Torsdagen spenderades på Stora Karlsö, en ö ungefär sex kilometer från Klintehamn. Vi valde rätt dag att vara här. Dagen när vi var här var den varmaste dagen. Man finner här Östersjöns största fågelberg. På grund av det får man inte vistas överrallt. Här finns det många stenåldersgrottor, klapperstensstränder och ett fantastiskt alvar. Det tar ca en halvtimme att åka hit med båt. Jag var lite rädd för båtresan hit då det är en liten båt men man sitter bra. Tänk dig turistbåtarna man åker uppe i Stockholm på guidade turer. Skillnaden här är att det är på öppet vatten.
Hamnen i Klintehamn ligger precis vid ett sågverk och där var det inga semestertider inte. Aktiviteten var hög. Från Visby följer man bara vägen mot Klintehamn och väl där är det skyltat till Stora Karlsö. Som med allt annat på Gotland är det inte svårt att hitta då det är välskyltat. Vissa turer går även till Lilla Karlsö men dit åkte vi inte den här gången
Vi åkte förbi Lilla Karlsö.
Framme!
Här tas vi emot av guiderna och vid en flaggstång är det obligatorisk genomgång av regler och saker att tänka på. Det är ett naturreservat med strikta regler för att skydda naturen och fågellivet.
Det första vi gjorde var att besöka den största grottan som finns här på ön. När vi skulle gå dit så gick vi lite för nära ett fågelbo så en fågelmamma blev helt i från sig. Tänk dig Alfred Hitchcook´s fåglarna men en ensam fågel och utan att riktigt attackera. Vi bytte kurs och gick lite längre ifrån och då lugnade hon ner sig. Lite läskigt var det allt.
Efter besöket i grottan gick vi vidare uppför klippan och kom ut på alvaret. Knastertorrt såklart eftersom det inte kommit särskilt mycket regn. Är man här under rätt period kan man se orkidéer, till exempel Adam och Eva och St Pers nycklar.
Samuel hittade ett mycket spännande träd som han ville gå till. På håll såg det inte särskilt märkvärdigt ut. Desto mer maffigt på nära håll och det visade sig vara Linnés ask.
”Linnés ask är en ungefär 400 år gammal ask på Röisu haid på Stora Karlsö. Asken har fått sitt namn efter Carl von Linné kom till Stora Karlsö 22 juni 1741 och som gjorde anteckningar om trädet i sin reseberättelse över sin öländska och gotländska resa, tryckt 1745. Stora Karlsö var på Linnés tid mycket hårt betat och han skrev att det vid hans besök bara fanns detta enda träd på ön. Han mätte också askens omfång och höjd, mått som är ungefär desamma idag. Asken, som står på öns högsta punkt, 51,6 meter över havet, växer mitt i ett rös från bronsåldern, vilket skyddade det från nedbetning av får under uppväxten. Trädet slog troligen rot vid slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet och har sedan lång tid tillbaka varit ett välkänt sjömärke. År 1938 beslutade Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB (”Karlsöklubben”) att rädda det då illa åtgångna trädet, vilket desinficerades med svavel och fick ett stort hål i stammen igenfyllt med betong, varefter trädets stam förstärktes.”
Efter besöket här mötte letade vi upp Rickard och Ida som knallat iväg till en av stränderna där man får bada. Jag rekommenderar att man har något på fötterna då det är stenigt och ingen sandstrand.
På klippan som du ser i mitten av bilden finns det en trappa. Jag hängde med Samuel upp dit och den ledde ingenstans egentligen, inget mer än till små språng i klipporna. Det enkla var att klättra upp, det svåra var att komma ner igen. Det var brant, rullande sten och jord så det gällde att hålla tungan rätt i min och se var jag satte fötterna. Jag sa till Samuel att hänga med honom på hans äventyr, då behövs ingen träning. Han klättrar på allt. Helt otroligt duktig.
Vid den här stranden var vi en stund, kastade macka och jag doppade tårna. Härifrån styrde vi kosan uppför igen. Ett måste när man är på Stora Karlsö är att besöka fyren.
Samuel och jag hittade en grotta. Utan ett rep att ta tag i hade jag inte tagit mig uppför klippan. Det var bara en meter men tillräckligt för att jag inte kunde ta mig upp utan lite hjälp.
Här vi den här ”porten” mötte jag och Samuel upp Rickard, Alexander och Ida. De gick en annan väg ner från fyren. En väg som visade sig vara ganska lång. Ida klagade ingenting förutom när jag sa till henne ”pappa säger att du har varit jätteduktig”. Svaret jag fick var: ”jag orkar inte gå”. Så hon fick sitta på Samuels axlar.
I väntan på båten, vi var där i fem timmar vilket var alldeles lagom. Om du planerar att åka till Gotland. Åk till Stora Karlsö. Jag planerar redan för nästa gång, haha. Då tänker jag mig åka dit med kvällsbåten, sova över en natt och åka hem dagen efter. Solnedgången där kan jag tänka mig är helt fantastisk!
Vilken härlig dag:)
Den var fantastisk! Om du någon gång åker till Gotland så besök Stora Karlsö. 🙂
Så fint det ser ut där :).
Men fåglar när de har ungar är både opålitliga och läskiga 😮
Usch ja, det var lite läskigt!
Det var tråkigt att jag jobbade när ni var iväg för jag hade velat följa med redan i år.
Vilken fin resa ni verkar haft. Nästa gång ni åker till Gotland skulle jag vilja följa med.