Jag ville inte….

Springa….. Efter fem dagars jobb, promenader till och från tåget och så dålig sömn natten till idag var det mer lockande att sitta kvar i soffan än att ge mig ut i skogen och springa. Men varken jag eller Rickard lät latmasken vinna och vi höll sällskap första 500 metrarna. Därefter drog han iväg i sitt tempo. Jag lullade vidare men fick lite feeling och ökade tempot. Där jag kunde vill säga. Jag har aldrig varit en stark uppförslöpare så där går det så långsamt.
Jag upplever att alla promenader gör susen för mina ben faktiskt. Känns som att kombon promenader och löpning passar mig riktigt bra. Jag känner att jag kommit igång riktigt bra med min träning nu. Det är annat att träna utomhus med luftmotstånd och framförallt med andra jämfört med att träna själv. Tänk om jag kunde kommit på det tidigare och inte varit så förjordat envis. Rickard har ju alltid hjälpt mig och varit en suverän coach. Det blir inte lika bra när jag ska klara mig själv…. Men nu så är det ordning på torpet igen och imorgon står det tuffa intervaller på schemat.