Det borde vara jag som är rädd för smitta…..

Man ska inte skriva eller säga saker i affekt. Men nu har jag skrivit på det här inlägget, funderat många varv och nu känner jag att jag kan klicka publicera. Allt jag vill är att förstå. Förstå hur människor resonerar.

”Vet din inställning till vaccin för vårdanställda. Hur ställer du dig till någon som faktiskt är rädd och vill ha vaccinerad personal. Ska dom få det då? Oron bland äldre är stor, och avsäger sig till och med hemtjänst för att dom inte kan få det. Om du inte tycker det. Varför ska er rätt vara viktigare än vårdtagarnas?”

Mitt svar på det:

Nu har man ju sett att det faktiskt inte gör någon skillnad i praktiken. Risken att smittas är lika stor oavsett vaccinationsstatus. Är inte det ett lite intressant faktum att de som haft covid i min närhet är de som är trippelvaccinerade? Inte jag som är fortsatt ovaccinerad. Vaccinationsstatus är ingen garanti för att slippa bli smittad. Ingen är säkrare än någon annan. Jag tycker det är dags att sluta skamma den som inte är vaccinerad då den inte är ”farligare” än någon annan. Tycker det är sorgligt att så många gått på mediabilden om den ovaccinerade som den farliga.

Respektera sina medmänniskor

Majoriteten av alla äldre är redan vaccinerade. Det är få på särskilt boende som inte tagit sina tre sprutor. Jag personligen förstår inte logiken i att vara rädd för en sjukdom som man vaccinerat sig emot. Det borde ju isånafall vara jag som oskyddad då som borde vara rädd för smitta. Inte tvärtom. Tycker det där är ett ytterst märkligt resonemang som människor för. Att vara rädd för smitta när man ska vara skyddad mot sjukdomen. Jag menar FHM trycker ju stenhårt på att man ska vaccinera sig för att minska risken för att bli allvarligt sjuk så de litar uppenbarligen på skyddet man får. Varför gör inte vanliga svenssons det då?

Jag skulle vilja ha ett svar från de som är trippelvaccinerade men ändå är rädd för mig som är ovaccinerad på varför. Varför litar man inte på sitt skydd? Om vaccinet inte hjälper så borde man vara rädd för alla människor eftersom alla kan vara smittbärare. Man kan lika gärna bli smittad på ICA eller i andra sammanhang där människor samlas. Jag förstår faktiskt inte. Men det är väl det som är grejen med rädsla. Rädsla är inte logiskt och får oss att resonera märkligt ibland. Jag får inte svar, istället får jag påhopp om hur en ”sån som jag kan jobba inom vården som inte tror på vetenskap”.

Det känns som att jag misslyckats, misslyckats med att förmedla vem jag är och vad jag tror på. Jag vill inte hänga ut någon men om fler personer resonerar utifrån det som är upprinnelsen till det inlägget känner jag att jag behöver vara tydligare. Inte för att jag egentligen ”måste”. Vad spelar det egentligen för roll vad okända människor på nätet anser om mig. Om personer tror att det jag visar här är hela sanningen så har de inte fattat något.

-Så tusenkronorsfrågan då. Är det sant, tror jag inte på vetenskap? Jag tänker precis som jag skrev i mitt inlägg ”är vetenskap alltid sanning” att vetenskap är föränderlig. Det vi vet idag behöver inte nödvändigtvis stämma imorgon. Vetenskap går alltid framåt. Vi skulle inte komma framåt kunskapsmässigt om vi inte hela tiden söker reda på nya fakta och infallsvinklar. Så nej, om det är att inte tro på vetenskap så gör jag väl inte det. Jag tror på utveckling och en vilja att hela tiden lära mig mer. Jag tror på att inte stanna vid en bestämd uppfattning utan snarare att hela tiden söka mig vidare. Jag är en vetgirig person. Och jag jobbar på jobbet efter beprövad erfarenhet. Om en patient frågar mig om vaccinet så är min rekommendation att ta det. Jag är inte emot att riskgrupper tar vaccinet och jag skiljer på det som jag som privatpersonen Hanna tycker och vad jag kan förmedla i min roll som undersköterska. Om nu frågan skulle komma upp vill säga, det har hänt två gånger under pandemin. Det går att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt och det ena utesluter inte det andra även om många verkar tro det.