Nu är årets löparsäsong officiellt invigd. Ikväll var det dags för årets första lopp i Norrköping, Himmelstalundsloppet. Vädret bjöd på 10 plusgrader, moln och kalla vindar. Det var jag, Rickard och Alexander som sprang. Vi sprang det här loppet 2024 också, då var det strålande sol och väldigt varmt. I år var det inte samma förutsättningar och nog gnällde jag på kylan. Aldrig är jag nöjd. I år var det ny bansträckning. Rundan gick förbi Norrköpings ryttarförening och sedan tillbaka till arenan. Två gånger skulle den varvas…..
Precis som förra gången vi var med så satt vi på läktaren och tittade på barnloppen. Det är ju så kul att se hur barnen kämpar på. Efter en evighet var det dags för oss att få starta. Loppet startar inne på friidrottsarenan och första kilometern går ut på landsväg. Sen vänder man tillbaka och springer förbi arenan. Första kilometern kände jag väldigt starkt att det var dumt att springa men sedan kom jag igång. Jag hade två tjejer framför mig under hela loppet och väl på upploppet kände jag att jag nog skulle kunna spurta om. Och jodå, jag tog båda tjejerna med en sekunds marginal. Det är jag väldigt nöjd med! Nu är jag sugen på att springa lopp igen. Nästa blir blodomloppet om ett par veckor.
Så här efter första loppet känner både jag och Rickard att vi tränar lite fel just vad gäller uthållighet. Vi skulle båda behöva försöka få in lite fler distanspass. Då pratar jag om distanser om minst 7-8 kilometer. Intervaller får vi båda så det räcker. Något som var riktigt roligt att se är att Alexanders fokuserade löpträning i vinter verkligen gjort skillnad.