Jag har alltid känt mig lite konstig och annorlunda. Jag säger saker som andra inte skulle säga och gör tokiga saker. Idag pratade jag med en person om en massa saker och helt plötsligt så bara säger jag att jag inte är som alla andra. Och det höll h*n med om. Så nu går mina tankar varma. Ska jag ta det positivt eller negativt, jag vet inte. Inte känns det bra iallafall, fast jag vet det själv.
Jag är inne i världens svacka och tänker inga vackra tankar om mig själv. Det är alldeles för mycket som hänt som sätter griller i huvudet på mig… Trots allt positivt så är det det negativa som får fokus. Skärpning Hanna!!!
En outfit från en regnig dag tidigare i somras.
