Avbrutet pass

När jag sprang Victorialoppet i somras sprang jag halvskadad och borde egentligen efter tre kilometer ha brutit loppet. Då var det sex kilometer kvar och trots smärtan valde jag att fortsätta eftersom det kändes så bra ändå rent löpmässigt. Det har jag fått äta upp sen med löpvila under lång tid och bara kunnat döma matcherna.
Den här veckan har jag kört nästan fullt och under dagens pass i skogen kände jag att det gjorde lite ont. För att inte hamna i samma situation igen med i princip ingen löpträning alls valde jag att lyssna på kroppen och avbryta passet. Hur tråkigt som helst men det enda rätta.