En trött känsla

Den senaste tiden har jag känt mig så trött, tankar kring att vilja förändra har präglat mitt mående. Något annat som präglat mitt mående är såklart allt som har gjort ont i kroppen. Jag tycker inte om att ta en massa läkemedel men den här hösten har jag behövt mer än vad jag egentligen vill. I vissa perioder har jag kombinerat både panodil och ipren dagligen. Jag behöver en nytändning och lite roligheter att se fram emot. Känns som att jag gräver ner mig lite och där vill jag verkligen inte hamna. Dessa saker känner jag påverkar mig mer än vad jag vill.

1. Negativitet och klagomål istället för att aktivt fundera över hur man kan göra istället.
2. Stress och press
3. När man inte är ärlig, jag är fortfarande ledsen över en sak som hände i våras. Det förstärkte ytterligare mina negativa tankar kring mig själv.
4. När jag inte får till det som jag mår bra av: bra mat, sömn och bra rutiner för min träning. Tråkiga rutiner helt enkelt. Jag behöver få in positivitet.
5. Dåliga vanor. Jag äter helt klart för mycket socker till exempel.
6. Jag upplever att jag har alldeles för många energitjuvar omkring mig. Personer som tar min energi istället för att ge mig energi.
7. Att jag har för höga krav på mig själv. Jag har krav på mig själv som är helt orimliga att leva upp till.
8. I föregående punkt rymmer det också en hel del självkritik. Att jag så ofta klankar ner på mina egna insatser.

Jag kan inte förändra allt på en gång eller på en dag, alla punkter rör inte mig heller utan handlar om omständigheter runt omkring mig.

Så saker som händer i höst som känns kul:

• min praktik på akuten. Jag trivs som fisken i vattnet.
• jag fyller fyrtio i november. Ska jag ha fest eller inte? Det är frågan.
• jag ska även ha praktik på kirurgen och brännskade-IVA.
• jag ska döma mina fotbollsmatcher och fortsätta bygga upp min fot efter skadan så jag snart kan gå för fullt. Att jag har kunnat döma mina matcher utan smärta har verkligen varit över förväntan så det är jag väldigt glad över.