Ikväll åkte jag och Rickard iväg till löparbanan i stan. Först var jag sugen på att springa en ”Sofiastege”. Med henne brukade vi springa en stege som såg ut ungefär så här. 3*800 och sedan 6*400 meter med joggvila. Det var så vi började umgås: med att springa urtidiga intervaller på bana. Vi sågs en sväng idag förresten på hennes lunch och gick lite mer än 5 kilometer och pratade om allt som hänt senast.
Men tillbaka till dagens träningspass. Det blev inte en Sofiastege utan det blev supertusingar. En kilometer delas upp på fyra sträckor med måltiderna:
100 meter: 27 sekunder
100 meter: 27 sekunder
200 meter: 54 sekunder
300 meter: 1,21 minuter
400 meter: 1,48 sekunder
Efter halva första hundringen kom jag på att just det, jag ska ju inte springa maxfart så första intervallen gick på 21 sekunder. Jag fick hejda mig en aning för att det inte skulle balla iväg. När jag springer dessa intervaller brukar jag ha gåvila 100 meter mellan varje intervall och sedan när jag gjort den fjärde så blir det en ungefär 3½ minut setvila. Jag går 400 meter.
Idag använde jag mig av min gpsklocka för att se att intervallerna blev exakt rätt och sträckorna stämmer på metern. Jag brukar springa tre supertusingar men det kändes så bra i kroppen att jag drämde till med en supertusing till. Min kondition har verkligen förbättrats vilket känns suveränt bra. Jag är i bättre form nu som 34-åring än min form som 20-åring respektive 25-åring. Det är inte dumt!
