Kategori: Min vardag

Idag jobbade jag mitt sista pass innan semestern. Redan vid halv tio tyckte jag att jag jobbat klart fast det var rätt många timmar kvar på passet. Jag har ingen semesterkänsla alls. Kanske är det det trista vädret. Kommer vi få någon riktig sommar i år? Kikade på prognosen för Gotlands-vädret och den varmaste dagen har i dagsläget har en nätt temperatur om 16 grader. Men det är ett tag dit så vädret hinner förhoppningsvis vända.

I eftermiddag hämtade Rickard dacian, äntligen är rutan hel. Så skönt att ha en bil färdig. Min ford ska lagas imorgon. En sak som jag tänkt på under den här veckan utan bil är hur bortskämd jag är med att ha bil. Allt blir så mycket krångligare utan bil. Det enklaste blir hur krångligt som helst.

Idag bjöds det på den traditionella sommarlunchen på jobbet. Sill, jordgubbar och verksamhetschefen hade gjort riktigt goda snittar. Det var så gott och jag åt massor. Årets första jordgubbar, nom, nom, nom. Vi hade också avtackning för vår bästa verksamhetschef som ska sluta längre fram i sommar. Jag har även varit på en utbildning för den nya EKG-apparaten som ska komma i nästa vecka. Det var mycket nytt och det bästa är att få knappa och trycka själv. Det går inte att förstöra något.

Så Agda då, Rickard tog bilen till bilverkstan och det mest troliga felet är några sensorer till kamaxeln som styr accelerationen som felar. Jag blev glatt överraskad över priset och vad felsökningen visade. Förväntade mig nämligen det värsta: att behöva skrota bilen. Men en reparation på 3000 är högst överkomligt. Inga roliga pengar såklart men alternativet är ändå värre. Så nu håller vi alla tummar att bilreparatörens erfarenhet ska stämma på min lilla Agda.

I morse när jag promenerade från Rickards jobb såg jag en gammal bubbla. Fick direkt associationer till när barnen var små och vi tittade på en modern tappning av filmen Herbie. Vem har missat bilen som kör racer och har känslor som en människa. Som briljerar i varje lopp fast ingen trodde på honom. Ja det väcker helt klart minnen som jag har tillsammans med barnen.

Jag har jobbat idag och haft en väldigt bra dag på jobbet, haft mina utbildningar i palliativ vård och akut omhändertagande och pysslat med en hel del annat. Men jag är trött då jag vaknade redan tjugo över fyra. Det blir tidig läggdags ikväll. Jag och Rickard ska bara öva några sånger inför det årliga sångbesöket på Rickards jobb.

Oj vilken dag det varit på jobbet. Jag hade mycket pyssel på vårdlaget och så hade jag en ny undersköterska med mig som ska jobba hos i sommar. Kul att återigen få dela mig av våra rutiner och kunskap som jag snappat upp. Dagen gick fort kan man säga. När jag kom hem hade Rickard gjort en rabarberpaj. Det var hur gott som helst!

Ikväll har jag inte alls gjort mycket, pratat med J i telefon en stund och så har jag skjutsat Rickard till jobbet. Imorgon kommer det bli tidig uppstigning så det är bäst att borsta gaddarna och krypa ner nu.

Efter den här trista dagen kändes det lite extra viktigt att komma ut en sväng innan solen gick ner. Såna här vackra sommarkvällar så drömmer jag alltid om att få i ett hus vid vattnet. Tänk att få njuta av en solnedgång över havet. Som tur är så är det gratis att drömma.

Det är verkligen en tråkig torsdag. Jag och Rickard hade planer på att utforska västanåleden i Gränna. Men så fick vi bilproblem*2. Vi tänkte att det kunde vara tändstiften i bilen så vi fick hjälp av Rickards bror att byta dom. Men det har inte hjälpt. Istället har det uppkommit ett problem till: varningslampan med som ser ut som en skiftnyckel lyser. Ska lägga till att det gjorde den innan med. Jag tittade i bilens instruktionsbok och det kan vara så illa att det är växellådan. Förhoppningsvis är det inte så illa, kan ju vara ett litet problem, så försöker att inte ta ut något i förskott. Innan jag vet vill säga.

Min lediga dag började bra. Drog på mig mina nya tights som jag fick i present av Rickard igår. Jag fick även till ett bra träningspass på crosstrainern och tittade samtidigt på Sagan om ringen. Vid lunchtid fick Rickard ett sms om att vi har en krossad ruta på den ena bilen. Vi går ut och tittar och finner detta:

Någon har alltså slagit sönder rutan. Olycksfall eller skadegörelse låter jag vara osagt. Men som att det inte räcker. I helgen berättade jag att motorlampan på Agda har börjat lysa. Igår reagerade jag på att bilen kändes tröttare än vanligt. Jag hade en utbildning idag på eftermiddagen så jag kunde inte hämta Ida utan Rickard åkte och när han kom hem berättade han att bilen knappt går att gasa. Han tänker direkt bränslepumpen och det vet vi ju av erfarenhet blir dyrt. Så nu har vi alltså två bilar samtidigt som inte är körbara. Agda för att vi inte vet vad som är fel och Dacian för att någon krossat sidorutan. Vad är oddsen för det?

Clara skrev ett inlägg om hur snöplig maj känns. Om känslan av att ha gått miste om en hel vårmånad. Jag kan bara hålla med i hennes ord. Maj kom och gick utan den där riktigt härliga vårkänslan. Vissa dagar behövdes det vantar. Kan heller inte låta bli att tänka på hur förra årets maj var. Då hade vi sommarvärme hela tiden. Å andra sidan var det väl i princip den enda sommaren vi fick. Jag hade bra väder under semestern men det höll sig inte under resten av sommaren. Dessutom blåste det i princip hela sommaren.

Min syren har haft fler blommor än någonsin men endast en blomma slog ut. Busken växer och frodas men tror att det var för kallt för själva blommorna. Men jag vet inte, det var väl kanske inget bra blomår. Pionerna däremot som jag var så bekymrad över har ändå tagit sig. Men blomningen är lite segare. Vid den här tiden förra året så hade knopparna slagit ut. Så HÄR såg de ut då. Lite skillnad mot nu:

Tänk så beroende jag är av vädret för mitt välmående. Framförallt att få sol. Det gör underverk för hela kroppen på alla sätt och vis. Idag lovas det regn så här på min lediga dag, hade varit perfekt med regn igår när jag jobbade. Dagens planer är att få till ett lite längre pass på crosstrainern, har utbildning via Skype klockan två. Annars är dagen rätt oskriven.