Det är halvtid i matchen mellan Mexico och Sydafrika i VM. Och vilken halvlek, många målchanser, en målvakt i Sydafrika som håller kvar sina lagkamrater i matchen. Och så ett Sydafrika som dessutom går tufft in i alla situationer med rätt så vårdslösa satsningar. Domaren har helt klart mycket att göra och det är en matchbild som jag verkligen gillar. Det ska vara tufft!
I eftermiddags så tog jag och Rickard en promenad i skogen. Men vägen dit var rätt så lång. Två vägar in till stan är avstängda samtidigt och så lägg till att det även är vägarbete i den största rondellen. Det är bilar överallt! Men till slut kom vi fram till skogen där vi ville gå vår runda. Valde fem kilometers spåret. Solen sken och det var fint som jag inte vet vad.
Efter promenaden åkte vi till Maxi och handlade lite inför helgen. Det fick även bli tre lådor med riktigt fina jordgubbar. Nom, nom, nom! Väl hemma hjälptes vi åt att laga mat, det fick bli kyckling och nudlar. Och så godis till efterrätt.
Dagligen ser jag så många inlägg på sociala medier. Inlägg som ska väcka eftertanke, där skribenten vill dela något djupt och personligt. Det klassiska som jag tror alla ser är att man delar något djupt och så kommer det en filosofisk slutkläm där det helt plötsligt slutar vara personligt. En slutkläm som gör att jag direkt tänker att inlägget inte längre är skrivet av en människa utan snarare AI-genererat. Då tappar jag intresset direkt. För var tog den egna rösten vägen? Det känns inte längre äkta. Ett typiskt exempel (som är helt AI-genererat):
Ibland stannar jag upp och tänker på hur snabbt livet rör sig framåt. Vi fyller våra dagar med måsten, planer och tankar om framtiden, men glömmer lätt bort att verkligen vara här och nu.
Det är i de tysta ögonblicken vi ofta hittar de viktigaste insikterna. Inte i bruset, utan i pausen mellan allt det vi försöker hinna med.
Kanske handlar livet inte om att alltid veta vart vi är på väg, utan om att våga lita på vägen vi går.
För i slutändan är det inte målen som formar oss – utan hur vi väljer att möta varje steg på vägen dit.
Det behöver inte vara skrivet med AI, det kan ju faktiskt vara en person som lärt sig skriva på det sättet. Det finns dock ett stort ”men”. När samma sätt att uttrycka sig återkommer hos många oberoende av varandra så tänker jag direkt att det är en färdigpaketerad text och inte längre något äkta.
Jag tänker att det finns en fin avsikt och en äkta tanke bakom inlägget. Men det försvinner när sättet att skriva på blir samma. Alla använder sig av samma röst, det enda som skiljer är upplevelsen som inlägget började med.
Jag läser fortfarande men den där effekten och känslan som jag antar att skribenten vill att man ska få uteblir. För jag börjar direkt tänka i banor om att jag inte läser ett äkta inlägg. Jag letar efter små tecken som bekräftar min känsla. För att bli berörd av en text vill jag att det ska vara äkta. Jag vill att det ska kännas att det kommer från en människa. AI-generade texter missar helt målet.
Vi bor ungefär 100 meter från skolan, nu hörs det in att skolavslutningen är igång. De brukar alltid vara på gräsplan här utanför. Men jag hör bara basen och inte vad de sjunger. Igår slutade I åttan och det var en skolavslutning utan föräldrar, i morgon tar A studenten. Känns konstigt att jag som förälder gick på den sista skolavslutningen för ett par år sedan. Brukar dock alltid vilja lägga ledigt på schemat dessa dagar. Tycker det är viktigt att kunna vara hemma med barnen.
Jag har precis ätit frukost, det fick bli yoghurt med färska jordgubbar, start och så ett par kokta ägg. Tycker att det är den perfekta sommarfrukosten.
I morse fick jag sms om att min bokbeställning kommit. Det är verkligen smidigt med leverans med early bird. Eftersom jag tittat både på The handmaids tale och the testaments var jag bara tvungen att läsa böckerna med. Hur mycket stämmer och hur mycket har manusförfattarna gjort om? Frågan är också vilken bok jag ska börja med.
