Kategori: Hanna funderar

Varför inte yoga?

Publicerad den av Hannas krypin
Nu kommer jag skriva om något som säkerligen kommer provocera och du kommer säkert bli irriterad på mig. Jag tänkte skriva om yoga och varför jag undviker densamma. Först tänkte jag berätta om en sak som hände när jag var arton år och testade på kristen meditation i Domkyrkan. Jag gjorde det några gånger. Av dessa tillfällen fick jag en känsla av att alltid vara förföljd och bevakad. Jag såg saker i periferin, skuggor och ibland även figurer. Det här försvann så fort jag slutade med meditationen. Efter det så använder jag mig inte av meditation.
Under hela mitt vuxna liv har jag haft en dålig känsla kring yoga. Jag har testat yoga några gånger men inte fortsatt med det då det inte känns bra i kroppen. Det känns fel i hela kroppen, du vet den där känslan som man får när man vet att något man gör är fel men gör det ändå. Vare sig man är kristen eller inte så är yoga ett helt trossystem. Det skapades för att kunna bli ett med Brahman genom meditation. Övningarna och sättet att andas är en metod för att uppnå att bli ett med världsaltet.
”Hälsan är endast ett delmål, den är en nödvändighet för att nå det slutgiltiga målet och yogan är vägen, verktyget att nå Brahman, samahdi, upplysningen, att inse att jag själv är Brahman. Alltet, det Ena. Målet är att släcka sig själv, att nå det buddhistiksa Nirvana som är detsamma som den hinduiska Samahdi”

Därför rimmar det illa med min kristna tro att utföra yoga. Jag är med i en kristen grupp på Facebook där jag hamnade i en tråd om just yogans vara eller inte vara. Från en länk i gruppen hittade jag ett arbete om yoga och historiken kring yoga och vad syftet med yoga egentligen är. Hur mycket man än vill så går det inte att göra yoga eller meditation neutral eftersom den från början skapades i ett särskilt syfte.
”Enligt yogatraditionen är en personlig utveckling endast möjlig när vi fullt ut accepterar förloppet, skeendet, övningarna och när vi verkligen förstår, enligt hinduismen och buddhismen, att kroppen inte bara är skinn och ben, utan ett fint balanserat och komplicerat system av energier.”
Arbetet som jag lusläst är det här <<LÄNK Ett mycket intressant och välskrivet arbete som verkligen förstärkt min syn på att yoga är något helt annat än vad västvärlden vill få det till. Visst finns det fördelar med yogan. Man blir fysiskt stark, smidig och flexibel. Jag anser dock att nackdelarna väger över. Det går inte att komma undan syftet med yogan genom att kalla det för medicinsk yoga eller kristen yoga. Yoga är en gren i hinduismen, hur mycket man än vill förneka det.
 

Det är inte barns ansvar att göra föräldrarna lyckliga

Publicerad den av Hannas krypin
Funderingen kom över mig under dagen. Bara en allmän tanke som jag tycker är intressant att tänka på.  Mitt omedelbara svar blir absolut inte. Barn ska få växa upp utan att känna att de måste göra sina föräldrar lyckliga.  Mitt ansvar som  förälder är att se till att barnen växer upp till trygga individer, inte att de ska förverkliga mig på något sätt. Med de orden säger jag godnatt och så hörs vi igen imorgon.

Onsdagstankar

Publicerad den av Hannas krypin
– Hur mycket tror du att man lär känna någon genom en blogg? Jag har följt många bloggar i säkert tio år men det betyder inte att jag känner personerna bakom bloggen. Jag har ingen aning om hur de egentligen är. Jag vet bara det som de väljer att dela med sig av. Bloggar visar långt i från hela sanningen.
– Varför är det så ”fel” att vara annorlunda? Att våga bryta mot normen ses inte alltid med snälla ögon. Jag önskar att alla hade modet att vara den de är utan att känna behovet av att ändra på sig.
Ja det var bara några saker jag funderat över. Hoppas du får en härlig dag!
 

Superfoods – farligt eller?

Publicerad den av Hannas krypin
Jag kan bli så arg och kan inte låta bli att fundera över hur människor tänker. Det är artiklar, länkar och så vidare där man ska vara försiktig med både det ena och andra. Jag tänker på så kallade superfoods, mat som innehåller mycket av det som kroppen behöver för att fungera optimalt.
Man kan ju tro att det nyttiga är livsfarligt. Det senaste jag stötte på var att man bara ska äta si och så mycket av chiafrön så jag googlade. Det enda negativa jag hittade var att man kan bli förstoppad av chiafrön på grund av fibrerna. Ett problem som är enkelt att undvika genom att dricka mycket vatten.
Det är galet egentligen när jag tänker på inlägg om nyttiga livsmedel som man bör vara försiktig med. Är inte det snedvridet? Hur är det inte med alkohol, tobak, godis och så vidare som orsakar så mycket beroenden, död och kostnader för samhället. Hur många människor har dött av att äta grönsaker, dricka aloevera eller av att äta vitaminer? Eller för all del chiafrön. Sätt det i relation till hur många människor som dör varje år av felmedicinering och biverkningar av traditionella läkemedel. 
Att vilja leva ett nyttigt/hälsosamt liv provocerar och jag tänker att det beror på att det speglar människors egna dåliga samvete över att de inte har ork/lust/vilja att göra något annat än det gamla vanliga invanda. Förändringar är jobbigt och det tar tid innan en ny vana satt sig. Tid som många inte har lust att lägga ner.
 

Nej, det är inte att bara äta lite av allt!

Publicerad den av Hannas krypin
Jag blev så provocerad av ett inlägg som jag stötte på häromdagen. Alltså verkligen arg för jag tyckte det var så dumt, okunnigt och fördomsfullt, (nej,jag tänker inte länka). För att göra inlägget kort så handlade det om att LCHF är skadligt för kroppen, både på kort och på lång sikt. Att det inte är någon livsstil utan en diet. Det enda som är bra för kroppen är att äta allsidigt och att motionera. Jag skrev en kommentar där jag belyste att många äter LCHF och mår suveränt bra av det. Jag tänker även på de som har diabetes och har ett stabilt blodsocker sedan de la om kosten till LCHF. Jag berättade om mina triggers, mat som sätter igång en spiral av dåliga matval, bland annat.
Det är inte så enkelt som att om man bara äter allsidigt/lite av allt så kommer man må bra och att det är det bästa alternativet. Ännu mer säker på min sak blev jag när jag läste My:s inlägg. Hon är en tjej som kämpar med sockerberoende varje dag. För många människor är socker ett riktigt rävgift och sätter igång spiraler av val som påverkar dem negativt.
Du ska få läsa ett citat från det inlägget, citatet är bra för det sammanfattar med bara några meningar varför det för vissa är ett bättre alternativ att äta strikt LCHF.
”Idag firar jag 600 dagar fri från alkohol, socker, mjöl, mejerier (undantaget smör) & sötningsmedel. Det är så jag definierar min abstinens. Livet utan de livsmedel som gör att jag blir helt handikappad och bara vill äta, som hindrar mig att leva som mitt allra bästa jag.”
Jag blir så arg på människor som tror sig veta allt och ska ha åsikter utan att egentligen veta ett dugg. Människor som lever i sitt eget lilla universum och inte kan se att det kan finnas mer bakom ett beslut än vad som märks vid första anblicken. Det blir så fel när man använder sig själv som ”exempel”, ”det fungerar för mig, då måste det fungera för alla andra också”. Dumheter säger jag, så enkelt är det inte.
 

Bidrar jag med kroppshets?

Publicerad den av Hannas krypin
”Träning handlar inte bara om hälsa, träningsidealet har blivit en täckmantel för hur en vacker kropp ska se ut. Vi ska liksom vara missnöjda, vi ska hela tiden förbättra oss. Men att ständigt tänka på det yttre och på att man kanske inte ser rätt ut är plågsamt.” Citatet är från en debattartikel i DN av Thomas Johansson En mycket intressant debattartikel om ungdomar och träning och hur träningshetsen påverkar.
Ida Warg har en riktigt bra blogg som handlar om träning och hälsa. En blogg där det enbart skrivs om träning ur ett positivt synsätt, det fokuseras på att äta bra mat och träna för att må bra. Läsarfrågor som handlar om hur redan underviktiga personer vill ha mer tips om hur de ska träna/äta för att gå ner i vikt bemöts alltid med att de ska fokusera på bra mat i kombination med träning i lagom mängd och att fokusera på att må bra. Hon är en bra förebild för unga tycker jag, just eftersom fokus är på hälsa.
Jag hamnade i en blogg häromdagen Baking Babies. I ett inlägg så skriver hon om sociala medier och vilken typ av bilder man lägger ut. Hon skriver om hur vissa bilder kan ge mottagaren en känsla som avsändaren egentligen inte alls menar. Det kan handla om att man lägger ut en bild där man är nöjd med sina synliga muskler eller att man är nöjd med en viktnedgång och vill peppa sina läsare ”kan jag så kan också du”. För den som lägger ut bilden kan det enbart handla om att peppa och inspirera. För en del fungerar dock dessa bilder som en trigger till att se med mer kritiska ögon på sig själv. Det skapar en känsla av att inte duga. Jag kan förstå att vissa reagerar negativt. Samtidigt tänker jag att det finns så många andra triggers också som inte alls får samma uppmärksamhet. Hur är det i affären tillexempel? Vilka impulsköp lockas man att göra där? Godis är närmast kassan och ofta är det rabattpris på chokladstycksaker. Hur vettigt är det för någon som har problem med socker? Hur vettigt är det att ha reklam om vin i tidningar till exempel? Varningstexterna fungerar knappast. De som vill ha vinet dricker det ändå. Det är det aldrig någon debatt om, inte lika ofta som det här med hälsohets och kroppshets.
Detta leder in mig på att granska mina egna inlägg och mina bilder. Vilka signaler sänder jag med mina inlägg? Bidrar jag till ett osunt tänk kring kropp och hälsa? Det som är viktigt för mig är att människor inte känner sig hetsade utan att de blir inspirerade. Jag vill bidra med positivitet kring träning och hälsa. För mig handlar det om att må bra i den kropp man har, oavsett om man är smal eller överviktig. Jag tycker även att om man vill gå ner i vikt/gå upp i vikt/bli snabbare/bli starkare osv och man vill ha bilder som visar sin progress måste man få ha det. Det är en jättesvår balansgång för jag tycker inte att man ska behöva censurera sig själv. 
Nu vill jag veta vad ni tycker om det här ämnet! Vad får ni för signaler av min blogg?

Gör ett program och kalla det för något trendigt så kommer folket

Publicerad den av Hannas krypin
Minns ni att jag blev så sur över att pilatespasset jag gick på för ett tag sedan var så dåligt. Jag har funderat ett tag över vilken utbildning de som har passen har gått och idag mailade jag. Svaret kom snabbt:
”De instruktörer som idag leder Pilates har inga specifika Pilatesutbildningar, utan har format sina egna pilatespass efter erfarenhet och inspiration och andra instruktörsutbildningar som de gått.
Det här gör mig irriterad. Irriterad över hur ägarna på gymmen utnyttjar okunskapen som finns. Det spelar ingen roll för de stora gymmen att tappa en deltagare eftersom andra fortfarande kommer komma. I och med det faktumet behöver de heller inte satsa på kvalitet. Kvalitet borde vara det första man vill satsa på, kvalitet på så sätt att de som leder passen har adekvat utbildning. Men antar att det då skulle bli betydligt dyrare för gymmen att anställa.
Som litet företag är varje individ som kommer till passen viktiga men som en stor gymkedja spelar det ingen roll att tappa för andra kommer komma istället. De förlorar ingenting på att ha dålig kvalitet. Det här gör mig arg, vi som betalande kunder borde kräva mer! Att det pass man går på verkligen är det som det utger sig för att vara och inte något hopkok av lite allt möjligt.

Sociala medier

Publicerad den av Hannas krypin
Smartphones är bra till mycket, att lätt kunna söka upp saker eller platser men samtidigt är det också värdelöst. Varför jag skriver att det är värdelöst är för att det skapar beroende som man inte hade innan.  Jag kan bara prata för mig själv men jag ser även hur personer i min omgivning är med sina telefoner. En del älskar Facebook och delar i princip allt de läser, andra checkar twitter eller som jag instagram. Jag sitter vid datorn men kollar också samtidigt telefonen med jämna mellanrum. Det känns inte så sunt egentligen att ständigt vara uppkopplad, inte undra på att det är en röra i huvudet när den egentligen aldrig får vila.  Jag tycker det är tråkigt med den här utvecklingen att vi umgås mer med våra telefoner än med nära och kära. Därför har jag bestämt mig för att köpa en väckarklocka och stänga av telefonen på natten och begränsa mitt eget surfande på mobilen.  Hur tänker ni kring det här?

Varför?

Publicerad den av Hannas krypin
Ibland när jag söker intressanta konton att följa så översvämmas flödet av halvnakna tjejer. Jag funderade över en sak då. Vad är det som får tjejer att tycka att de måste lägga ut bilder på plutande munnar, rumpor och bröst. Varför måste man vara så sexig hela tiden och dra till sig den typen av uppmärksamhet. Varför söker man som tjej den typen av bekräftelse. Ja inte bara tjejer förstås, visst har jag snubblat över konton där killar också är nakna. Men då är det aldrig i formen ”titta på mig, vad sexig jag är” utan mer ”wow, kolla mina muskler”. Jag tycker det är sorgligt, att tjejer har det behovet att visa upp sig. Visst alla gör som man vill men jag kan inte låta bli att fundera över hur man mår när man har det behovet. Jag tycker det är sorgligt att tjejer tror att de måste göra så när de är så bra ändå. Att vara sexig är inte viktigt men att vara en bra vän, arbetskamrat, mamma, syster, dotter är det. Jag tänker att vårda relationer kommer man längre på.

Barnuppfostran

Publicerad den av Hannas krypin
Jag brukar inte skriva om barnuppfostran men jag blev så provocerad av ett inlägg som jag läste igår. Den här tjejen skriver att trots inte finns och att dottern inte trotsar. Känslan jag får av inlägget är att det bara är dåliga föräldrars barn som trotsar. Föräldrar som inte är de mest pedagogiska. Egentligen tror jag inte att hon menar så men jag blev så sur och kände nästan ”vänta du bara”, hennes dotter är två år. Med hennes sätt att resonera kan man tolka det som att när barnet trotsar är det för att det är fel på förälderns sätt att hantera situationen. Tänk om det var så enkelt.
Jag tänker att trots inte har med föräldraskapet att göra utan att det handlar om att barnet ska hitta gränser, ”vad är okej och vad är inte okej”. Att hitta sin plats. Alla mina tre barn har trotsat på olika sätt. Äldsta grabben hade en period när han trotsade mig framförallt vid läggdags, han sprang runt och levde rövare. Mellangrabben har inte haft någon riktig trotsperiod men visst har han också trotsat. Ida, hon trotsar allt, hon vill bestämma. För det mesta går det att föra en dialog men ibland så spelar det ingen roll vad vi gör och Ida vill bestämma. Vilket hon för det mesta får göra om det inte fins någon bra anledning till att hon inte kan få det på sitt sätt.