av 
Helgens alla pass gick så snabbt, fem dagar på raken men det känns inte riktigt i kroppen. Det beror säkerligen på att tempot är betydligt högre i äldreomsorgen än på sjukhuset. Sen vet ju jag med att det kan växla. Just nu är det dock lugnt för mig som uska.
Jag har spenderat dagen med att att göra färdigt en uppgift och skickat in. Som vanligt är känslan att jag nog inte nått hela vägen fram. Men vi får se vad läraren säger, jag har ju haft fel tidigare med. Jag velade förut om jag skulle ta tåget in till stan eller om jag skulle ta bilen. Till slut föll valet på att ta tåget. Och gissa om jag var glad över det, stötte på T på tågstationen, min gamla barndomskompis som jag inte träffat på sisådär fyra år och innan dessa var det ännu längre sen som vi sågs. Den korta stund vi kunde prata var alldeles för kort tid, så mycket vi har att prata med varandra om.
Jag och Sofia hade bokat in en promenad och lunchdejt. Nu när hon jobbar hemma är det lite lättare att ses tycker jag. Samtidigt som jag blivit lite svårare eftersom jag gått upp till heltid. Så allt som allt är det nog fortfarande lika krångligt att ses, haha.
Vacker som en dag!
Vi gick vår runda runt ån och gick även förbi mitt gamla jobb. Tänk om jag kunde ha kikat in till personalen och de boende och sagt hej. Det får bli en annan dag!
Vi lunchade på Hälsofreak och jag tog dagens som var torsk och en härlig yoghurtsås. Men alltså, min mage är som ett enda stort hål. Hade lätt kunnat äta lika mycket till. Nu när jag skriver det här inlägget knaprar jag på lite macadamianötter.
Planer för resten av dagen är att plugga lite till och ikväll står det löpning på schemat. Men först ska jag kolla på en jämförelse mellan riktiga Queen och scener från filmen Bohemian rhapsody.
min mage är ett hål också! Vad kul att promenera ihop, jag promenerade i solskenet i umeå idag fast ensam – inte alls lika kul. Och jag lunchade knäckebröd med leverpastej och inlagd gurka 🙂 <3