Måste man alltid backa?

Jag skulle vilja spåna vidare på en sak. Häromdagen skrev jag ett inlägg om att ödmjuka sig och backa även när man tycker att den andre har fel. Är det då samma sak som att tvingas kasta alla sina värderingar åt sidan i alla situationer. Att alltid vända andra kinden till? Måste man alltid vara den som backar undan. Och om man börjar backa, måste man då backa i varje situation. Spontant tänker jag nej. Det är ett givande och tagande där man ibland är den som ger och i andra lägen är den som får. Tänker också att det handlar om att inte alltid behöva ha rätt eller att ha det där behovet av att hävda sig på något sätt.

Jag kan inte supporta någon eller något sammanhang som känns helt fel i varenda cell i kroppen. I det läget kan jag inte vara den där personen som ”ställer upp” och ska vara ”snäll” om det samtidigt går emot alla mina principer och vad som är viktigt för mig. När det kommer till vaccinen mot covid kommer jag inte backa. Det har inte framkommit något som gör att det är värt att ta risken. Särskilt inte eftersom det bevisligen inte har hindrat smitta vilket var huvudargumentet för att man skulle ta vaccinet. Man skulle ta det för att skydda sin nästa. Det gick ju sådär och istället har vi en situation där människor blir allvarligt sjuka och vården står handfallen. Det var det säkert värt….