När jag skriver det här inlägget så har jag kommit hem från jobbet. Hunnit äta lite mellanmål och landa lite. Jag cyklade i morse och tänkte faktiskt fuska och be Rickard komma och hämta mig och cykeln med bilen. Men så tänkte jag på vilken bra träning jag får av att cykla i motvinden. Valet var då lätt även om jag ångrade mig under tiden, haha. Gick bara fem minuter långsammare trots att motvinden var dubbelt så stark jämfört med förra veckan när jag cyklade senast. Rickard var snäll och kom och mötte, det hade han verkligen inte behövt men jag blev så glad.
I morse var jag med om något lite kusligt. Jag var i det där gränslandet mellan sömn och vakenhet. Jag drömmer att jag går på en väg och medan jag går där så är det någon som knackar på min axel. Jag kände det så starkt att jag funderade över om det var en dröm eller verklighet. Tänkte tanken att det kanske var I som ville något men när jag vaknade till så var det såklart ingen där. Tyckte det kändes lite obehagligt faktiskt. Den här händelsen påminner mig om en rad andra ”spökliga” händelser som jag varit med om genom åren.
Jag spelade anden i glaset som tonåring. Du vet det där spelet där man har ett glas och ett papper med bokstäver, siffror och en ja eller nej-ruta. Alla lägger sitt finger på glaset och så ställer man en fråga som sedan glaset svarar på. När jag gjorde det på ett ridläger som tonåring så dök det upp en skugga på väggen i form av en klo. Vi hittade inget i rummet eller utanför som kunde förklara skuggan. Av förklarliga anledningar blev vi alla såklart livrädda och ingen av oss har sedan spelat anden i glaset igen.
Sedan dess har jag varit med om en rad skumma saker. När jag gick i gymnasiet så jobbade jag extra på helgerna, både i vretaskolans ladugård och i stallet. Dock inte samma helger. Men iallafall, det gick inga bussar så tidigt på morgonen så då sov jag alltid över i ett stort hus, huset kallades för ”flygeln”. Kring det här huset så flödade spökhistorierna. Det var inte många som vågade sova där fast det fanns många sängplatser. När man kom in i huset så var det toalett till vänster och så trappan rakt fram som ledde till övervåningen. Till vänster låg två rum, köket rakt fram och så sovrum till höger. Jag sov alltid i rummet till höger för det vänstra rummet kändes så obehagligt på något sätt. Så en dag när jag var ensam i huset så stängde jag dörren till det vänstra rummet och då hör jag en knackning på den dörren som jag precis stängt. Jag öppnade dörren igen och mycket riktigt, det var ingen där. Jag var helt ensam när det hände.
En annan gång så var jag i köket, barnen var på skola/dagis och då ser jag en skugga i hallen. Återigen fanns det ingenting där som kunde förklara det jag såg.
I samma lägenhet så hade jag precis gått och lagt mig, Rickard var på jobbet och jag hade inte somnat än. Då ser jag en dam i rummet i långt svart hår och svart kappa. Hon går kanske en meter i rummet och försvinner sedan. Nu tänker väl du att jag drömde men jag var vaken, hade precis lagt mig. En annan gång så åkte badrumsdörren upp av sig självt. Kollade barnen, de sov och Rickard satt i soffan och kollade på tv.
På mitt gamla jobb har jag också varit med om konstigheter, damskrik i källaren, ett ansikte i fönstret på tredje våningen och så en knackning på fönstret i köket. Vi var tre stycken som hörde knackningen men det var ingen där.
Sen har vi också alla tillfällen som jag känt på mig saker och ting som sedan händer eller de gånger jag tänker på en person som sedan ringer.
Eller stegen i hallen när barnen låg och sov och Rickard var på jobbet. Hasande steg som var så tydliga att det var precis som att det var någon där.
Det låter som både spännande och skrämmande händelser i kombination. Min fru tror att de döda lever vidare i någon form av andevärld. Jag är väl lite mer tveksam, men samtidigt – varför bara finnas på denna jord i x antal år.
Mest skrämmande, jag blir så rädd när det händer. Jag har sett alldeles för mycket ”spökligheter” för att inte kunna tro på det.
Ja anden i glaset körde man ett par gånger när man var liten men så blev det för läskigt och vi slutade med det.
Det där med skuggor har jag också upplevt i en lägenhet som vi bodde i. Det fanns en flicka som varit mycket i den här lägenheten innan vi flyttade dit och hon tog livet av sig. Så jag fick för mig att det var hennes skugga som jag såg svepa förbi i hallen vid ett flertal gånger.
Ha en bra onsdag.
Carin
Det är många som upplevt spökliga händelser, särskilt där personer gått bort. Och så finns det dom som inte tror på spöken.
Kusligt var rätta ordet ja. Det här med beröring gör det hela otäckt. Det här med att inte se andefilm håller jag med om. Det finns så mycket annat att se på. Jag får en flaschback på när jag var liten som 12 åring, vi hade flyttat och jag hade kamrater kvar jag ville umgås med. Det var ca 3 km men det fanns ju mycket stigar man kunde ta så man tjänade två km typ att gena över ett berg som bestod av vara skog. Nu var jag uppväxt i denna skog sedan 5-6 år tillbaka så man kunde varenda stig som stock o sten liksom. Men ibland om man var där till sena kvällen och inte far kunde hämta mig tex så var det lite kymigt att gena i svarta natta liksom… jo stenar blev till troll och grenar som träd liksom rörde sig. Tala om hur fantasin kom i rörelse. Hade man cykeln med så cyklade man hellre runt den stora djupa skogen. Månljus blev ju skuggorna längre och farligare. Vist hände det att jag cyklade där igenom också men då skramlade ju kedjan och ngn skärm liksom och tomtarna och trollen kom ju inte fram då. Jag har funderat några år att jag vill vandra runt igen på dessa alla stigar mina småben vandrade på i så många år. Ja på vintern så åkte man skidor där också ända upp till man var 15 år typ också.
Usch, gå ensam i en skog så där i mörker hade jag inte vågat göra. Hur läskigt som helst ju.
Vad spännande du har upplevt. Visste du att alla är mediala och kan se, höra eller uppleva saker som man inte kan förklara? Vissa är mer mottagliga än andra, du kanske tillhör den skaran som är mer mottaglig.
Så kan det säkert vara. Men det är inte en förmåga som jag uppskattar att jag har. Skrämmer mig alltför ofta.
Nej, usch! Kusliga erfarenheter som jag skulle vara livrädd för om jag råkat ut för dom. Men du tar det med ro. Du är ju van – hahaha:-)
Visst blåste det rejält idag, och solen försvann vid klockan 14. Sedan kom molnen…
Och snart börjar semin mellan England och Italien på kanal 182, om man inte har viaplay alltså. Håller tummarna för England. Vem vet, det kanske lyckas försvara sin EM-titel.
Nja, mitt inlägg ger kanske lite fel bild. Jag blir väldigt rädd av såna här händelser. Av den anledningen kan jag inte heller titta på filmer som handlar om just andevärlden.