Kategori: Utflykter och vandringar

Efter en dag på jobbet var det väldigt trevligt att komma ut i naturen en sväng. Dryga 14 grader, nästan vindstilla och så strålande sol. Skickade mess till Rickard om att ta en promenad och han var såklart inte sen att hoppa på. Han frågade var jag ville gå och jag ville gå vid vattnet. Så han hämtade mig vid jobbet (onödigt att åka i två bilar till promenadslingans start) och så ställde vi bilen vid rödberget.

Rosenkällasjön är en fågelsjö där man kan vandra året runt. Genom åren har sjön dessutom tömts på vatten för att bli av med invasiva växtarter som vattenpest och också för att hålla gäddbeståndet nere.

Idag var dock sjön vattenfylld och vi gick ett varv runt sjön, en promenad på dryga 4 kilometer. Det var så skönt i luften att det gick bra att gå utan jacka. Bron ovan kan man gå ut på men sedan måste man vända och gå tillbaka till skogsstigen som leder oss vidare. Längs med rundan finns flera fågeltorn och platser där man kan ta en liten paus och kika ut över sjön.

Det här är ingen badsjö direkt. Men den ser ju onekligen väldigt trevlig ut på bild.

Idag hade både jag och Rickard vilodag från löpningen. Men helt utan fysisk aktivitet kan ingen av oss vara så efter jobbet blev det att bilen till Landeryds hembygdspark där hembygdsleden utgår. Första delen av rundan är utmärkt med blå/gula pilar och blågula markeringar på stolpar. Dessa kan man följa ända tills man ska svänga ner mot spångenbron som är avstängd. Jag undrar hur lång tid det ska dröja innan den åtgärdas. Sedan 2021 har den varit avstängd på grund av skador. Man kan ju konstatera att inte är en prioriterad åtgärd. Man får fortsätta grusvägen till hjulsbro samhälle där man kan ta sig över en annan bro och sedan återigen kunna följa markeringarna tillbaka till hembygdsparken.

Hur som helst, längs med leden finns det utmärkta fornlämningar. Som de här stensättningarna från yngre bronsåldern (som dock blir kapade på den här bilden):

Man går genom hagar, förbi golfbanan och så får man följa grusvägen fram till Slattefors sluss där isen fortfarande låg kvar. Härifrån får man gå på bilvägen fram till Landeryds kyrka.

Efter kyrkan följer man grusvägen i ett par kilometer tills man precis som jag skrev i början av inlägget kommer fram till Hjulsbro samhälle. Hela rundan är 7,5 kilometer. Jag kan tänka mig att det är riktigt vackert att gå här på våren när det börjar grönska och vitsippor ses överallt.

Jag var hemskt missmatchad. Det är verkligen fint med rosa och vinrött ihop…. Hur som helst var det en trevlig runda.

Det kändes som en bra idé att gå en härlig slinga idag igen. I helgen lovas det plusgrader och då lär det bli isgata. Jag och Rickard tänkte åka ner till Västervik och gå Blankaholmsslingan. Men när vi åkte förbi skylten Loftahammar bestämde vi oss för att åka dit istället. Först tänkte vi gå en runda som heter Kyrkmannaklinten men ångrade oss när det såg ut som bilden ovan. Sen visade det sig att vi börjat på fel ställe. Så kan det gå med det….

Istället valde vi Måbergets rundslinga. Men den var ju lite av en utmaning. Vi åkte till startplatsen som ligger vid Loftahammars kyrka. Det finns verkligen inga markeringar så den här rundan är klurig. Rickard laddade ner appen All trails så med den som guide tog vi oss runt hela rundan. Man kan gå en liten extra slinga och då blir rundan 6,4 kilometer. Det kände vi inte riktigt för eftersom det fortfarande mörknar tidigt. Det blev dryga 4,5 kilometer vilket var perfekt idag.

Det finns många intressanta hus i Loftahammar.

Och roliga skyltar.

Hittade en BP-skylt i den lilla byn med röda stugor.

Den lilla byn Aleglo. Det karakteristiska i den här lilla byn är att alla stugorna är röda med vita knutar.

Där finns det också en fantastisk kvarn.

Och en kvarn-liknande byggnad. Men det mest lockande var ju havet!! Se bara:

Leden står som krävande men det är egentligen bara en sträcka om kanske 100 meter som är riktigt krävande. Härligt att vara ute tillsammans!

Både jag och Rickard ville göra något idag. Trotsa minusgraderna och kylan eller stanna inne och titta på OS. Till slut föll valet på att utforska skärgården, nämligen Arkösund som ligger ute på Vikbolandet. Jag ville få sol, havsluft och klippor och fick alltihop. Underbart! Som alltid kommer det bjudas på många bilder.

Det finns så många roliga namn. Vi åkte förbi Gottenvik, Ystad finns visst i Norrköpingstrakten och så stötte vi på Brytsbo. Men det roligaste var ju Världens ände i Arkösund. Verkligen humor tycker jag!

Vi fick med oss A och I men S tyckte det var kallt. Jag kokte lite varm choklad (fuskade dock med oboypulver…) och hällde i en termos. Sedan bar det av. Efter över en timmes bilresa var vi framme vid en stor parkering. Här kan man gå ner direkt till bryggpromenaden. Ett par snörade på sig långfärdsskridskorna och gav sig ut på isen. Rös när jag såg dom…. Hur som helst, bryggpromenaden är dryga 500 meter.

Under bryggpromenaden kan man läsa lite historia. Trevligt tycker jag. I slutet av bryggpromenaden kommer man fram till tre små broar där man kan gå ut till små öar. Där var det så pass fruset att till och med jag vågade ge mig ut på isen. Kändes mer ”ofarligt” än att ge mig ut på riktigt djupt vatten.

Iskonst!

Vi tog en liten paus och drack av den varma chokladen, därefter gav vi oss ut på Arkösundsleden. Den går genom skogsmark, en runda på ca 3,5 kilometer. Vi tog dock genvägen tillbaka.

Ser du den lilla tomten? Arkösundsleden är väl utmärkt men just i hamnen var det svårt att hitta den första markeringen. Skyller på att vi blev bländade av solen. 😛