Kategori: Allmänt trams

Min perfekta vecka

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har uppdaterat det här inlägget lite grann. Skrev först utifrån tränings- och hälsoperspektivet men fick en följdfråga så har uppdaterat inlägget en aning. Vill heller inte skriva så mycket om barnen längre då de är så stora och har sina egna intressen.

Beskriv din idealiska vecka.

Dagens wordpressfråga är att beskriva en perfekt vecka. Min perfekta vecka, då får jag in stretch varje dag och allting annat flyter på som det ska. Jag har heller inte problem med någon smärta och jag kan träna precis vad jag vill. Under min perfekta vecka hinner jag allt nedan inklusive jobba heltid på mitt jobb och såklart familjetid.

Måndag: Efter en natt med ordentlig sömn vaknar jag utvilad. Kroppen känns lätt och tankarna klara. Det är så sällan jag verkligen får känna att jag sovit färdigt, men min perfekta vecka börjar just så.

Tisdag: Jag börjar dagen med ett löppass. Luften är frisk och benen svarar bra. Den perfekta dagen kan jag springa hur långt som helst! När jag kommer hem rullar jag ut mattan och tar en stund min stretch. Det är en fin balans: först adrenalin och kraft, sedan stillhet och närvaro. På kvällen blir det ett pass pilates som stärker de där inre musklerna som löpningen inte når.

Onsdag: Helt klart den perfekta dagen för en tur i skogen. Gärna med sol på nosen, solglitter och vatten. Jag och Rickard packar ryggsäcken med lite fika. Vi tar oss ut på Östgötaleden där skogen varvas med öppna landskap. Det blir många steg, men också samtal och skratt. Vandringen ger både tid tillsammans och den där känslan av frihet som bara naturen kan ge.

Torsdag: Efter gårdagens vandring väljer jag en lugnare dag. En kort löptur och några enkla positioner som gör att jag varvar ner. Ja tack! Resten av tiden fylls av små vardagliga saker som gör gott: en kopp te, en bok i soffhörnet, bara stillhet.

Fredag: Jag kör ett kombinerat pass med löpning och pilates. Tankarna börjar redan smyga mot helgen och matcherna som väntar. Att få stå där, blåsa i visselpipan och vara en del av spelet – det är alltid speciellt. Även om det inte är första gången som jag går ut på fotbollsplan.

Lördag: Det är full fart på planen. Spelarna ger allt, publiken hejar, och jag är mitt i händelsernas centrum. Jag känner adrenalinet, men också glädjen i att få vara där. Att döma matcher är krävande men också så roligt – och varje match har sin egen karaktär.

Söndag: Kroppen är trött men på ett skönt sätt. Jag stretchar minst en halvtimme dricker en mugg te väldigt långsamt och låter dagen bara få vara. Jag har inga särskilda krav. Jag och Rickard pratar om vandringen och veckan som gått. Det känns som att allt har fått plats – träningen, naturen, gemenskapen och glädjen i fotbollen.

Från mode till träning och allt däremellan

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

När jag skrev godmorgon slog det mig att det var länge sedan som jag skrev ett morgoninlägg. Oftast är de tidiga inläggen tidsinställda. Jag vaknade av mig själv strax innan sju. Tog mig då upp för att stretcha trettio minuter och jämfört med igår så var känslan helt annorlunda. Jag kunde slappna av och trots att det var tidigt på morgonen gjorde det mindre ont än igår kväll. Kanske att gårdagens stretch ändå gjorde nytta fast det var mest jobbigt och plågsamt.

Så från stretch till dagens wordpressfråga:

Varför bloggar du?

Min blogg startade som en modeblogg. Jag var inspirerad av de allra första modebloggarna. De flesta har slutat blogga men en finns fortfarande kvar: Englas showroom. Älskade att läsa hennes blogg och inspireras av hennes temainlägg och snygga outfits. (Läser fortfarande hennes blogg, kanske för att det känns lite som en gammal vän). Djupt inne i mig finns fortfarande en liten fashionista som älskar snygga kläder. Kan vara därför som garderoben och förrådet är knökfullt med snygga kläder. Nu går jag mest i träningskläder. Tycker det är onödigt att ta människokläder när jag ändå byter om till arbetskläder på jobbet.

Men nu kom jag i från ämnet. Efter några år så bytte bloggen inriktning. Jag ville inspirera till träning och hälsa. Det är så mycket man kan göra själv för att må bättre och ge sig själv de bästa förutsättningarna för att må bra långt upp i åldrarna. Det som många inte tänker på är att hur man tar hand om sig som ung kommer definitivit påverka hur man mår som äldre.

Sen kom pandemin och då fick bloggen ett nytt fokus. Fortfarande med inslag av vardag, träning och hälsa men ”modebloggens tid” var definitivt förbi. Jag velade länge om jag skulle skriva om mina tanker kring pandemin eller inte men landade till slut att jo, det ska jag. Även om jag kanske skulle bli osams med folk. Det kändes så pass viktigt att vara en motpol till skräckpropagandan i media att jag valde att visa på ett annat perspektiv. Framförallt det här med polariseringen mellan ovaccinerade och vaccinerade. Det var en galen tid som jag tror att jag aldrig kommer glömma.

Så med denna långa utläggning har du fått det långa svaret på varför jag bloggar. Det korta svaret är att jag älskar att skriva. Älskar att dela med mig av högt och lågt och jag tycker så mycket om att besöka andras bloggar och läsa om vad de hittar på om dagarna och annat intressant.

En fortsättning på mitt inlägg ”Höger eller vänster”

Publicerad den av Hannas krypin

För ett tag sedan skrev jag en liten humoristisk berättelse kring höger eller vänster. Det var en del i Åkes hoppa på tåget. Efter lite funderande har jag nu hittat på en fortsättning. Klurar redan på del 3.

.Jag sätter mig ner på en ledig plats, fortfarande lite skakig efter barnvagnsincidenten och med ett diskret haltande steg som påminner mig om min nya blåa tå. Vagnen fylls sakta med fler resenärer – en blandning av stressade pendlare och människor som inte riktigt vet vart de är på väg. Precis som jag då.

En kvinna mittemot mig har en fågel på axeln. Den stirrar på mig. Inte som barnet gjorde, mer som om den vet något jag inte vet. Som om den tänker: “Du har ingen aning om vad som väntar dig.” Och nej, det har jag verkligen inte.

Tåget börjar rulla. Ett lätt ryck, en gnisslande ton från rälsen, och så är vi på väg. Jag lutar huvudet mot fönstret och ser perrongen glida bort. Det känns lite som att jag lämnar något bakom mig, fast jag inte är säker på vad. Kanske trygghet. Kanske kontroll. Kanske bara frukosten jag aldrig hann äta.

Jag försöker läsa skyltarna när vi susar förbi station efter station, men de flimrar förbi för snabbt. Det gör mig lite nervös, men också… upprymd? För när var senast jag gjorde något utan en tydlig plan? När var senast jag bara åkte, utan att veta vart?

Jag ser på min spegelbild i fönstret. Den ser förvånad ut. Kanske till och med lite levande. Och jag tänker: ”Så här måste det kännas att vara fri.”

Så nu sitter jag här. På ett tåg mot okänt mål, med en öm tå, ett dunkande hjärta och kanske en nypa mod i bagaget. Jag vet fortfarande inte om jag valde vänster eller höger. Men jag valde att gå och visst räcker det?

En lista om bloggandet

Publicerad den av Hannas krypin

Jag snodde en lista från Clara som i sin tur hittade listan hos Flora. Svara på den du med vetja! 🙂

Varför började du blogga? Min anledning till att jag började blogga kan ju kanske vara lite skämsig. Men jag läste Englas showroom, Elin Kling, Kenza. Ja alla de där stora modebloggarna som var stora när bloggandet började. Jag fastnade aldrig för Ebba Von Sydow. Hur som helst så ville jag blogga om mode och gjorde väl några försök. Fattar inte riktigt hur jag tänkte men det är 18 år sedan. Får väl hoppas att jag mognat på den punkten.

Vilka bloggplattformar har du varit på? Jag började blogga på blogg.se. När de började ha stora popupannonser som täckte hela sidan fick jag nog. Fattar inte hur annonsörerna tänker. Man vill väl inte skrämma iväg målgruppen? Så jag flyttade mitt arkiv till mitt egna krypin.

Vad tyckte dina föräldrar om att du bloggade som ung? Hm, så ung var jag inte när började. De tyckte nog ingenting. Inte vad jag vet iallafall.

Vad känner du när du läser gamla inlägg? Jag skäms när jag läser vissa inlägg. Har raderat sådant som är alldeles för pinsamt att ha kvar.
Hur länge har bloggen varit ett jobb? Min blogg är min hobby och kommer så förbli. Om ingen vill sponsra mig lite vill säga. Av ren princip kommer jag inte skriva några reklam-inlägg. Ska jag skriva om en produkt eller tjänst som jag inte har något eget intresse av? Nej tack.

Hur talar du om din blogg med folk som inte känner till den? Jag pratar glatt om min blogg och länkar gärna bloggen på Facebook. Alla kollegor och chefer vet om min blogg. Så mycket pratar jag om den, haha.

När du gör en piffig frukost, gör du den för bloggen eller för din egen skull?  För min egen skull. Sen är det en bonus om det blir något fint till bloggen.

Blir du någonsin stressad av att du behöver dokumentera något? Nej det är inget som stressar mig. Det har blivit en vana att ta upp kameran i tid och i otid.
Hur mycket tid lägger du på din blogg varje dag? Det beror på vilken typ av inlägg som jag skriva. Mina inlägg från utflykter tar alltid mycket tid likaså mina inlägg med träningstips. Den typen av inlägg blir det inte lika många av längre.

Vilka program använder du för att kunna blogga? Jag använder wordpress som plattform. Tidigare har jag använt photoshop för att redigera bilder och göra kollage. Det är ingenting som jag vill lägga tid på längre. Tycker allt att mina mobilbilder duger.

Hur många inlägg har du planerade för framtiden? Jag har 60 utkast men jag tror faktiskt inte att jag kommer publicera alla. En del av inläggen är bara bloggrubriker. Tex när jag kommer på en tanke som jag vill skriva mer om, då sparar jag den som rubrik.

Vad är viktigt för dig när du skriver ett inlägg? Att det finns ett flyt i texten. Jag tycker att det är så jobbigt att läsa när man missar punkter, när meningsbyggnaden är fel. Sen fattar jag att människor kan ha läs- och skrivsvårigheter och det måste såklart vara okej. Men jag vill att min blogg ska vara så välskriven och så lättläst jag bara kan. Jag är verkligen inte perfekt, missar stavfel och ibland uttrycker jag mig lite konstigt.
Känner du någonsin att du vill sluta? När jag fick de där kommentarerna kände jag faktiskt för att sluta. Men sen kände jag att trollen inte ska få vinna. Om det är flera troll eller samma låter jag vara osagt.

Vad är det sämsta med att blogga? Trollkommentarer och spamkommentarer.

Något inlägg i modern tid som fått stor respons? Helt klart mina inlägg under pandemin. Att få veta att mina ord var viktiga och gjorde skillnad betydde mycket i en galen tid.

Hur förhåller du dig till Instagram i relation till bloggen? Har du Tiktok och/eller snapchat? Instagram är ett bra komplement men det är på bloggen jag vill lägga mest energi. Det är roligast. Tiktok vill jag verkligen inte ha och snapchat har jag avinstallerat. Det räcker gott och väl med det jag har.

Vad handlade ditt allra första blogginlägg om? Jag minns inte, det allra första inlägget är raderat.

Vad är det konstigaste du har fått i ett bud?  Jag har inte fått några bud. Min blogg är alldeles för liten. Men däremot så var det en person på ett företag som ville att jag skulle beställa något, betala för det själv och sedan skriva ett blogginlägg. Aldrig i livet sa jag. Man ska inte betala för att göra reklam!

Hur många blogginlägg har du skrivit totalt? På min gamla blogg, Hannafialotta, har jag 11885 inlägg. Här på Hannas krypin är det 10649 publicerade. Då är det inklusive de inlägg som flyttats över och minus de inlägg jag raderat genom åren och de som inte flyttades över vid flytten. Så totalt kanske 13000?

Vem var det som knackade på min axel?

Publicerad den av Hannas krypin

När jag skriver det här inlägget så har jag kommit hem från jobbet. Hunnit äta lite mellanmål och landa lite. Jag cyklade i morse och tänkte faktiskt fuska och be Rickard komma och hämta mig och cykeln med bilen. Men så tänkte jag på vilken bra träning jag får av att cykla i motvinden. Valet var då lätt även om jag ångrade mig under tiden, haha. Gick bara fem minuter långsammare trots att motvinden var dubbelt så stark jämfört med förra veckan när jag cyklade senast. Rickard var snäll och kom och mötte, det hade han verkligen inte behövt men jag blev så glad.

I morse var jag med om något lite kusligt. Jag var i det där gränslandet mellan sömn och vakenhet. Jag drömmer att jag går på en väg och medan jag går där så är det någon som knackar på min axel. Jag kände det så starkt att jag funderade över om det var en dröm eller verklighet. Tänkte tanken att det kanske var I som ville något men när jag vaknade till så var det såklart ingen där. Tyckte det kändes lite obehagligt faktiskt. Den här händelsen påminner mig om en rad andra ”spökliga” händelser som jag varit med om genom åren.

Jag spelade anden i glaset som tonåring. Du vet det där spelet där man har ett glas och ett papper med bokstäver, siffror och en ja eller nej-ruta. Alla lägger sitt finger på glaset och så ställer man en fråga som sedan glaset svarar på. När jag gjorde det på ett ridläger som tonåring så dök det upp en skugga på väggen i form av en klo. Vi hittade inget i rummet eller utanför som kunde förklara skuggan. Av förklarliga anledningar blev vi alla såklart livrädda och ingen av oss har sedan spelat anden i glaset igen.

Sedan dess har jag varit med om en rad skumma saker. När jag gick i gymnasiet så jobbade jag extra på helgerna, både i vretaskolans ladugård och i stallet. Dock inte samma helger. Men iallafall, det gick inga bussar så tidigt på morgonen så då sov jag alltid över i ett stort hus, huset kallades för ”flygeln”. Kring det här huset så flödade spökhistorierna. Det var inte många som vågade sova där fast det fanns många sängplatser. När man kom in i huset så var det toalett till vänster och så trappan rakt fram som ledde till övervåningen. Till vänster låg två rum, köket rakt fram och så sovrum till höger. Jag sov alltid i rummet till höger för det vänstra rummet kändes så obehagligt på något sätt. Så en dag när jag var ensam i huset så stängde jag dörren till det vänstra rummet och då hör jag en knackning på den dörren som jag precis stängt. Jag öppnade dörren igen och mycket riktigt, det var ingen där. Jag var helt ensam när det hände.

En annan gång så var jag i köket, barnen var på skola/dagis och då ser jag en skugga i hallen. Återigen fanns det ingenting där som kunde förklara det jag såg.

I samma lägenhet så hade jag precis gått och lagt mig, Rickard var på jobbet och jag hade inte somnat än. Då ser jag en dam i rummet i långt svart hår och svart kappa. Hon går kanske en meter i rummet och försvinner sedan. Nu tänker väl du att jag drömde men jag var vaken, hade precis lagt mig. En annan gång så åkte badrumsdörren upp av sig självt. Kollade barnen, de sov och Rickard satt i soffan och kollade på tv.

På mitt gamla jobb har jag också varit med om konstigheter, damskrik i källaren, ett ansikte i fönstret på tredje våningen och så en knackning på fönstret i köket. Vi var tre stycken som hörde knackningen men det var ingen där.

Sen har vi också alla tillfällen som jag känt på mig saker och ting som sedan händer eller de gånger jag tänker på en person som sedan ringer.

Eller stegen i hallen när barnen låg och sov och Rickard var på jobbet. Hasande steg som var så tydliga att det var precis som att det var någon där.

Hoppa på tåget – höger eller vänster

Publicerad den av Hannas krypin

Det är redan 30 grader på min uteplats, tänker lite extra på Rickard som är iväg och ska döma fotboll i värmen. Är inte ett dugg avis.. Jo på själva dömandet men inte på att springa runt på en fotbollsplan i den här värmen. Särskilt inte på en konstgräsplan där det värmer både från marken och från luften.

Tänkte vara med på Åkes hoppa på tåget. Dagens ord är höger eller vänster. Tolkningen är fri förutom att det inte får handla om politik. Så jag tänkte bjuda på en liten skämtsam text. Det var länge sedan som jag skrev en lite tramsig text. Det är väl dags, eller vad säger du.

Jag står där på perrongen. Tåget kommer in med dramatisk musik i bakgrunden (i mitt huvud såklart). Jag är redo att hoppa på tåget – var resan går just idag vet jag inte. Tåget får ta mig dit nosen pekar. Men så kommer frågan, ska jag gå till höger eller vänster?

Jag tar mig en kik runtomkring, tittar först åt höger. Där ser jag en man med cykel, tre väskor och ett paket leverpastej i knät. Tittar sedan åt vänster. Där sitter ett barn och stirrar intensivt på mig, lite med blicken som att jag är med i en realityshow som jag aldrig någonsin skulle anmäla mig till… Jag känner hur paniken börjar komma krypandes….

Jag vänder mig om för att se om det finns ett tredje alternativ. Det var dumt för där står bara konduktören och vill klippa min biljett med mord i blicken.

Till slut väljer jag vänster, eller är det höger? Nu vet jag inte längre, jag går och snubblar över en ryggsäck, slår tån i en barnvagn och jag råkar hamna på helt fel plats. Men jag är med på tåget och är redo för äventyr!

Den perfekta dagen och annat

Publicerad den av Hannas krypin

Det är lördag och näst sista dagen innan jobbet drar igång igen. Jag är inte ”färdigsemestrad” än men det blir bra med rutiner igen. Får kanske försöka ta en vecka i höst.

Vad skulle du göra om du var osynlig i en dag? Jag skulle tjuvlyssna på samtal och snoka reda alla hemligheter som folk har. Särskilt de som handlar om mig.

Hur hanterar du kritik – både den konstruktiva och den orättvisa? Jag tycker det är bra att få kritik om den är just konstruktiv. Hur ska man kunna göra något annorlunda om man inte får höra att det man gör är fel eller mindre bra? Orättvis kritik är jag av förklarliga skäl inte så bra på att ta.

Vad gör du när du fastnar och saknar motivation? Försöker skapa motivation genom att göra det jag inte vill ändå. Motivation måste man tyvärr skapa sig själv. Det är inget som kommer av sig själv tänker jag.

Vilka små saker i vardagen gör dig genuint lycklig? Glada barn, sol, solglitter i vatten, små utflykter i naturen. Tid tillsammans.

Vad får dig att känna dig riktigt stolt över dig själv? När jag lyckas med något svårt eller när något bara blir extra bra.

Hur skulle en perfekt dag se ut för dig – från morgon till kväll? Den perfekta dagen startar med en härlig löprunda i skogen, bara jag, mina tankar och fåglarnas kvitter. Därefter äter jag en god frukost tillsammans med familjen där vi pratar om livet och vad vi ska göra för trevlig utflykt. Utflykten tar oss till någon vacker plats. Jag drömmer just nu om att åka till Hammarö sydspets. På min perfekta dag får jag också till ett härligt pilates- och stretchpass.

Vad är något du har lärt dig den hårda vägen? Om man pratar först och tänker sen kan det bli rätt så jobbigt.

Lite om ditten och datten

Publicerad den av Hannas krypin
  • Idag är det tretton grader och regnet hänger i luften. Vilken högsommar vi har….. Det kommer väl bli högsommarvärme lagom till jag börjar jobba igen.
  • Jag drömmer så mycket konstigt så jag känner mig inte så utvilad. I natt drömde jag om klippor och stora vattenmassor. Häromdagen så drömde jag om en person som hade en apa som husdjur och om en annan person som glömde sin bebis. Var får jag allt i från egentligen.
  • När jag och Rickard kom hem från loppet igår så tittade vi på film tillsammans med S. Igår föll valet på The Truman show. Som snask åts det chips med dip och gurkstavar. Hur gott som helst, och trevligt.
  • Häromdagen så tog jag och Rickard en kort promenad. Precis när vi gick ut började det regna. Först var det lite mysigt att känna regnet mot kroppen men sen friskade det på rejält och blev bara kallt.
  • Medan jag skriver det här inlägget tittar jag med ett halvt öga på Spanien-Belgien. Det har väl inte hänt så där alldeles mycket. Det hände desto mer i matchen mellan Portugal och Italien. Ett rött kort, tyckte det var solklart om bollen har lämnat situationen när portugisiskan trycker dit tacklingen. Olyckligt också att italienskan slog huvudet i reklamskylten men det verkade ju gå bra.
  • Mer fotboll: Isländskan fick kritik för hennes ”maskande” vid inkasten. Jag fattar inte problemet. Hennes lag ligger under och hon tar ändå god tid på sig. Kanske inte det smartaste beslutet. Håller med BP om att hon är sjukt snygg.
  • En sak som stört mig i EM: måste tjejernas shorts vara så korta? Mina nya domarshorts är också i den där korta modellen. Kan ju knappats ha med rörlighet att göra för herrarna kan ju spela i sina lite längre shorts utan problem.

En anti-bucketlist

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Det är en trött tjej som sitter här. Jag kunde inte sova, har nog blivit för mycket intryck. Jag drömde om blåbärsris och vaknade hela tiden. Jag sa till Rickard att idag blir det inga utflykter. Min hjärna behöver nog vila både från intryck och aktiviteter idag.

De flesta brukar göra en bucketlist med saker som de drömmer om att göra. Men jag tänkte göra en lista med saker jag absolut inte vill göra. Aldrig någonsin!

  • Åka skidor nerför berg. Då menar jag inte i pister även om det inte heller lockar utan jag pratar särskilt om offpist.
  • Klättra på mount everest. Jag får upp en massa reels och förslag på grupper med bergsbestigning som tema. Jag blir inte mer sugen när jag ser dessa. Varför vill man riskera sitt liv?
  • Hoppa bungyjump eller hoppa fallskärm.
  • Testa surströmming. Lukten är tillräckligt för att avskräcka mig för all framtid.
  • Delta i en realitysåpa.
  • Käka insekter. Gillar inte att mjölmask är godkänt i livsmedel. Jag matar ödlorna med mjölmask….
  • Åka till ett ställe där jag inte får prata. Ju mer jag inte får prata, desto mer vill jag prata….

Saker som jag inte förstår mig på…..

Publicerad den av Hannas krypin
  • hur jag kan ha hela garderoben full med kläder och ändå tycka att jag inte har något att ta på mig…..
  • hur tiden bara går snabbare och snabbare för varje år som går…..
  • varför datorer alltid är tröga när jag sitter i telefon och vill att det ska gå lite snabbt…..
  • hur det kommer sig att för varje uppdatering jag gör på min telefon så blir den långsammare och fungerar sämre…..
  • varför en del förväntar sig att saker och ting ska förändras utan att själv jobba aktivt för en förändring…..
  • varför vissa så bestämt hävdar att de har rätt fast de har tokfel…..
  • varför jag säger ”det är lugnt” vid tillfällen när jag inte alls tycker det är lugnt…..
  • varför strumpor försvinner i tvättmaskinen…..
  • varför det är så lätt att vara snäll mot andra men svårare att vara det mot sig själv….