Kategori: Min vardag

Ser jag så sliten ut som jag känner mig? Ja, med den känslan kom jag hem i eftermiddag. Jag tänker inte bjuda på någon bild så du får bilda dig en bild av en sliten Hanna. Det har varit en dag som verkligen har tagit på min energi. Grät en skvätt på eftermiddagen då det bara blev för mycket. Ännu mer irriterad blev jag på alla flaskhalsar i trafiken. Hamnade bakom folk som sniglade sig fram och vid SAAB stod det i princip stilla. Det passade inte mitt humör för att göra en lång historia betydligt kortare. Men hem kom jag till sist.

Ikväll satsar jag på vila och kanske lite bokläsning. Började läsa ”Stortaxi” i helgen, kom väl en 60 sidor in i boken och jag vill verkligen fortsätta. Har höga förväntningar på boken. Det är lite nackdelen med det som verkligen blir hypat precis överallt, förväntningarna blir därefter. Men jag gillar Flora och hennes skrivande så jag tror boken kommer bli ännu bättre ju längre jag kommer.

Det var lite konstigt väder i morse. Samtidigt som det regnade så gick solen upp så jag fick se en sådan fin regnbåge. Började direkt tänka på vad som egentligen finns vid regnbågens slut. Hittar jag en skatt nåntro? När regnbågen var som vackrast satt jag i bilen så bilden ovan är när jag parkerat och skulle ta mina apostlahästar till jobbet. Jag har aldrig någonsin sett en regnbåge på morgonen. Har du?

När jag kom hem från jobbet låg det ett efterlängtad paket i brevlådan: de tre böckerna som jag beställde någon gång i augusti. Flora Wiströms ”Stortaxi”, ”här ruvar havet” och ”hålla andan”. Väntan har varit lång kan jag säga och jag blev så glad när fick sms:et i morse om att böckerna kommit.

Har du sett att jag ändrat slogan i min header? Från Hannas krypin – Hälsa och träningsglädje till Hannas krypin – Mitt liv, min vardag och allt däremellan. Min blogg är så mycket mer än bara hälsa och träningsglädje så det känns inte som att texten i headern ger rätt bild av min blogg längre.

Veckans fem frågor hos Elisa har rubriken Spretigt och det passar ju väldigt bra här hos mig. Bara det här inlägget spretar ju åt alla håll. Vill du vara med på fem en fredag? Du kan antingen svara på frågorna i din egen blogg eller i en kommentar här hos mig eller hos Elisa. Glöm inte att länka till henne.

1. Vad har tagit en oväntad riktning den här veckan? Mina händer, i början av veckan kändes det faktiskt riktigt bra och jag kände att jag kunde våga göra lite mer. Satte en infart, tog prover och kontroller, efter det hade jag ont ett dygn….
2. Vad är du just nu lite osäker på hur du hamnade i? Hm, inget särskilt faktiskt.
3. Vad är det lättaste sättet att få dig ur balans? Eftersom jag jobbar med det jag gör så är jag ändå van vid snabba puckar, att saker och ting kan förändras från ena minuten till den andra och att jag behöver ta snabba beslut. Så det första jag då tänker är det när personer backar från en överenskommelse. Det kan rubba mina cirklar rejält.
4. Vad är det mest optimistiska du sagt i veckan? Jag säger många positiva saker under en veckan. Vill gärna fokusera på det som är bra istället för tvärtom. Dessa är ett axplock av det jag sagt: ”Alltså det är så fint”, ”Bra jobbat”, ”Jag är så nöjd” och ”Det är fredag”.
5. Vad är lättast att prioritera bort för dig? Dricka vatten kanske, stretcha fast kroppen verkligen uppskattar det.

Godmorgon!

Hoppas att du har sovit gott, jag har sovit helt okej. Jag är glad att det är torsdag i dag. Jag har varit så trött den här veckan så det känns skönt att snart få vara ledig. En kompis sa till mig ”om du testar att jobba måndag-fredag så kommer du vänja dig och tycka om det till slut”. Nu har jag jobbat måndag-fredag sedan i mars och konstaterat att nä, det där är inget för mig. Jag vill ha mina oregelbundna pass. Sovmorgon mitt i veckan är inte dumt alltså. Jag börjar till och med bli sugen på att jobba kväll igen fast jag sover dåligt efter ett kvällspass.

Igår så fick jag sådana cravings efter Ahlgrens bilar. Original och så de sursockrade vill jag ha. Rickard var snäll och gick och handlade åt mig. Ibland tänker jag att jag är väldigt bortskämd. Så Rickard smaskade i sig choklad och jag bilar. Det fick också bli en gammal Beck-film: familjen.

Rubriken kommer från den svenska filmen med Alicia Vikander i huvudrollen, hennes genombrott och en av de bästa svenska filmerna som jag sett. Det som var vackert i går kväll mina rosor, solnedgången och så färgskiftningarna i mina paletter. Men mest himmelen faktiskt.

Rickard brukar alltid säga att jag vill bo överallt. Och ja, han har nog faktiskt rätt. Jag säger ofta när vi går förbi någon fin plats: ”så här skulle jag kunna tänka mig att bo”. Igår kväll var det att bo ute på landet där alla färgskiftningar bland molnen kunde fångas på bild utan en massa irriterande hus i vägen. Men mest vill jag bo där jag redan bor. Förutom Gotland då men det är inte i närtid om det skulle bli av.

Det är första september idag. I morse när jag vaknade såg det så mörkt ut, min mobiltelefon påstod att det skulle regna idag. Det vet jag inte riktigt var det kom i från. Det har inte fallit en droppe än. De där ovädersmolnen svepte förbi när vi lunchade. Kan jag konstatera att ovädret undviker mig? Nja kanske inte. Hur som helst så drog jag på mig långbrallor, konstaterade när jag kom ut till bilen att det var 15 grader. Betydligt varmare än i förra veckan när jag gick barbent. Konstigt jag tänker, bara för att det helt plötsligt är lite mörkare behöver ju inte det innebära att det också är kallare. Men jag vet inte, det är väl något med det mörkare ljuset som gör att hjärnan tycker det behövs mer kläder.

Ikväll kunde jag och Rickard åkt i väg på domarträning men det passade rätt dåligt i slutändan. Efter helgens matcher har jag ont i min onda muskel i baksida lår så känner jag behöver ta det lite lugnt mellan matcherna. Vi tog istället en promenad tillsammans där vi kunde prata om det senaste kring den ena bilen. Inte min lilla Agda utan den bil vi leasar. Det har varit så många turer fram och tillbaka men har slutat med att vi istället köpt en bil till samma kostnad som det hade blivit om vi leasat. Känns som flera ton tygnd fallit av våra axlar. Särskilt Rickards, vi behöver nämligen två bilar med tanke på fotbollen och domarskapet. Men också våra oregelbundna arbetstider.

Jag har varit väldigt sugen på falukorv i ugn och hemgjort potatis. Det ska vara just hemgjort och pulvermos kommer inte in i mitt hus. När jag var gravid med I så hade jag cravings på just pulvermos men så fort hon var född försvann suget. Det måste varit något i moset som kroppen verkligen behövde. Så efter min och Rickards promenad fick det bli just falukorv och potatismos. Gjorde en sallad av vitkål och morötter och slängde på lite äppelcidervinäger. Det smakade väldigt mycket äpple kan jag säga men tyckte ändå det passade bra ihop med käket. Konstaterade också att köksarbete i form av matlagning är lite för mycket för händerna. Nu i skrivande stund gör det rätt så ont. Det intressanta nu är om det gör lika ont i morgon. Om det släpper tänker jag att det ändå var okej belastning.

Godmorgon!

Det är lördag och jag har fått sovmorgon. Det behövdes verkligen, så skönt att få sova ut. Igår kväll gick jag ut på en kort kvällspromenad. Satte igång Shania Twains låt ”from this moment on” i lurarna och det satte igång en myriad av nostalgi. Dels genom att Spotify fortsatte spela låtar på samma tema, ex Roxette´s gamla klassiker ”it must have been love”, Britney Spears ”sometimes” och Savage gardens ”truly, madly, deeply”. Plus en hel massa annat.

När jag var gick på gymnasiet fanns det en karaokebar i stan, Lis, hette den. Minns dock inte om den stavades med z eller med s. Spelar ingen roll såklart. Jag älskade att sjunga karaoke och en av låtarna som jag alltid sjöng var just ”from this moment on”. En kompis sjöng istället alltid ”karma chameleon” och en annan kompis sjöng ”all I have to is dream” med Everly brothers. Medan jag gick promenaden så konstaterade jag också att jag minns alla texter. Alltså verkligen alla. 2000-talsnostalgi när den är som bäst!