Nu tänkte jag skriva lite om mina fotbollstankar så sluta läs nu om det inte är intressant. Jag är en sån här domare som föredrar fart och fläkt, högt tempo och svåra beslut. Den typen av situationer får man inte i damfotboll på den nivå som jag är. Juniorer tex, passar mig som handen i handsken. Högt tempo och det kan smälla på.
I damfotbollen däremot är det mycket svårare, dels är inte spelet lika rent och lättläst. Det kan bli mycket tjongbollar och felpassningar hit och dit och de gör aldrig det som man förväntar sig. Så kan givetvis herrar också spela men tycker inte alls att det är lika vanligt.
I kvällens match tycker jag det var riktigt svårt. Inte tempot eller svåra situationer utan just för att det var typ omöjligt att röra sig vettigt. Då kände jag ännu mer att damfotboll är nog inget för mig. Fast samtidigt gick det riktigt bra i matchen häromdagen och det var damer. Så jag tycker det är svårt att försöka fatta något beslut.
Här kommer vi in på mitt dilemma. Jag vill verkligen uppåt, tycker att det har gått framåt i de herrmatcher och juniormatcher som jag dömt och jag vill inte stanna där jag är. Men eftersom att en tjej inte går steg 2 för att döma herrar (eller har jag fel?) så känner jag att det typ är kört. Visst kan jag framöver, när jag är ännu bättre tränad, testa reservlagsmatcher (herrar) och se hur det går. Men sen då? Det tåls att funderas vidare på.
Det är så svårt när det är jag som är coach för damerna, jag kan inte coacha mig själv.
En drömmande bild på Alexander från raukområdet Lergrav på Gotland.