Kanske att jag bara behövde en god natts sömn, Rickard fixade barnen till skolan och en härlig sovmorgon. Idag är känslan i kroppen helt annorlunda. Jag ställde mig på löpbandet, utan några krav utan bara röra på mig, springandes. Med tanke på hur det har känts hade jag inga förväntningar på mig alls utan ville bara komma igång och få lite träningsendorfiner i kroppen. Endorfinerna gör mig så gott. Och vad händer? Jag startar löpbandet och börjar springa. Redan från start är känslan helt annorlunda mot de senaste passen då jag fått kriga för varje meter. Ett litet hopp tändes i mig och jag reviderade en liten del av min plan. Något som alltid fungerar för mig när det går tungt (ska lägga till att det inte kändes tungt) är att springa i intervallform. En form av stege. Idag såg den ut så här:
2 minuter 9*km/h
1 minut 10 km/h
1 minut 11km/h
2 minut 12km/h
1 minut 9km/h
1 minut 10km/h
1 minut 11km/h
2,30minut 12 km/h
1 minut 9km/h
1 minut 10km/h
1 minut 11km/h
2,30 minuter 12 km/h
Stegen upprepades två varv till och på den sista stegen ökade jag tempot. Det blev totalt en femma på 27,30 och det var väldigt länge sedan som jag hade den farten i benen. Glad tjej!
