När jag är ute och springer så har jag en bekvämlighetszon. En lugn joggingtakt. Problemet är att om jag lägger mig på den nivån så kan jag inte ta mig ur den utan jag får blytunga ben och jag orkar ingenting. Därför ska jag i fortsättningen istället springa iväg i ett högre tempo. Jag orkar det.
Det blev intervaller idag i Vidingsjös bostadsområde. Sprang nästan på max i ca 50-60 meter och joggade mellan varje intervall. Det var tufft under tiden jag sprang men nu känner jag mig halvmissnöjd. Mr R säger att det inte är längden som är det viktiga utan tempot. Sett ur den synvinkeln kan jag dock vara nöjd. På torsdag blir det ett nytt intervallpass.