Tisdag

 
Bilder från imorse i väntan på tåget.
 
Jag har haft en bra dag. Föreläsningen var intressant och jag har lärt mig massor. Vad gäller examinationen har jag blivit mer nervös: 3 timmar skriftligt i etiken och 3 timmar muntligt i kommunikationen. Om vi ska sitta och ha samtalsdialoger med varandra så kommer det gå åt skogen. Tidigare i höstas gjorde vi några övningsuppgifter där vi skulle ha samtal utifrån olika svåra situationer. Hur svårt som helst och jag hade svårt att hålla mig allvarlig. Men kanske att jag skärper mig när jag måste… Nu vill jag att tiden ska gå snabbt till femte november så jag har det avkarat.
 
Nu ropade pojkarna på mig och Ida står lull på golvet, ramlar och ställer sig upp igen själv för första gången. Duktiga tjej!
 

Godmorgon

 
Där Ida drar fram ser det ut så här. Det är ingen idé att ställa upp filmerna igen för genast är hon där och drar ut dem igen.
 
Idag vankas en lång dag i skolan. Vi ska på föreläsning och lyssna på en sjukhuspräst. Det blir intressant att se vad han har att säga. Jag hoppas verkligen att han är intressant för annars är risken stor att jag somnar. Ida har vaknat flera gånger i natt och då sover inte jag. Det blir nog bra ändå.
Det ska bli spännande att se hur lärarna har tänkt examinationen ska se ut den femte december. Jag är så nojig och tror inte jag kommer klara det. Så dumt egentligen, jag vet ju att jag kan mycket. När jag fått mailen frå lärarna med betyg på mina inlämningsuppgifter har jag knappt vågat titta och förväntat mig det värsta fastän jag själv har tyckt att det varit bra.
 
Hoppas ni får en toppendag!
 
 

Vattenmelonen

 
Idag har jag läst ut boken Vattenmelonen av Marian Keyes. Jag har för mig att det är hennes debutbok. Så här står det på CDons hemsida:
 
”Det är illa nog att Claires man James lämnar henne och deras nyfödda dotter – men om han ändå övergett henne för någon mer spännande än grannens trista fru. I brist på bättre alternativ tar Claire sin tillflykt till Irland, till föräldrarna och de två yngre systrarna Helen och Anna. Där ägnar hon några månader åt att tycka synd om sig själv och driva resten av familjen till vanvett. Men när den senaste i raden av Helens beundrare en dag stiger in i familjens kök förändras allt. Plötsligt blir umgänge, pubar, caféer och shopping mycket intressantare än att tänka ut allsköns dödsdomar åt den trolöse ex-maken. Och när han ångerfull efter flera månader hör av sig är Claire redo att ta ut en raffinerad och välplanerad hämnd.”
 
Boken är charmig och välskriven. Ibland blir det dock lite för mycket av Claires tokiga tankar som man får följa. Men den är ändå lättsam och man vill veta hur det hela kommer sluta. Jag ger den 3 tummar av 5.

Måndag

Hej mina vänner. En ny vecka är nu här. Den här veckan ska jag till skolan, plugga och jobba. Några träningspass ska jag också trycka in. Massor med mys med barnen, jag är sugen på att baka pepparkakor. Så  det ska vi göra i veckan. Vad ska ni göra?

 
 
 
 
 

Fredag kväll

 
Gammal bild på mig. Från förra året nån gång eller om det är från året innan.
 
Åh vilket roligt mail jag fick ikväll: VG på inlämningsuppgift B. Nu är det bara examinationen kvar på de här två kurserna jag läst under hösten. Sen är det bara  roliga kurser kvar. Det känns så skönt, full pott på alla fyra uppgifterna. 🙂
 
Dagen har gått i ett. Jobbat till fyra, tagit nytt kort till körkortet och ikväll blev det tacosmys. Jag ska nog nalla lite i chokladkorgen, är så sötsugen!
 
 

9 november

Idag är det ett år sedan Ida var beräknad att födas. Var har tiden tagit vägen? Så här skrev jag i bloggen då:
 
9 november, det datum som man väntat och längtat efter sedan den där dagen i mars är nu här. Jag kommer gå över tiden. Jag har inga känningar alls över huvudet taget att bebisen skulle vara på gång. Jag får ställa in mig på att bebis kommer ut senast 24 november. Som om man inte väntat länge nog redan.
 
Jag var så ledsen den dagen för jag var inte inställd på att gå över tiden. Arg på dem som sagt ”du kommer inte gå över tiden” (säg inte det till någon som är gravid.)10 dagar fick vi vänta på Ida. Så här ett år senare kan jag känna att det var bra att vi gick över för Ida var bara 48 cm lång och vägde 3810 när hon föddes så hon behövde tjocka på sig i magen.
 
 
Första bilden ni fick se.