Kategori: Min vardag

Är jag så trött att jag inte ens har lust att äta mer av godiset som Rickard var så snäll och gick och köpte åt mig. Trött är bara förnamnet. Ikväll blir det läggdags tidigt. Redan klockan åtta så då kommer jag komma i säng före barnen, hehe.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka till Elisa så fler kan ta del av Fem en fredag.

1. Vad stör dig? Att jag är trött efter veckans arbetspass och vill så mycket men orkar ingenting.
2. Vad är det som luktar gott? Hm, just nu ingenting. Kanske snasket som jag mumsat på.
3. Vad behöver du tvätta? Ingenting just nu, för en gång skull så är tvättkorgen ganska tom.
4. Hur länge har du varit vaken? Räknas det att jag varit vaken hela natten? Om det inte räknas så har jag varit vaken sen tolv. Eftersom jag inte ska tillbaka till jobbet och hade ett möte så har jag sovit alldeles för lite. Annars brukar jag sova tills jag vaknar själv. Även när jag går av.
5. Vad är planen för idag? Vila. Men jag vill ta en promenad, jag vill plantera om mina blommor och så har Rickard köpt popcornkärnor till mig som jag ska plantera. Det blir inget av det. Det mest ansträngande jag ska göra innan läggdags är att fixa mat till barnen.

Har vetenskap blivit en ny religion?

En ny religion som inte får ifrågasättas och i alla lägen alltid står för sanning?

För ett tag sedan så skrev jag inlägget ”är vetenskap alltid sanning?”. Ett tag efter det blev jag ifrågasatt om hur en sådan som jag kan jobba inom vården som inte ”tror på vetenskap”. Det renderade i inlägget ”det borde vara jag som är rädd för smitta”. Häromdagen snubblade jag över en sådan bra text som jag tänkte kopiera rakt av.

Har modern vetenskap blivit religion?

Titt som tätt ombeds vi att tro på vetenskapen och att följa den blint. Att ifrågasätta den av experterna accepterade vetenskapen är inte välkommet. Kritiska röster tystas och oliktänkande stämplas som samhällsfiender. Vetenskapen är i ständig utveckling. Föreställningar vi tog för sanning för hundra år sedan har vi idag förkastat.

Hur mycket av dagens befästa vetenskapliga föreställningarna kommer med ökad kunskap och förståelse förkastas i framtiden? Nobelpristagaren i kemi, John Charles Polanyi, ska ha sagt: “Science never gives up searching for truth, since it never claims to have achieved it.”

Så vad kan vi göra för motverka dessa rigida tendenser och främja en mer öppen och ödmjuk vetenskaplig diskurs i samhället? Personligen försöker jag främja nyfikenhet och upptäckarlust i människor, att tillåta sig att inte veta och att älska sökandet efter ny kunskap. Att vara ödmjuk inför att det är mycket vi inte vet, att dagens sanning kanske ligger i soptunnan imorgon, och att alltid ställa kritiska frågor. Lyssnar gärna till era perspektiv!

Fritt att dela!

Jag och barnen gick ut en stund ikväll. Jag ville gå till skogen men Ida ville gå till ”kinagungan” så vi styrde kosan dit. Vi var ute dryga timmen och under den tiden avhandlades gungning (som vi skrattade och ett par gånger blev jag rädd att trilla ur gungan, klättring, linbaneåkande och Alexander sprang x antal varv i en liten runda runt lekplatsen. Vi pratade också om biptest så vi ska springa det någon dag tillsammans med Rickard.

Jag njöt av alla vårtecken, vilda körsbärsblom, gullvivor, skillor och andra grönskande växter som jag inte har en susning om vad det är för något. Det blir ett besök på lekplatsen snart igen. Så mysigt ju!

Godmorgon!

Det är måndag igen. Springer inte veckorna snabbt förbi? Jag hänger inte med. Solen skiner och det verkar bli en fantastiskt fin dag. Men jag ska erkänna att jag hade vantar på mig. Tyckte det var så kallt när jag satte mig i bilen. Planen var att cykla men jag kom inte upp. Det var så skönt att snooza en stund. Det får bli någon träning i eftermiddag istället. Hoppas du får en fin måndag!

Imorse var det lite dramatik på jobbet och den stod jag för. När jag gick runt och tog kontrollerna kände jag hur det bara gjorde mer och mer ont. Började må lite illa och jag hade sådan mensvärk som bara blev värre och värre. Jag som aldrig har så där fruktansvärt ont men eftersom jag var på jobbet så bet jag ihop. Jag tog en ipren och två alvedon som jag tyckte tog alldeles för lång tid för sig att verka. Så var jag tvungen att säga en sak till sjuksköterskan på det andra vårdlaget och då svimmade jag. Kände redan innan jag reste på mig att det var en dålig idé. Att ställa mig upp alltså…. Så mina kollegor fick ta hand om mig en stund och efter det mådde jag ändå bättre efter en stunds vila. Funderar på om det var en cysta som sprack. Just eftersom jag aldrig brukar ha så där ont annars och det gick över så fort. Allt som allt hade jag bara ont i mindre än en timme. Resten av dagen förflöt smärtfritt iallafall och nu sitter jag i soffan och skriver några rader här. Jag vill helst smaska i mig några bitar godis och bara vara.

Idag är jag och Rickard lediga tillsammans. Redan igår tänkte jag tanken på att vi skulle kunna göra något tillsammans. Första tanken var lokmilen men hur kul är det? Nej, istället tyckte jag vi skulle gå Ågelsjön runt, en nätt runda på en mil. Vi var där i somras med barnen men valde då att gå den korta leden som går upp på berget och sedan ner igen. Det är en runda på dryga 2 kilometer. Sedan dess har jag velat gå ågelsjön runt. Idag passade vi på när solen sken. Men i början var det kallt, jag var glad över min mössa och vantar. Snabbt fick dock upp värmen, särskilt när vi kunde gå där det var mer lä. Man glömmer lite bort hur mycket kallare det kan vara vid en sjö där vinden friskar i en aning.

I början finns det en liten sagostig för de små barnen. För oss blev det i slutet eftersom vi gick andra hållet.

Det var verkligen alla typer av underlag: över stock och sten, kraftigt uppför över rötter, grusväg och skogsstig. Fantastiskt fint. Slås ofta hur fantastiskt vackert Östergötland är. Vi behöver inte åka särskilt långt för att få uppleva fantastisk natur.

Det är tufft nu!

Mycket att göra på jobbet. Idag satt jag inte många minuter förutom på min lunchrast. Det är ju så här det är. Upp, ner och så upp igen och så fortsätter det så.

Imorgon är jag ledig och då ska jag enbart vila och inte göra annat än det jag måste. Jag har min sista pilatestimme i Mjölby för terminen och det ser jag fram emot. Inte att det är sista men att jag ska få träna pilates. Det har blivit alldeles för lite av den varan den senaste veckan. Jag har inte tränat ett enda pass än den här veckan. Ikväll ska jag dock döma fotboll, DM i flickor 17. Det ser jag fram emot.

Bilderna är från igår när jag gick till och från jobbet. Underbara morgonljuset och så vitsipporna. Underbara vår! Önskar den aldrig tog slut. Den bästa tiden är helt klart nu, när jag vet att jag fortfarande har allt framför mig och det fortfarande blir ljusare dag för dag. Snart är det ljust när jag går hem från jobbet de dagar när jag jobbar kväll. Det ser jag fram mot. Ljusa, långa kvällar.

Det är så mycket som känns tufft just nu men jag kan inte skriva något om det. Livet har verkligen sina upp- och nergångar och just nu är det lite väl ner. Men jag tänker att allt kommer ordna sig till det bästa. I sinom tid, allt kommer bli bra.

Jag är stark!