på att granska mina egna inlägg och mina bilder. Vilka signaler sänder jag med mina inlägg? Bidrar jag till ett osunt tänk kring kropp och hälsa? Det som är viktigt för mig är att människor inte känner sig hetsade utan att de blir inspirerade. Jag vill bidra med positivitet kring träning och hälsa. För mig handlar det om att må bra i den kropp man har, oavsett om man är smal eller överviktig. Jag tycker även att om man vill gå ner i vikt/gå upp i vikt/bli snabbare/bli starkare osv och man vill ha bilder som visar sin progress måste man få ha det. Det är en jättesvår balansgång för jag tycker inte att man ska behöva censurera sig själv. 
Nu vill jag veta vad ni tycker om det här ämnet! Vad får ni för signaler av min blogg?

Gör ett program och kalla det för något trendigt så kommer folket

Publicerad den av Hannas krypin
Minns ni att jag blev så sur över att pilatespasset jag gick på för ett tag sedan var så dåligt. Jag har funderat ett tag över vilken utbildning de som har passen har gått och idag mailade jag. Svaret kom snabbt:
”De instruktörer som idag leder Pilates har inga specifika Pilatesutbildningar, utan har format sina egna pilatespass efter erfarenhet och inspiration och andra instruktörsutbildningar som de gått.
Det här gör mig irriterad. Irriterad över hur ägarna på gymmen utnyttjar okunskapen som finns. Det spelar ingen roll för de stora gymmen att tappa en deltagare eftersom andra fortfarande kommer komma. I och med det faktumet behöver de heller inte satsa på kvalitet. Kvalitet borde vara det första man vill satsa på, kvalitet på så sätt att de som leder passen har adekvat utbildning. Men antar att det då skulle bli betydligt dyrare för gymmen att anställa.
Som litet företag är varje individ som kommer till passen viktiga men som en stor gymkedja spelar det ingen roll att tappa för andra kommer komma istället. De förlorar ingenting på att ha dålig kvalitet. Det här gör mig arg, vi som betalande kunder borde kräva mer! Att det pass man går på verkligen är det som det utger sig för att vara och inte något hopkok av lite allt möjligt.

Sociala medier

Publicerad den av Hannas krypin
Smartphones är bra till mycket, att lätt kunna söka upp saker eller platser men samtidigt är det också värdelöst. Varför jag skriver att det är värdelöst är för att det skapar beroende som man inte hade innan.  Jag kan bara prata för mig själv men jag ser även hur personer i min omgivning är med sina telefoner. En del älskar Facebook och delar i princip allt de läser, andra checkar twitter eller som jag instagram. Jag sitter vid datorn men kollar också samtidigt telefonen med jämna mellanrum. Det känns inte så sunt egentligen att ständigt vara uppkopplad, inte undra på att det är en röra i huvudet när den egentligen aldrig får vila.  Jag tycker det är tråkigt med den här utvecklingen att vi umgås mer med våra telefoner än med nära och kära. Därför har jag bestämt mig för att köpa en väckarklocka och stänga av telefonen på natten och begränsa mitt eget surfande på mobilen.  Hur tänker ni kring det här?

Varför?

Publicerad den av Hannas krypin
Ibland när jag söker intressanta konton att följa så översvämmas flödet av halvnakna tjejer. Jag funderade över en sak då. Vad är det som får tjejer att tycka att de måste lägga ut bilder på plutande munnar, rumpor och bröst. Varför måste man vara så sexig hela tiden och dra till sig den typen av uppmärksamhet. Varför söker man som tjej den typen av bekräftelse. Ja inte bara tjejer förstås, visst har jag snubblat över konton där killar också är nakna. Men då är det aldrig i formen ”titta på mig, vad sexig jag är” utan mer ”wow, kolla mina muskler”. Jag tycker det är sorgligt, att tjejer har det behovet att visa upp sig. Visst alla gör som man vill men jag kan inte låta bli att fundera över hur man mår när man har det behovet. Jag tycker det är sorgligt att tjejer tror att de måste göra så när de är så bra ändå. Att vara sexig är inte viktigt men att vara en bra vän, arbetskamrat, mamma, syster, dotter är det. Jag tänker att vårda relationer kommer man längre på.

Barnuppfostran

Publicerad den av Hannas krypin
Jag brukar inte skriva om barnuppfostran men jag blev så provocerad av ett inlägg som jag läste igår. Den här tjejen skriver att trots inte finns och att dottern inte trotsar. Känslan jag får av inlägget är att det bara är dåliga föräldrars barn som trotsar. Föräldrar som inte är de mest pedagogiska. Egentligen tror jag inte att hon menar så men jag blev så sur och kände nästan ”vänta du bara”, hennes dotter är två år. Med hennes sätt att resonera kan man tolka det som att när barnet trotsar är det för att det är fel på förälderns sätt att hantera situationen. Tänk om det var så enkelt.
Jag tänker att trots inte har med föräldraskapet att göra utan att det handlar om att barnet ska hitta gränser, ”vad är okej och vad är inte okej”. Att hitta sin plats. Alla mina tre barn har trotsat på olika sätt. Äldsta grabben hade en period när han trotsade mig framförallt vid läggdags, han sprang runt och levde rövare. Mellangrabben har inte haft någon riktig trotsperiod men visst har han också trotsat. Ida, hon trotsar allt, hon vill bestämma. För det mesta går det att föra en dialog men ibland så spelar det ingen roll vad vi gör och Ida vill bestämma. Vilket hon för det mesta får göra om det inte fins någon bra anledning till att hon inte kan få det på sitt sätt.

Var är nyansen?

Publicerad den av Hannas krypin
Ingen har väl missat matlådan som cirkulerat på Facebook de senaste dagarna? Leif Mannerström rasar över den dåliga kvaliteten på maten och tycker att politikerna ska äta maten som serveras ute på äldreboendena.
Bilden ovan är dagens lunch på jobbet som jag lagade från ”scratch”. Inom Vardaga har vi ett koncept som heter ”mat som hemma” där personalen lagar maten från grunden. Det är fräscha råvaror och pensionärerna tycker att maten är bra. Mycket bättre än när vi fick den från storköken, vilket är det genomgående omdömet även från andra vardagaboenden, de som var pilotboenden innan konceptet infördes på samtliga vardagaboenden.
 
 

– See more at: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2006694-leif-mannerstrom-ge-riksdagen-samma-mat-som-pa-aldreboendena#sthash.w0CKhhHe.dpuf

För ett tag sedan var det en annan artikel som cirkulerade, en äldre kvinna hade ramlat och var blåslagen och där var rubriken ”Det här är bilden av svensk äldrevård”. Inget kan vara mer felaktigt. Visst händer det fall där de gamla slår sig både gula och blå, men de tillhör ändå undantagen och inte regeln. Under mina åtta år inom vården har jag varit med om kanske två riktigt allvarliga fall. 
Läs mer HÄR. Ledare: Detta är bilden av svensk äldrevård

 
 

– See more at: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2006694-leif-mannerstrom-ge-riksdagen-samma-mat-som-pa-aldreboendena#sthash.w0CKhhHe.dpuf

 
 

– See more at: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2006694-leif-mannerstrom-ge-riksdagen-samma-mat-som-pa-aldreboendena#sthash.w0CKhhHe.dpuf

Det jag saknar är nyanserna i debatten om svensk äldrevård. Kritikerna rasar och menar att det är en ovärdig vård. Att våra gamla svälter, att personalen inte har tid. Bilden som visas i media är undantagen och inte regeln. Jag önskar att det som är bra i svensk äldrevård lyfts för faktum är att i boendeenkäter är majoriteten av de som svarar väldigt nöjda med vården de får. Jag kan med stolthet säga att jag jobbar på ett äldreboende för jag vet att jag och mina kollegor verkligen gör allt vi kan och lite till för våra boende. Där de boende verkligen är i centrum, så som det ska vara.

Jag som jobbar i vården och ser hur det faktiskt är blir upprörd över bristen på intresse av att visa en mer nyanserad bild. Att vi undersköterskor inte kommer till tals, vi som är närmast och verkligen vet hur det är.
Media är bara intresserad av att visa en bild, den bild som de vet säljer. Det som de inte tänker på är att de smutskastar en hel yrkeskår, eller så bryr de sig inte. En yrkeskår som med stolthet gör allt för att din mamma/pappa/syster/bror/farmor/farfar/mormor/morfar ska ha det så bra som möjligt Som ger allt och lite till, som tröstar och håller hand vid behov, som är där när din familjemedlem tar sitt sista andetag. Som hjälper till med personlig omvårdnad när hen inte klarar det själv längre. Listan går att göra lång vad gäller hur mycket vi gör för våra pensionärer!
Jag vill att media börjar ta sitt ansvar, ansvar för att visa båda sidorna av myntet.

Vårkänslor??

Publicerad den av Hannas krypin
Är jag den enda som inte har vårkänslor så här i början på januari. I var och varannan blogg läser man om att slänga ut julen och ”vårpiffa” och vårkänslor hit och dit. Det är långt kvar till våren och det kommer säkerligen komma snö igen och bli kallt. Förstår inte riktigt. Nej mina ljusstakar får vara framme ett tag till och lysa upp i mörkret. Ljusslingan som sitter i vår en funderar jag på om den ska få sitta kvar året om. Den skriker inte direkt jul….
Men sen när våren väl är här får vasen och den fina lådan pryda bänken i köket. (De är från HM). På vår gata har vi både äppleträd och körsbärsträd och det skulle vara så fint att plocka in några kvistar och ha i vasen. Visst längtar jag efter vår, sol och värme men några vårkänslor i januari finns inte.

Det här med utbildning

Publicerad den av Hannas krypin
Jag tycker inte att man ska jobba inom vården om man inte har utbildning. Det spelar ingen roll hur lång erfarenhet man har så är det så många detaljer man som outbildad inte har en aning om.
I Linköping är det stenhårt med att man måste vara utbildad undersköterska för att få en fast tjänst och det tycker jag är helt rätt. Vet man tex som outbildad vad det innebär med en sviktkontroll, vilka symtom man ska hålla koll på om någon har hjärtsvikt som sakta blir sämre. Det visste inte jag innan jag utbildade mig. Jag är glad åt att vinden vänder och att det blir hårdare krav inom vården. Det är människor vi jobbar med och de förtjänar det bästa!

Valet

Publicerad den av Hannas krypin
Jag vaknar med en besviken känsla idag. Besvikelse över att Alliansen inte får fortsatt förtroende men framförallt besvikelse över att Sverigedemokraterna fick så många röster. En förändring vad gäller invandringspolitiken måste till men jag tror inte att SD är rätt väg. Det är synd att det bara är SD som tagit debatten och att de andra partierna gömt sig. Jag hoppas att klumpen i magen snart byts ut mot en känsla av tillförsikt inför framtiden. Det kan bara bli bättre, eller hur!
Lite spännande är det allt med ny regering och det ska bli intressant att se hur det kommer bli de närmsta fyra åren. Jag är väldigt nyfiken på hur de här traineejobben som Stefan Löfvén pratar om inom vården hur det blir i praktiken.

Uppdaterat 16/9: Jaha, undrar hur det kommer bli nu med vem som ska styra landet. Löfvén vänder Vänsterpartiet ryggen, talmannen kan inte godkänna Löfvén som statsminister. Intressant följetong det här. Hoppet börjar leva lite om att det kanske blir Alliansstyre ändå.