Hoppa på tåget och Fem en fredag

Godmorgon!

Det är lördag morgon och jag har sovit över nio timmar. Så härligt! Frukosten är inmundigad och jag sitter här och tänkte vara med på två bloggteman: Elisas fem en fredag och Åkes hoppa på tåget där veckans ord är vass. Men vi börjar väl med de fem fredagsfrågorna som handlar om sensommartider.

  1. Hur känns det nu när augusti är här? Det känns alltid vemodigt när det börjar mörkna på kvällarna och det är kyligare vindar.
  2. Vad vill du hinna njuta av innan augusti är slut? Humlorna i rabatten och doften av mina rosor. (Sorry jag tjatar om min ros men jag är precis lika galen i den som jag är i mina pioner på våren. Och det var ju exakt det jag skrev igår med :-P).
  3. Vad har du blivit bättre på under sommaren? Njuta och vara här och nu. Försöka att inte tänka å mycket framåt hela tiden,
  4. Blir det någon kräftskiva i år? Nej, jag är inte mycket för kräftor. Senast jag var på en kräftskiva var när jag jobbade på Kvarnbacken och vi anordnade en kräftskiva för de boende.
  5. Vad är en avkopplande sak du gjort i sommar? Att jag har börjat med min stretch igen.

Så från sensommar till Åkes lördagsord som den här veckan är ”vass”. Min första tanke var vass i sjön och det tyckte jag skulle bli svårt att skriva om men när jag läste själva inlägget så handlade det mer om vassa grejer. Och där kommer jag i alla fall på två saker som jag kan skriva om. Tre förresten.

  • Ser man inte upp kan man få en och annan tisteltagg i foten om man går barfota på gräsmattan.
  • Jag sticker mig alltid på rosorna i rabatten. Senast häromdagen fick jag en tagg i fingret. Och varför blir det så då? Jo, för att jag alltid envisas med att hantera mina rosor utan handskar. Jag kan uppenbarligen inte lära mig efter alla taggar i händerna.
  • För några år sedan gjorde jag hembakt pizza. Jag hade öppnat en konservburk med ananas och locket låg kvar på bänken. När jag sedan skulle kavla ut degen så slinter jag och skär mig i fingret på locket. Det blev ett rejält jack i fingret som nog borde ha sytts men som vårdpersonal tänker jag såklart ”det går nog bra att avvakta…” Sen vet jag såklart att det inte går att avvakta med sår som behöver sys men det gäller ju inte mig. 😛

Kalas på en fredag

Jag startade dagen med att ställa bilen vid arenan och sedan promenera därifrån. Vinden var så kall och jag hade motvind. Det kändes verkligen i kroppen. Funderade över om jag skulle gå igenom stan eller om jag skulle ta vägen nere vid ån. Jag valde att ta vägen vid ån, så mycket finare ju! Men jag ska erkänna att det var lite grått och trist.

Jag flexade ut tidigare för att hinna hem och fixa med maten. Marcus och Kevin tog bussen till mitt jobb och följde sedan med hem. Kevin blev hellycklig över att få spela tv-spel med S. Tanken var att vi skulle grilla men jag tyckte allt att det var lite väl blåsigt. Så istället lindade vi in fläskfilé i bacon och ugnsstekte den. Till det fick det bli potatisgratäng och en sås med färska champinjoner. Jag fastnade som vanligt ute i trädgården, spanandes på humlorna medan maten gjorde färdigt sig själv i ugnen. Ikväll var det någon sorts humlerekord i oreganon.

När jag ändå var ute i trädgården tittade jag till min ros. Knopparna ger mig samma glädje som pionerna under våren. Jag räknar antal knoppar, i skrivande stund 17 stycken och jag tar mängder med bilder på utvecklingen. Är så glad, tänk när blommorna slagit ut. Jag ser så mycket fram emot doften och färgprakten. Gula rosor är så fint!

Två minuter innan utsatt tid var mamma och pappa här och då kunde vi hugga in på maten. Alltså det blev så lyckat. Nu kom jag på, någon gång ska jag nog testa att göra smördegsinbakad fläskfié med någon god fyllning. Det hade varit gott. Det fick bli glass till efterrätt och Kevin som fyller sex år fick öppna sina presenter. Av oss fick han ett blockspel. Det går ut på att man ska bygga ett torn genom att dra ut en kloss i taget. Den som råkar riva tornet förlorar. Hur kul som helst ju.

När alla åkt hem stretchade jag en halvtimme. Det var verkligen ingen skön halvtimme, det gjorde nämligen ont överallt. Det är så konstigt att samma positioner kan vara hur härliga som helst ena dagen och andra dagar bara så obekväma.

Hur är det ens möjligt?

Det var rätt så trevligt det där att komma upp skapligt på morgonen, skriva några rader här på bloggen och bara njuta av lugnet en stund innan dagen kickar igång. Så vi kör på en nygammal favorit i repris då. Det är fredag och jag ska snart åka till jobbet. Idag ska min bil lämnas in på verkstan för ett snabb byte av en sensor. Ska jag åka tåg eller bil är frågan? Tar jag bilen måste jag ställa den en bit från jobbet och sedan promenera resterande bit. Jag tror det får bli promenaden för ikväll ska vi äta god mat tillsammans med mina föräldrar och bror. Det ska bli ett kombinerat 80-årsfirande, firande av Alex student, brorsan har fyllt år och så fyller Kevin imorgon. Studenten skulle firats i juni men då blev A sjuk och det är svårt att få ihop det när det ska passa med många.

Men det som jag mest funderar över just nu är om jag fått en muskelbristning i min vänstra vad. Vid några tillfällen har jag vaknat av att en skarp smärta i min vänstra vad. Det som gör det så konstigt är att bristningen då skulle ske under sömnen. Nej jag måste googla på det direkt och det verkar mer rimligt att det är någon form av kramp. Ont gör det i vilket fall just när det händer. Så obehagligt! Nej nu ser jag att klockan springer, måste packa min väska och ta mig iväg till jobbet. Får se om jag skriver några rader ikväll, mest troligt imorgon.

Önskar dig en fin dag!

En torsdagmorgon vid köksbordet

Då är det torsdag morgon och jag sitter här och tänkte skriva några rader. Började skriva på det här inlägget igår men skriver färdigt det idag istället. Jag var så trött hela dagen igår och det var verkligen inte konstigt eftersom jag sov så dåligt. Det blir alltid så efter tuffa fyspass på kvällen. Drömmarna avlöste varandra och bestod bara av en massa knasigheter. Nu sitter jag här vid köksbordet, har precis tagit en dusch och ska dricka en mugg te. Känns verkligen höstigt med te men jag blev sugen. Det känns mysigt att ta en mugg te medan jag sitter vid köksbordet och bloggar. Så gjorde jag alltid förr, köket var min blogghörna, plugghörna, ja allt. Nu är det istället i soffan som jag alltid sitter.

Medan jag dricker mitt te filurar jag över den viktiga frågan om jag ska åka tidigt så jag kan promenera innan jobbet. Tror istället att jag landar i att spara lite på benen så kanske jag kan träna något efter jobbet. Efter tisdagens vurpa och fyspass har jag nu en kombination av träningsvärk men också ont där jag slog i. Såret jag fick på knät har nu också blivit kompletterat med ett blåmärke.

Gårdagens jag i svart fodralklänning. Den där har jag haft i säkert tio år. Kul att damma av gamla favoriter från garderoben.

Det flög in en fjäril på jobbet. Stackarn var så stressad och försökte hitta vägen ut. Jag försökte fånga den för att släppa ut den men jag hade inte riktigt tekniken. Däremot lyckades kollegan och den vackra fjärilen flög iväg, oskadd.

Tränade 35 minuter pilates, valde ett som stod som ”beginner” men det var verkligen inte lätt. En del av övningarna krävde en del teknik som jag nog inte ens behärskade när jag var som mest aktiv. Men jag kommer snart tillbaka. Efter tisdagens korta men ändå intensiva löppass så kändes det verkligen i kroppen. Jag kommer garanterat att ha ännu värre träningsvärk imorgon.

Åt havregrynsgröt och kokt ägg till kvällsmat. Satt sedan och tittade lite på Sommaren med släkten. Kände sedan att jag verkligen behövde komma ut på en promenad. Så jag tog en runda på tre kilometer. Knallade bort till bygget för att se hur det ser ut. Det ska bli en ny väg och infart till vårt samhälle så det kommer förändras en hel del.

Det var en vacker och varm kväll. Kunde inte låta bli att fota veten innan jag vände och knallade hemåt igen. Att fortsätta på den här vägen ger en bra 6 kilometers runda men det kände jag alltså inte för med min ömma kropp.

Himlen såg lite mörk ut. Skulle det bli oväder?

När jag kom hem tittade jag till mina knoppar, paletterna och konstaterade att astern äntligen börjar breda ut sig lite mer. Stretchade mina trettio minuter och blev så där härligt avslappnat. Noterade att himlen var ännu mörkare och kröp sedan ner i sängen efter tandborstning. Somnade som en liten stock. Och nu sitter jag alltså här, redo att snart gå till jobbet igen.

En dagens tack!

Humör: Go´ och gla´. Bortsett från att jag har haft extra ont i särskilt min högra hand. Men det känns inte riktigt som den vanliga värken utan mer att det gör extra ont efter vurpan i skogen i torsdags.

Väder: Sol, växlande molnighet och så den där blåsten som aldrig drar vidare.

Dagens avslappning: Jags har inte stretchat något seriöst sedan i vintras. Men idag var det dags. Mina stressnivåer (enligt min klocka som jag kommer berätta mer om i ett annat inlägg) sjönk från tjugofem till fyra. Jag sov också en timme vilket verkligen var välbehövligt.

Dagens jag: Lila t-shirt och lila shorts från samma märke, grön träningsoutfit från Stronger och så ikväll vitt linne och blommig kjol.

Träning: När jag läste min träningskategori häromdagen blev jag påmind om ett pass som jag inte kört på väldigt länge: 500 meter uppdelat på 300+200meter. Senast jag körde det här passet så la jag upp det så att jag springer 300 meter i fem minuter/km och ökar tempot de sista 200 meterna. De 200 meterna har jag sprungit i 4 minuter/km. Vila i en och en halv minut emellan. Så idag tänkte jag att det fick bli precis det passet och exakt samma farter som sist.

Fundering: Kommer mina paletter som står ute gaska upp sig? De blev nog lite uppstressade av att köras ut i friska luften direkt. Efter lite näring har de ändå gaskat upp sig. Ska bli spännande att se hur de kommer se ut om en vecka.

Dagens bild:

Juli i en lista

Flora brukar göra en månadssammanfattning och varje gång tänker jag att jag också ska göra en. Det blir alltid att jag skriver andra inlägg istället. Men den här gången tänkte jag att jag skulle sammanfatta min julimånad. Det är inte klokt att det är första augusti idag. Var tog tiden vägen egentligen?

Hur var juli? Juli började med semster och det har varit en otroligt fin månad med familjetid, härliga naturupplevelser och så roliga träningsutmaningar. Jag och Rickard åkte till Arkösund, bodde på hotell och åkte skärgårdsbåten Arkösund-Harstena. Hur mysigt som helst. Åt också en otroligt god plankstek. Den vill jag äta igen. Sprang också traditionsenligt både Byrundan, Västervik city run och Victorialoppet.
Månadens jobb: Jag hade semester halva juli och resten av juli har jag jobbat som samordnare. Spindeln i nätet vad gäller vårdplatser, boka patienter och hjälpa vårdlagen med mer administrativa uppgifter.
Månadens extra: Det måste vara att springa Victorialoppet, både fyra kilometer och nio kilometer på samma kväll.
Månadens festliga: Inga festligheter den här månaden. Firande av min mammas åttioårs-dag blir nu i augusti.
Månadens tv: Sommaren med släkten vilket är standard under sommaren. I år såg vi hela serien fyra gånger.

Månadens plagg: Jag följer såklart sport-temat som vanligt med några få undantag.
Månadens film: Har sett ett par filmer under juli, rekommenderar en av dom: ”Voicemail for Isabelle”. Handlar om en tjej som förlorar sin syster i sjukdom. Systern som är kvar fortsätter att ringa till sin systers telefon. Det hon inte vet är att en kille har fått hennes systers nummer på sin nya jobbtelefon. Han blir kär i henne och söker upp henne. Det blir diverse förvecklingar såklart.
Månadens böcker: Jag har inte läst en enda bok under juli månad.
Månadens konstupplevelse: Konst är inte riktigt för mig så inga upplevelser på det temt.
Önskningar inför kommande månad? Att mina händer ska bli bra så jag kan börja jobba patientnära igen. Beställa Floras bok ”stortaxi”. Döma en massa roliga matcher, inte klokt ju att säsongen 2026 bara har ett par månader kvar.

Morgonstund har guld i mund

Godmorgon!

Skrev ju igår att jag önskade mig sovmorgon idag. Men se det gick inte. Men jag får skylla mig själv den här gången. Somnade alldeles för tidigt så kroppen tyckte det var morgon halv fyra. Jag försökte såklart somna om men eftersom jag grubblade på att jag borde ta tag i garderoben kunde jag inte somna om. Så check på att ha tvättat två maskiner med tvätt, hängt upp dessa och stuvat in alla kläder i garderoben som jag gärna sprider ut i sovrummet. (Läs fotändan av sängen….)

Jag gick också ut i trädgården en sväng, i bara strumplästen och det var så friskt och svalt ute. Hittade två små humlor som satt på lavendeln och sov, tidigare i veckan hittade jag sju stycken knoppar på min klätterros och idag hittade jag tre till. Ser så framemot doften när de slår ut. Jag passade också på att klippa bort ett gäng ledsna blad och blommor på min stjärnöga.

Ettrigt värre….

Jag råkade försova mig imorse, tur Rickard var hemma så han kunde väcka mig… Kläder hade jag valt kvällen innan. Vitt linne och rosa kjol. Det roliga var att en kollega också hade rosa kjol idag. Great minds think a like. Eller hur säger man? 😛

Det har varit intensivt idag. Jag har försökt balansera upp det intensiva med att istället försöka vara som en lugn filbunke själv. Var kommer egentligen det uttrycket i från undrar jag. Samma som det där uttrycket med att sova som en kratta eller sova som en stock. Nej, dessa funderingar ska jag nog inte trassla i mitt stackars huvud i ikväll. Det är en riktigt trött tjej som sitter här. Är glad för ledig helg och att få sovmorgon.

Jag och Rickard tog en kort promenad i skogen, det var friskt att komma ut. Men ettriga flugor fanns det gott om. Det är verkligen nackdelen med skogen den här årstiden. Bad AI illustrera vår skogspromenad med de ettriga flugorna eftersom jag inte tog några bilder ute i skogen. Använde en bild från vår vandring längs med Älvarumsleden som grund. Lite för perfekt placerade flugor men annars är vi lika. Hur som helst, ikväll blir det tidigt sänggående. Behöver verkligen ladda batterierna. Har du haft en bra dag?

Fyra anledningar till att INTE springa Lokmilen…

Alltså idag har jag gjort så mycket knasigt. Skäms en aning när jag tänker på det… Men äsch, jag får bjuda på det och så skyller jag på de trettio graderna som varit idag. Kände mig också extremt ful i morse så var tvungen att kladda på smink…. Inte för att det är viktigt att vara snygg men just idag ville jag inte känna mig ful. Lite rouge, lite ögonskugga och så lite mascara på mina redan svarta ögonfransar.

Vi felsökte vår bil igen. Det visade sig att samma fel tyvärr kvarstår. Det kanske var ett måndagsexemplar på delen som byttes, vad vet jag. Turligt nog är det en väldigt ”billig” reparation: 1400 spänn. Det är ett bra pris för att vara märkesverkstad.

Redan igår tänkte jag att jag skulle springa ett distanspass. Men de trettio graderna som skulle vara idag kändes mindre lockande. Men igår när jag kom hem från jobbet så kände jag att jag verkligen inte orkade. Kändes ju sådär kul att springa idag istället i denna värme. Men vad gör jag om jag behöver döma en match i samma temperatur? Jag måste helt klart vänja mig. Så jag och Rickard åkte iväg tillsammans och jag blev väldigt snabbt påmind om varför jag verkligen inte gillar det där spåret. Det är backar, rötter och stenar och jag måste hela tiden titta var jag sätter fötterna.

Fyra anledningar till att INTE springa Lokmilen:

🚫 Vurpade i år igen och skrapade upp samma ben som förra året…

🚫 Det kom en snabb löpare bakom mig och jag blev så rädd att jag höll på att ramla ner i ett vattenfyllt dike när jag hoppade undan.

🚫 Magen ballade ur när det var två kilometer kvar.

🚫 Ogillar starkt alla uppförsbackar….

Men jag kan sätta check på en mil i trettio graders värme. Sa dock till Rickard att han skulle påminna mig om det här passet nästa gång jag får för mig att jag vill ge mig ut i just det här spåret.

Men är det verkligen bara eländigt? Och nej, givetvis finns det också anledningar till att springa Lokmilen med.

  • Det bygger pannben! Att springa där i spåret och vara arg på alla rötter och stenar och ändå kämpa vidare och inte ge upp.
  • Backarna bygger benstyrka och distansen uthållighet.
  • Jag vurpade bara en gång i år. Förra året vurpade jag 2 gånger och höll på att vurpa tre gånger till…
  • Vissa sträckor är riktigt vackra med små vattendrag och lummig grönska

Älvarumsleden

Det finns en led som jag har velat gå ett tag: älvarumsleden vid omberg. Lite skeptisk har jag allt varit till branterna men väl där så var det inget värre än platser jag redan vandrat på. I söndags frågade jag Rickard om han var sugen på att gå leden med mig. Och det var han såklart. Planerade för enkel lunch åt barnen som de kunde fixa själva och Rickard köpte räkmackor åt oss. Så, förbered dig på ett inlägg med många bilder.

  • Var: En slinga vid Omberg.
  • Svårighetsgrad: Det här är en krävande led. Det suger bra i benen efter ett tag.
  • Längd: Alla officiella källor säger 7,5 men jag hade 9,3 på klockan när vi var tillbaka till bilen.
  • Parkering: Enklast är att parkera vid Ombergs Ekocenter
  • Markering: Följ grön markering. Det är välmarkerat.
  • Att inte missa: Utsikten vid Marberget.

På vägen ner till Ödeshög så lyssnade vi på dansband och sjöng med. Dansband är verkligen inte min grej men helt klart trallvänligt och lätt att sjunga med till. När vi närmade oss Ödeshög var himlen riktigt oroande och ju närmre vi kom desto mer busväder var det över Vättern. Men molnen drog som tur var vidare.

Rundan började i bokskogen. Vid en liten bro kan man välja vilket håll man vill gå rundan. Vi valde över bron och vidare. Snart började det gå uppför. Jag överdriver inte när jag säger att nästan hela första kilometern gick uppför.

Första vackra utsiktsplatsen var vid S:t Pers sten. Blev helt klart lite förvirrad för jag förväntade mig någon form av minnesmärke. Typ en stor sten eller något. Och jodå, visst finns stenen, men inte just vid utsiktsplatsen. Här går man på en smal bilväg och snart svänger leden ner vid branterna. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Ett snedsteg och man tumlar nerför slänten. Det är dock inte som på Gotland att det är stup rakt ner utan lite fler ”naturliga stopp”. Om man skulle råka trilla alltså.

Så efter branterna följde vi en skogsväg fram till Älvarums udde. Här åt vi vår medhavda matsäck: räkmackor. Den var extra god, tänk att frisk luft och vackra vyer gör något särskilt med smaklökarna.

Något som förvånade mig var löparna som vi mötte längs med leden. Men det är klart, det går att jogga på de flesta platser. Det blev lite kyligt att sitta här så efter vi ätit färdigt knallade vi vidare till:

Storpissans naturreservat. Skylten döljer en brant och lång uppförsbacke. Hur som helst, vi diskuterade var namnet kan tänkas komma ifrån. Inga svar såklart. Jag får ta google till hjälp tänker jag. Enligt Visit Ödeshög kommer namnet från den smala bäcken som har sitt utlopp rätt ner i sjön. Då var vi ändå lite åt rätt håll för bäcken såg vi ju.

När vi svängde av Omberg runt och knallade in i Storpissans naturreservat fick vi återigen klättra uppför. Det sög bra i benen…. Vandringen här beskrivs som svår vilket jag verkligen håller med om. När man kommer ut från Storpissan kommer man ut på en grusväg och gissa vad: såklart går den uppför. Då passar det väl perfekt att ta ytterligare en avstickare till Marbergen, ”bara” 400 meter uppför.

Klokt med en varning! Så när jag knallade de där 400 metrarna funderade jag på om det verkligen skulle vara värt det. Och jodå, det var fantastiskt vackert.

Så väl nere från berget fortsatte vi vandringen uppför. Här var det läge för ett par dextrosoltabletter. Pulsen gick upp rejält. Men snart fick vi svänga av och då skulle det bara vara tre kilometer kvar till Ekocenter. Blev lite förvirrad eftersom jag redan hade 5,8 kilometer på klockan. Men tre kilometer till ska vi orka gå. Hade ju inget annat val heller, hehe.

Sista naturupplevelsen var mörka hål kärret. Här borde man kunna se orkidéer på våren tänkte jag. Snart var vi tillbaka vid bilen. Jag ville även besöka Ellen Keys strand men det var fullt med bilar vid parkeringen och jag hade verkligen ingen lust att gå två kilometer från parkeringen vid Ekocenter. Det får bli en annan gång.

Förstår dock att det var många som stannat just där: vyn över östgötaslätten var så vacker! Min bild gör det inte rättvisa.