Var tog den egna rösten vägen?

Dagligen ser jag så många inlägg på sociala medier. Inlägg som ska väcka eftertanke, där skribenten vill dela något djupt och personligt. Det klassiska som jag tror alla ser är att man delar något djupt och så kommer det en filosofisk slutkläm där det helt plötsligt slutar vara personligt. En slutkläm som gör att jag direkt tänker att inlägget inte längre är skrivet av en människa utan snarare AI-genererat. Då tappar jag intresset direkt. För var tog den egna rösten vägen? Det känns inte längre äkta. Ett typiskt exempel (som är helt AI-genererat):

Ibland stannar jag upp och tänker på hur snabbt livet rör sig framåt. Vi fyller våra dagar med måsten, planer och tankar om framtiden, men glömmer lätt bort att verkligen vara här och nu.

Det är i de tysta ögonblicken vi ofta hittar de viktigaste insikterna. Inte i bruset, utan i pausen mellan allt det vi försöker hinna med.

Kanske handlar livet inte om att alltid veta vart vi är på väg, utan om att våga lita på vägen vi går.

För i slutändan är det inte målen som formar oss – utan hur vi väljer att möta varje steg på vägen dit.

Det behöver inte vara skrivet med AI, det kan ju faktiskt vara en person som lärt sig skriva på det sättet. Det finns dock ett stort ”men”. När samma sätt att uttrycka sig återkommer hos många oberoende av varandra så tänker jag direkt att det är en färdigpaketerad text och inte längre något äkta.

Jag tänker att det finns en fin avsikt och en äkta tanke bakom inlägget. Men det försvinner när sättet att skriva på blir samma. Alla använder sig av samma röst, det enda som skiljer är upplevelsen som inlägget började med.

Jag läser fortfarande men den där effekten och känslan som jag antar att skribenten vill att man ska få uteblir. För jag börjar direkt tänka i banor om att jag inte läser ett äkta inlägg. Jag letar efter små tecken som bekräftar min känsla. För att bli berörd av en text vill jag att det ska vara äkta. Jag vill att det ska kännas att det kommer från en människa. AI-generade texter missar helt målet.

7 svar på ”Var tog den egna rösten vägen?

  1. Är på två vis med AI texter tycker jag. Kan vara bra ibland för att komma igång med en text för att sedan avsluta med egna ord, eller om man inte riktigt vet hur man ska formulera med dom rätta orden.
    Men nackdelen är att det inte blir ens egna ord om man använder sig utav AI texter.

    1. Ja, jag är inte emot AI eller att man tar till det som hjälp när man har hjärnsläpp. Det jag är emot är när man kopierar AI rakt av och inte gör det till sitt eget. När det är så tydligt att man inte skrivit texten själv utan tagit genvägar.

  2. Jag har aldrig tänkt tanken att någon använder AI för blogginlägg.
    Jag kan googla och klistra in men det är oftast om det gäller fakta.

  3. Mycket kloka tankar… själv totalvägrar jag allt vad AI heter, bojkotta det helt enkelt, eftersom faran är mer än överhängande att den tar över allt framöver å människan raderas ut. Böcker, konst, musik… där har det redan börjat, jag vill inte ens nyttja AI för att fixa bilder… nä, jag skriver blogg just för att kunna vara personlig å så ska det förbli!
    Upp till kamp!!!
    Må så gott å bevara din egen röst <3

  4. AI kan säkert användas till mycket bra saker, men visst blir man lite orolig när man tycks hitta texter och bilder som är väldigt filosofiska. Hur ska man veta vad som är äkta eller inte? Det gäller nog att vi blir lite mer kritiska och inte tror blint på allt vi ser och hör.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *