På sega ben

Alltså ibland är det så jobbigt att träna. Vissa dagar vill jag helst ligga på soffan och bara käka snask. Som idag, det har varit en tuff vecka med många tankar, många samtal och känslan av orättvisa har hängt över mig. Detta är helt orelaterat till pandemin. Ibland händer andra saker i livet som jag känner mig ledsen över. Så kanske inte så konstigt att det var tungt idag att springa. Önskan finns om att kunna vila mig i form men det går ju inte.
Ambitionen var hög: runt trettio intervaller. Det blev bara femtom. Men femton är mer än om jag följt min första impuls som var att vila. Jag har inte tid att vara i en träningssvacka sett till löptest som också hänger över mig. Men det ska jag inte tänka på nu. Lägg tid och tankar på här och nu och det andra löser sig.