Dalmyragruvan

Ute på Vikbolandet hittar man Dalmyragruvan. I Dalmyragruvan har man sedan medeltiden brutit järnmalm och svartmalm. Idag ligger gruvan på en udde i en damm där man vid sekelskiftets början anlade Rippetorps kvarn.

Den enda skylten ute vid vägen. Hur lätt som helst att missa, vi åkte väl sisådär 5 kilometer för långt. När man hittat rätt får man gå ungefär 500 meter och längs med vägen kan man se massor med små figurer. Jag fotade bara ett par av dom:

En liten bit innan stranden finns det också en fornborg. Som alltid med fornborgar är det lite lurigt. Är det en ”riktig” borg eller är det bara stenar så man måste använda fantasin. Här var det såklart det senare. Men vyn över sjön var fin!

Man kan komma till gruvan från andra hållet också via en östgötaled. Från det håll vi kom i från måste man dra sig över med hjälp av flotten.

Här finns det tre gruvschakt varav den största är 25*7 meter och djupet är 55 meter. Som med alla gamla gruvor är de vattenfyllda.

Lite historisk fakta.

Sten, sten och så lite mera sten. Och så vi då!

Ett besök på Djurön och Svensksundsvikens naturreservat

Här kommer då nästa del i vår utflykt till Arkösund. Strax utanför Norrköping ligger två naturreservat, längs med vägen 209. Vi började med att besöka Djurön. Här finns en slinga på ungefär två kilometer. Vi valde att gå den motsols.

Hur gulligt med en pusshållplats.

Det är bara att följa Östgötaledens orangea markeringar. Leden går längs med betesmark och också in i hagen. Såg dock inte till några kossor.

Belöningen vad gäller vackra vyer får man om man lämnar leden en sväng. Längre fram finns det både grillplats och ved. Det gillar jag när allt sådant finns på plats.

Som en sagoskog, den här delen kallas för Lunden. Här kunde jag gå hur länge som helst. Men allt det roliga har ett slut. Vi åkte vidare till Svensksundsvikens naturreservat. Det finns ett trevligt utsiktsberg där men annars var det väl inte så där jättetrevligt att gå där. Bara skog och alldeles för många ettriga flugor. Men vyerna var fina.

Jag var full av förväntan faktiskt men det blev väl lite platt fall.

Det finns två utsiktsplatser. Bilderna ovan är från den lilla utflyktsplatsen.

Och så vyn då från stora Utsiktsberget. Härifrån får man gå samma väg tillbaka men vi drog slutsaten att man faktiskt kan följa grusvägen och ta sig tillbaka parkeringsplatsen. Vid parkeringsplatsen satt vi en stund och åt nötter och bragokex.

Visste inte att fingerborgsblommor växer vilt förresten!

Ett besök på Kulbacken

I måndags var det dags för lopp i Västervik igen. Jag och Rickard åkte själva då ingen av ungdomarna ville följa med. (Min racereport finns HÄR). Vi passade på att åka tidigare och då samtidigt göra något. Valet föll på att besöka Västerviks museum och naturrum. Vi hade dryga trettio minuter på oss att besöka muséet men det hanns med gott och väl. Lite konstigt tycker jag allt att det är att museet stänger redan halv fem så här en vardag under semestern.

Det är ett sjöfartsmuseum med Sveriges sjöfartshistoria. Riktigt intressant tyckte jag och så häftigt att så mycket är bevarat. Den största utställningen visade en hel del kring Vasakungarnas skepp från 1500-talet. Utställningen bjöd på många intressanta föremål och berättelser. Vet inte om jag egentligen fick fota så visar bara lite grann av utställningarna.

Precis bredvid museet ligger Kulbacken och dessa byggnader har skänkts från andra ställen i bygden. Här strosade vi runt en stund och så gick vi även upp till tornet. Det här tornet heter Unos torn och byggdes med hjälp av en donation från Gamleby-bon Uno Malmberg. Under museets öppettider kan man gå upp i tornet.

I det här området finns det en liten damm som man kan gå runt. Där hittade vi såklart en snok som snabbt som blixten ringlade sig ner i dammen. HÄR finns mer information om hela området.

Bryggpromenad och minigolf

Jag tänkte ta med dig tillbaka till en dag i förra veckan, nämligen sista juni. Första juli skulle S börja jobba igen så vi ville passa på att göra något alla tillsammans. Det fick bli en tripp till Arkösund. Vi ville gå bryggpromenaden och gärna Arkösundsleden som är fyra kilometer. Vi gick ut till Badholmarna och vilken skillnad att vara här jämfört med i vintras när det var precis genomfruset överallt.

Vackert värre!

Jag var klädd i en helvit outfit, löparkjol och så linne från Stronger.

Här satt jag en stund och doppade fötterna. Riktigt skönt i vattnet men alldeles för mycket alger för min smak för att kliva i och doppa nig helt.

Så trevliga omgivningar!

Efter bryggpromenaden satte vi oss vid Arkös krog där vi åt glass. Jag ville ha en chokladdoppad mjukglass. Men maskinen till chokladen var trasig tyvärr.

Därefter blev det en runda minigolf vid Arkösunds hotell. Det här hotellet ligger så vackert nere i hamnen och jag och Rickard pratade om att sova en natt där och passa på att besöka naturreservat och annat som kanske inte lockar ungdomarna så mycket egentligen. Så åter till minigolfen. Jag kom tvåa och S vann. Kul och annorlunda bana med 12 hål och skärgårdstema.

Hästholmen runt

  • Var: Rundslinga i Hästholmen i Ödeshög.
  • Underlag: Skogsstig och asfalt
  • Distans: 4 kilometer
  • Svårighetsgrad: Helt klart lätt.
  • Parkering: Antingen vid pendlarparkeringen eller nere i hamnen.
  • Historiska platser: Inne i Hästholmen kan man ta en avstickare och titta på hällristingar, man kan också kika på Sverkerstenen om man vill. Vid Ålebäcken finns också ett gammalt kvarnområde.

Men vi ska såklart ta rundan från början efter denna korta infotext. Barnen ville inte följa med på någon aktivitet men jag och Rickard ville göra något tillsammans. Jag föreslog ett besök vid Stjärnorpsravinen men Rickard kom med ett ännu bättre förslag: Hästholmen rundslinga. Vem säger nej till storslagna vyer över Vättern? Inte jag i alla fall.

Så vi valde att gå åt det ena hållet där vi började med att följa fältet ner mot Vättern. Fint som jag vet inte vad.

Den här stigen ledde oss bredvid strandkanten och längs med ett fält..

Såg solens strålar genom bladverket och såg framför mig ett vackert fotomotiv. Jag var bara tvungen att dra med mig Rickard en kortis till klippan. Lika fint på bild som på plats! För att komma ner hit behöver man gå nerför två rätt så höga trappsteg och så är det väldigt brant.

Ute på klippan satt vi en stund och njöt av vyerna. Jag var som vanligt tvungen att känna på vattnet. Kändes riktigt härligt och jag fick den där lusten att plumsa i. Utan badkläder blev det inget dopp.

Stigen leder vidare bredvid klipporna, det var många som badade vid klipporna så jag kunde inte fota allt jag ville. Tur det kanske, haha, för det blev bra många bilder ändå…. Fram till ett vetefält. Blev glad över att se vallmon och tog ett gäng bilder.

Har även velat fota blåklint och sa till Rickard, ”pricken över i:et hade varit att fota blåklint med”. Hehe, jag hann bara gå ett par meter och så hade jag hur mycket blåklint som helst. Efter vetefältet gick vi in i en hage. Bredvid Ålebäcken en sväng och så över en bro. Här blev jag varse att även om jag kanske inte är så rädd för fästingar så finns det ju brännässlor som kan orsaka problem. Så nästa gång jag tänker ge mig ut på vandring i korta tights ska jag påminna mig själv om den här rundan. Långbyxor är alltid bäst i skog och mark.

När vi gått förbi Ålebäcken och fornminnena som finns där så kom vi fram till en grusväg. Här lurades skyltarna en aning. Vi skulle fortsatt grusvägen en bit till och sedan kommit ut på asfalten. Istället följde vi åkern och kom nästan inte ut på vägen igen. Hittade dock ett ställe där det inte var några brännässlor i alla fall.

Den här skylten är lite lurig. Hästholmenslingan leder tillbaka till Ålebäcken och Hästholmen leder ut på åkern. Vi följde skylten mot Hästholmen och följde åkern en bit. Sen när vi skulle ut på vägen igen fanns det ingen nertrampad stig. Var skulle vi egentligen gå? Följ skylten mot Omberg tills du kommer fram till nästa skylt är mitt bästa tips. Vi vet det eftersom vi tog bilen bort när vi var klara med rundan för att se exakt hur det såg ut. Väl ute på vägen är det lätt att följa markeringarna igen.

Vad är det där för konstigt gräs tänkte jag? Sen kom jag närmre och fattade att det var ett kornfält.

Tog asfaltsvägen tillbaka.

Ett ödehus som jag fotade ohämmat.

Hamnen och fyren i Hästholmen. Funderade på att äta på någon av restaurangerna i hamnen. Blev dock snåla, hittade nämligen inget i menyerna som vi blev sugna på och betala en rejäl slant för. Vi stannade på Rasta där Rickard tog deras pannbiff och jag tog en bakad potatis med räkröra.

Östgötaleden: Borensberg runt

Godmorgon!

Idag tänkte jag berätta om långpromenaden som jag och Rickard tog häromdagen. Rickard kom med förslaget att gå Borensberg runt. Jag var inte direkt sen att haka på. Det är alltid mysigt att utforska nya platser. Den här gången träffade vi också på en gammal domarkollega. Det var kul!

  • Var: En sträcka som tar dig runt nästan hela Borensberg på norra sidan. Leden går längs Motala ström och sjön Boren. Sträckan tar dig också genom bostadsområden och till Bergvalla-Hällaskogen. (Enligt Östgötaledens hemsida)
  • Distans: 10,7 km
  • Underlag: Grus, motionsspår, asfalt
  • Svårighetsgrad: Medel till svår. Det här är en slinga som går väldigt mycket uppför. Man kan ta avstickare upp på Juteberget och Klinten.
  • Parkering: Borensberg småbåtshamn. Här är det perfekt att stå. Då börjar man direkt på leden i princip. Jag som var chaufför var inte riktigt så smart, svängde lite fel så ställde bilen lite längre bort på en camping/badplats.

Vi började med att gå åt andra hållet så började med att gå vid Motala ström, upp till ett bostadsområde och så den första höga punkten: Klinten där vi var i lördags efter min match. Tog såklart en bild med den vackra vyn. Solbränd börjar jag bli med!

Sedan fortsatte vi vidare upp i ett motionsspår, där hamnade vi i den första uppförsbacken. Fort gick det där med då jag hade ett ettrigt flygfä efter mig. Blinning eller en broms tror vi att det var. Till slut gav den upp som tur var.

Uppför det där krönet och så minst lika långt till. När man kommit uppför backen svänger leden åt höger och man kan ta en avstickare upp på Juteberget. Är det värt det?

Ja helt klart!

Mammas goda hembakta bröd med en vy!

Nästföljande kilometer var skog, skog och så lite mer skog. Lägg också till fler uppförsbackar. Många fler!! Det är en utmanande runda för benen.

Så värt när vi under ett par kilometer (kanske en aning högt räknat) fick gå längs med sjön Boren. Du vet ju hur prillig jag blir av solglitter och här var det så fint. Men det blåste så jag trodde vi skulle få träd i huvudet..

Två timmar senare var vi tillbaka vid starten. Så nöjda med rundan och tiden tillsammans!

På fotboll i Krokek

Ikväll skulle Rickard döma en division fyra match i lilla Krokek. För en väldans massa år sedan dömde jag själv en match här i herrar division fem. Jag vet att planen ligger otroligt fint just vid Bråviken. Följde med i bilen tillsammans med teamet och medan de gjorde sina matchförberedelser passade jag på njuta av utsikten vid vattnet och också ”turista” lite.

Svintuna kvarn. Det har funnits kvarnverksamhet på platsen i över 1000 år. Från början var det en enkel kvarn som drevs av vattenkraft. Man vet inte när Svintuna kvarn byggdes, men man vet säkert att det fanns kvarnverksamhet här under vikingatiden. Drottning Margareta ägde kvarnen 1399 och kom därefter att tillhöra Krokeks kloster för att senare tillfalla Gustav Vasa och kronan. Kvarnen fanns i kronans bruk till 1722 då den såldes till ägaren av Stavsjö Bruk. Mer finns att läsa HÄR om du vill.

Följde bäcken en liten bit. Jag undrar hur långt den går men jag ville inte gå den där ödsliga stigen själv.

Beslutade sedan att ta en sväng bort till Krokeks kyrka. Krokeks gamla kyrka brann ned 1889 och den nya kyrkan i Krokek uppfördes mellan 1895–1896. Ritningarna gjordes av Fritz Eckert. Kyrkan restaurerades 1957 och det gjordes en renovering 1984. Du kan läsa mer om kyrkan HÄR som ligger vackert högt upp på höjden. Dock ingen utsikt över havet men husen längs med vägen låg verkligen fantastiskt fint. Rena drömvyn:

Domarna och spelarna värmde upp. Kolla så coolt de klippt gräset. Snyggt med diagonalklippning, mardröm dock som assisterande när man vill använda gräsklippningen som referenspunkt. Som assisterande domare vill man ha olika punkter att förhålla sig till för att veta att man verkligen ligger i linje med näst siste försvarare.

Så! Dags för match då. Perfekt att kunna sitta uppe på läktaren, då ser jag verkligen allt på ett annat sätt.

Efter matchen gick jag ner till havet igen och väntade på Rickard och teamet. De hade observatör så visste det skulle ta en liten extra lång stund innan de skulle vara klara. Men synd att klaga, det var så fint!

En promenad genom Linköping

Är det sommar när jag tar på mig mina rosa shorts och blå linne? Utan att överdriva så är nog den här outfiten sommarens mest använda och har varit så de senaste åren. Shortsen är kanske inte jättesmidiga när man ska gå långt som jag och Rickard gjorde idag men äsch! Det gick ju bra ändå.

Rickard har pratat om att han vill se hur blodomloppets mil går och jag tänkte att det kunde jag ju hänga på såklart. Vi började nere vid Scandic och följde stångån en bit och sedan fortsatte vi in i ett villaområde.

Kom upp vid mitt gamla jobb och fortsatte förbi Braskens bro, en liten bit vid stångån igen och fortsatte sedan in i Hejdegården. Här var det återigen en lång raksträcka bland radhusen och villorna. Sa till Rickard att det är en perfekt blandning av backar, nerförslut och platta sträckor. Dessa ord skulle jag få äta upp…

Efter Hejdegården går man förbi Folkungavallen. Förr var Folkungavallen start och mål-område. Nu går det inte att ana att den en gång var något annat än byggarbetsplats. Hur som helst. Vid kilometer fem ska man knalla upp i ett villaområde. Här går det uppför och det är uppför länge. Minst 500 meter och där hade jag ingen lust att springa, det var nog så slitsamt… Mellan kilometer fem och kilometer åtta är det betydligt mer kuperat. Knäpp som jag är så vill jag faktiskt springa milen igen någon gång. Kanske gör det nästa år. Det vore ”kul”.

Östgötaleden: rundslingan runt Sya

Igår gick jag och Rickard ut på en långvandring. Vi åkte till Mjölby, ställde bilen vid Vifolkavallen och letade upp var leden skulle börja. Första delen av rundan går långs med motionsspår och vissa avstickare ut på skogsstigar. Vid Sya skidsstuga låg det rejält med konstsnö kvar. Där tog vi också en lite längre paus med macka och lite chokladbitar. Bra energi när man har gått långt!

Efter vår paus i Sya knallade vi vidare. Gissa att förvirringen var stor när det helt plötsligt skulle vara närmre till Mantorp än till Mjölby. Det är liksom minst en mil mellan dessa platser. Men det skulle ordna till sig. Vi följde bilvägen i Sya en stund och efter någon kilometer svängde vi av och gick igenom Solberga naturreservat. Där var det fint och om jag var trött när vi gick på bilvägen fick jag ny energi. Titta så vackert det var:

Tänk att gå här när det är vitsippor precis överallt och ekarna breder ut sig i all sin prakt! När vi gått igenom naturreservatet kom vi fram till en väldigt lång grusväg. Här blåste det förskräcklig motvind. Kändes som att vi aldrig skulle komma framåt. Till slut kom vi fram till gamla riksettan. Vad det är för något kan du läsa längre ner i inlägget.

Och så hittade jag äntligen ett gäng vårtecken: tussilago, vårlök (tror jag att det heter) och blåsippor. Jag såg också både påskliljor och snödroppar men dessa fotade jag ej.

  • Längd: 15 kilometer
  • Var: Starta vid Vifolkavallen eller vid skidstadion i Sya
  • Svårighetsgrad: Lätt.
  • Underlag: Slingan går mestadels i motionsspår, grusväg och en liten sträcka på bilväg. En del av sträckan går i naturreservatet Solberga.
  • Historiska platser längs med vägen: En del av sträckning går längs med gamla riksettan och så i solberga naturreservat finns även fornlämningar i form av gravar.

Södra slingan i Viggeby naturreservat

När jag vaknade i morse kände jag direkt att jag ville gå södra slingan i Viggeby naturreservat. Jag och Rickard gick både norra och södra slingan i höstas. Väldigt vackra leder båda två men om jag bara ska välja en så går jag hellre södra slingan. Man kan parkera bilen både vid Viggebystrand och östra parkeringen.

Rickard var såklart inte sen att haka på så vi tog bilen genom vackra Sturefors, Bestorp och Brokind. Otroligt trevlig väg att åka oavsett årstid. Vi parkerade bilen vid östra parkeringen och påbörjade sedan rundan. Det var många som tänkt samma tanke.

Till största delen går rundan på klippor och stig jämte sjön Åsunden. Vackert så man smäller av. Det blev många fotostopp som du kan se.

Vid jaktstugeudden blev då såklart också ett stopp. Här sjöng isen, filmade såklart. Tänkte lägga ut det på instagram senare (@hannafialotta). Häftigt ljud och svårt att beskriva.

Lilla jaktstugan. Här kan man gå in.

Om man vill stanna och elda i jaktstugan och läsa en god bok så finns den möjligheten.

Hur har trädet hamnat så här? Har någon roat sig med att lyfta upp trädet eller är det naturens krafter när trädet gick av? Intressant att fundera över och såklart inga svar.