HANNAS KRYPIN

Jag var bara tvungen, tog mig ut i skogen för en härlig promenad. Byltade på mig min leodress utanpå det jag redan valt: vit långärmad tröja och rosa tights. Rosa såklart, vad annars liksom…

Det mest utmanande var inte att pulsa i snön i skogen utan snarare att ta sig dit. Det var snöröjt på cykelvägen men jag var som Bambi på hal is. Höll på att ramla flera gånger då det var så halt. Lyckades dock stå på benen och jag fick se ”mina” snötyngda granar. Var så glad och prillig där ute i skogen.

Under promenaden så funderade jag över dagens lunch. Landade till slut i att ta vägen förbi affären och köpa färska champinjoner, kokosmjölk, minimajs och bambuskott. Fick bli en Asien-inspirerad kycklinggryta. Men jag gjorde två klantiga grejer: brände mig på ångan när jag öppnade ugnsluckan och så skvätte jag kokosmjölk på spisen. Ibland undrar jag hur jag lyckas….. Men grytan blev god och jag har en matlåda redo till imorgon när det är dags för jobb igen.

Jag längtar ut i skogen. Under natten har det kommit dryga trettio centimeter nysnö. Så innan jag ens kan komma i närheten av en skog måste det plogas på cykelvägarna. Om jag inte vill ha ett riktigt bra träningspass vill säga. Det skulle jag i och för sig behöva.

Istället tänkte jag hoppa på veckans ord hos Åke. Hans tema ”hoppa på tåget” fortsätter även under 2026. Ordet för veckan är favoritgodis. Som du säkert vet är jag en riktig sockerråtta. Så länge jag inte börjar äta är det lugnt men får jag smak kan jag inte sluta äta. Godisskålen ovan rymmer alla mina favoriter: krokofanter, sura colanappar, fiskar med mera. Jag är ingen lakritstjej, det enda lakrits som jag gillar är de där hallon-lakritsdöskallarna. Ibland på sommaren kan jag till och med tänka mig saltlakritsglass. Om det är blandat med hallon vill säga. Jag är ingen chipstjej på det sättet att jag blir sugen på chips men jag tycker det är gott. På nyårsafton testade jag en smak med havssalt och smör. Det blev en ny favorit. Så god ju!

I början av året började jag på det här inlägget. Jag skrev en inledning, men kom aldrig längre. Inte här på bloggen i alla fall. Nu delar jag det jag skrev då, som ett citat, tillsammans med en bild som känns väldigt passande.

Jag i ett nötskal:

Den här bilden är så träffande. Det är precis så jag fungerar ibland – jag börjar grubbla och lyckas på det sättet skapa problem som egentligen inte finns.

Mitt ledord för 2025 blir därför att faktiskt inte tro på allt jag tänker. Att låta tankarna komma, såklart, men att inte haka fast vid dem som inte gynnar mig.

Så hur har det gått då under 2025? Har jag blivit bättre på att inte skapa problem som faktiskt inte finns annat än i mitt huvud? Som du vet har jag konsekvent jobbat med mig själv under året. Försökt att styra mina tankar mot mer snälla tankar. Att inte låta det negativa ta överhanden. Kanske har du hört uttrycket att ”snälltolka”. Det handlar om att inte reagera så hårt på saker, att välja det positiva och inte automatiskt tänka att den andre menar något illa. Även om det inte är helt självklart från början. Välja att ge utrymme för eventuella missförstånd, slarv och trötthet.

Ett konkret exempel: Agda upplever att Hugo var kort mot henne. En snälltolkning hade då varit att tänka: ”Han är säkert trött och sliten. Han menade nog inte som det lät”. En annan tolkning hade kunnat vara ”Han är ointresserad, eller så har han något emot mig.” Det andra alternativet är en klassisk Hanna och det är det jag jobbat hela året med att inte tänka. Människor har sina egna personliga problem, allt kretsar inte kring mig. Logiskt eller hur! Men så svårt i praktiken. Jag kommer fortsätta att jobba med mig själv under 2026.

Kvällstid är bloggtid! Jag har haft en riktigt härlig lördag. Tog mig ut på en snöig powerwalk på förmiddagen. ”Bara” dryga fyra kilometer men i snön kändes det allt i benen. Men jag konstaterade att trots minusgrader och snö så var det inte fint vintrigt. Saknar de snöiga träden. Idag fick jag känslan av töväder då det var så grått. När jag kom in stretchade jag en halvtimme och det behövdes verkligen.

Efter stretchen slängde jag in klyftpotatis i ugnen och nuggets. Medan maten gottade till sig städade jag eftersom mamma skulle komma hit en sväng. Jag skrev också på ett inlägg med förväntningar på 2026. Under promenaden hade jag tid att fundera på allt möjligt kring läget i Sverige och vad jag önskar. Men det kommer i ett helt annat inlägg.

Det var inte plogat så mamma ville bli hämtad vid tåget. Jag såg ut som en smällkaramell i min rosa jacka och blåmönstrade tights. Åh vad bra, Agda är inte så översnöad tänkte jag men den del av bilen som jag fotade var den bra sidan, haha.

Det började snöa så vackert, tänkte jag skulle ta en promenad i snöfallet men lagom till mamma åkt hem slutade det snöa. Får vara glad att jag fick till dessa snöiga bilder.

Till kvällsmat blev det enkelt: olympiabröd med smör, ost och gurka. Fancy namn eller hur men det är bara lite finare frallor. Jag var klantig och råkade välta omkull ett värmeljus så det blev stearin på gurkan. Bara på plasten som tur var så den gick att rädda.

En sista fundering: vill verkligen ha kvar min ljuskotte och pepparkakshus. Känns ju synd att förvisa prydnaderna till förrådet i ett helt år. Kotten skulle faktiskt passa bra till min ekorre i betong som jag fått av en av kusinerna. Innan jag kröp ner i sängen stretchade jag en halvtimme till. Hur skönt som helst! Nu ska jag besöka blogglandia en stund innan jag stänger av datorn. Har du haft en fin lördag?

Som gammal ”modebloggare” måste jag såklart också skriva ett inlägg med årets outfits och mina favoriter. Jag skulle beskriva min stil som lite mer romantisk då jag gillar blommigt, virkat och spets.

Årets outfits som inte är träningsoutfits. Jag har flera plagg som följer med från år till år. Min pippitröja, min röda glittriga kofta, min rosa blus med knyt vid halsen.

Utefavoriter som lär följa med under 2026: Jag har verkligen bott i min rosa jacka. Den där virkade mössan är också en storfavorit. Den har jag haft sedan 2007 och lär följa med tills den går sönder.

Sommarens favoriter: Jag har ett gäng favoriter som återkommer varje år: mitt blåa linne, min gröna prickiga klänning. Den där blommiga, gula klänningen från HM är också en återkommande favorit. Sen såklart alltid vitt, spets och virkat. Det är så jag!

Årets nya favoriter: Behöver jag säga att min leodress från Stronger kvalar in här? Den var precis som allt annat från Stronger dyr i inköp men sett till hur mycket jag redan använt den blir priset per användning inte så högt. En annan nyfavorit är min vita tröja från Nike som jag fick i födelsedagspresent.

Årets ”mesta” outfits: Mest går jag i träningskläder. Gillar det bekväma och eftersom jag har arbetskläder på jobbet ser jag inte riktigt anledning till att piffa till mig mer än när jag verkligen behöver.

Mest använda färg: Rosa, helt klart rosa. Känns som att jag mer eller mindre alltid har något rosa på mig.

Mest använda plagg: Mina rosa mönstrade tights från Stronger.

Mest använda ytterplagg: Som jag skrivit ovan, min rosa fluffiga jacka.

Det här tar jag med mig in i 2026: Att det är okej att leva i träningskläder när det är det som passar vardagen. Att mina favoriter får fortsätta hänga med. Och att rosa, romantiskt och bekvämt faktiskt är min stil, oavsett vilken årstid det är.

På eftermiddagen gick jag och Rickard ut på en promenad. Det var bitande kallt. Efter den korta promenaden tog vi vägen förbi affären och köpte färska champinjoner och potatisgratäng. Tycker helt klart att Pecas är godare än den hemmagjorda. Maten blev så god! Efter maten var det dags att åka till jobbet. Jag kände för att vara fin och sminkade mig en aning. Men outfit blev tema mysigt och inget piffigt.

Vid tolvslaget gick vi till matsalen för att se om vi skulle kunna se lite fyrverkerier. Visst sköts det en hel del men vi såg inte så mycket. C hade fixat muggar med dekorerade med paraplyn. Herrljungas flädercider och chips med smak av havssalt och smör inmundigades.

N hade med sig av en chilensk tårta som hans mamma gjort: tusenbladstårta. Alltså den var så god! Vid fem-tiden kom snövädret. Det var halt att köra hem och med helljuset gick det inte att se ett dugg. Tycker det är så obehagligt att köra i det där väglaget. Väl hemma åt jag frukost och sen sov jag några timmar. Idag har jag och Rickard tittat på den svenska serien Sanningen. Säsong två har kommit ut och den är riktigt bra. En sån där serie där vem som helst kan vara den skyldiga. Känns som att alla har något att dölja. Ska bli spännande att se upplösningen.

Klockan är slagen, om några minuter går vi in det nya året: 2026. Jag vill återigen rikta ett stort tack till dig som kikar in här. Jag blir glad för alla besökare och vill du lämna ett litet spår så blir jag både glad och tacksam över engagemanget. Jag hoppas att 2026 blir ett år fyllt med stora och små saker. Nya erfarenheter och stunder som vårdas ömt. Jag hoppas att du vill följa med här i mitt lilla krypin även nästa år.