Kategori: Min vardag

Tisdagsfunderingar

Publicerad den av Hannas krypin
Idag för fyra år sedan var det snö och jag tränade en massa pilates i snön. Riktigt så snöigt och kallt är det inte idag kan jag säga…..
Igår kände jag verkligen inte för att skriva några rader. Firade förlovningsdag, haha råkade lägga ut på instagram att jag och Rickard firar 17-årig bröllopsdag. Det var ju lite fel så här två månader innan vår bröllopsdag.
På två dagar har jag fått ihop 30000 steg. På en stukad fot är det verkligen inte optimalt. Haha, jag var så långsam när jag gick till bilen igår. Linkade fram och blev ”omgången” av en senior. Ville springa efter och säga att jag minsann är snabb i vanliga fall. Iallafall så gör det mycket mindre ont i min fot nu så det blev ingen allvarlig stukning. Men bara för att jag kan gå utan att det gör alltför ont betyder det inte att jag kan börja springa. Det räcker att det varit fullt upp på jobbet de här två dagarna. Extra mycket idag faktiskt. Cyklade till jobbet imorse och konstaterade att jag inte är i någon bra cykelform.
  • ”Hur ser du på din framtid?”
Hur skulle du reagera om du är gammal, bor på ett hem och personalen ställer den frågan istället för att fråga hur du mår? Jag vet hur jag hade reagerat iallafall. Spontant hade jag tänkt ”är jag döende?” och så hade jag funderat över vad personalen döljer för mig. Under alla år som jag jobbat inom vården har aldrig någon reagerat negativt på frågan hur hen mår….
  • Måste jag synas överallt för att behålla mina läsare?
Igår var det få som besökte mitt lilla krypin. Känner då återigen det där behovet av att lägga ut några tänkvärda rader för att du som läser inte ska försvinna….. Det påminner om tanken om för vems skull jag bloggar. Är det bara för min skull eller för den som läser också? Vill jag att fler ska hitta hit? Såklart jag vill, jag skulle ljuga om jag skrev att jag bara bloggar för min egen skull….

Söndagslistan vecka 6

Publicerad den av Hannas krypin
Känsla: Sovit dåligt hela veckan så jag är riktigt trött. Lägg på det frustration över en kropp som inte håller…. Lite känslan av att vara fånge i min egen kropp. Men när jag tänker så här så tänker jag på de som har kroniska sjukdomar. Där besvären aldrig går över, kanske att kroppen successivt bli sämre för varje månad/år. Mina bekymmer, en strulande vänstervad och en stukad högerfot är ändå övergående. Så jag ska inte tänka så egentligen. Men just idag tillåtet jag mig ändå att vara ledsen över att inte kunna göra det jag vill. Om jag alltid skulle tänka på de som har det värre så kan jag aldrig tillåta mig att vara ledsen och det är inte rimligt heller….
Fundering: Ska jag ta ett sabbatsår från fotbollen och bara fokusera på rehab? Fokusera på att komma tillbaka i mitt livs form, starkare än någonsin? Jag tar inget beslut idag eller den närmsta veckan. Jag behöver suga en hel del på den karamellen.
Träning: Pilates tisdag-fredag, totalt nästan tre timmar. Körde pilatesklasser via pilatesanytime och så min egen klass i Mjölby i torsdags. Jag har ställt bilen på en parkeringsplats en bit bort så jag har fått ca 25 minuters promenad varje dag. Igår dömde jag fotboll. 
 Dessa tre klasser blev det. Meredith Rogers är helt klart min favorit! Utmanar med det enklaste varje gång. Pilates är som en lök, ju mer du skalar av desto mer upptäcker du att det finns i varje övning. Till och med de övningar som klassas som nivå 1, foundation. Alla svårare övningar bygger dessutom på foundation så man kan inte fuska…
Det här är något som jag har vetat om under säkert ett år. Men om man yppade ett ord om det då så var man kvacksalvare och foliehatten prydde ens huvud så fint. Man ska inte avfärda de som läser studier och söker fakta själv som foliehattar och faktaresistenta. Skulle snarare säga att det är tvärtom. Man behöver inte en fin examen för att kunna ta del av studier och tillgodogöra sig ny kunskap och upptäckter. Det räcker att vara läskunnig. 🙄
Tacksamhet: Jag inser mer och mer vilken bra arbetsplats jag arbetar på och vilka fina kollegor jag har. Av hela mitt hjärta önskar jag alla det. 
Veckans låt:
Det får bli en låt som jag inte ens lyssnat på på flera år. Fråga mig inte hur det kommer sig att jag har den på hjärnan. Det är högst oklart…. 🤔🙄
Veckans instastories:
 
Sämsta: Helt klart att jag stukade min högra fot.
Fem positiva från veckan:
– Min vad höll på gårdagens match. Jag känner ingenting i den idag heller.
– Dragit igång min pilateskurs i Mjölby.
– Två nya deltagare på kursen och att två som var nya förra året fortsatt på vårens kurs. Det gjorde mig glad.
– Härliga pass pilates. Måste bibehålla för jag blir så glad av min regelbundna pilatesträning!
– Att vi är ett bra gäng på mitt jobb. Appropå tacksamheten som jag känner för mitt jobb.
Veckans bilder:
Veckans mest lästa inlägg:
 Att tilta bäckenet (av någon anledning så är det här ett inlägg som ofta googlas på?
Ett tänkvärt poddavsnitt:
Häromdagen lyssnade jag på ett helt fantastiskt poddavsnitt där Alexander intervjuar Christer Olsson. Det är ett avsnitt som handlar om att vara äkta, att finna sitt sanna jag. Tänkte dela ett par tänkvärda tankar rån avsnittet. Fritt med mina ord. 
– Lycka är en färdighet, en förmåga att se det man har och inte fokusera på det man inte har.
– Det finns ingen mening i tragiska händelser, däremot kan man skapa mening ur meningslösa händelser.
– Fokusera på det du är bra på och ta hjälp med det som du inte är bra på. Risken finns att man fokuserar så mycket på det man inte är bra på att man också slutar vara bra på det man än en gång var bra på. Ett bra recept på att ”bli mellanmjölk”.

Tankar från pandemin ur ett kristet perspektiv

Publicerad den av Hannas krypin
Josefine Åkerberg: Omänsklighetens ansikte.
Jag vill gärna göra ett försök att sammanfatta min upplevelse av de senaste två åren.
 
Först och främst vill jag ha sagt att jag har den största respekt för all sjukvårdspersonal som både före, under och efter det vi kallar ”pandemin” slitigt, och sliter, som djur för att ge människor vård under långt ifrån acceptabla förhållanden.
Ni är hjältar och ni förtjänar långt mycket bättre förutsättningar att kunna utöva det livsviktiga yrke ni utbildat er till.
Nu till det psykologiskt långt mycket obehagligare i det som vi som befolkning utsatts för;
– Vi har blivit uppskrämda av en smitta med en påstådd dödlighet som visat sig vara både falsk och felaktig.
– Vi har fråntagits grundläggande rättigheter som vår självklara rörelsefrihet, mötesfrihet och vår religionsfrihet.
– Vi har med alla till buds stående medel – övertalning, mutor, fråntagna rättigheter, hot och utpressning – försökt förmås att ta en experimentell injektion som visat sig orsaka historiens hittills största mängd allvarliga biverkningar.
– Företag och livsverk har gått under till följd av dessa inskränkningar i lagstadgade fri – och rättigheter.
Ovanstående är dock ändå inte det värsta i det som drabbat oss.
Det värsta är den fråntagna mänskliga värdigheten.
Omänskligheten.
Vi är alla här på lika villkor inför livets skörhet och bräcklighet.
Vi ska alla dö en dag.
Detta faktum borde generera en ödmjukhet och en kärleksfull generositet i vårt förhållningssätt inför olika livsöden.
Detta faktum borde också bana väg för ett i grunden kärleksfullt förhållningssätt till våra medmänniskor, både i livet och inför det stundande dödsögonblicket.
I kölvattnet av skrämselpropagandan, de påtvingade restriktionerna och den polariserande injektionsagendan har vi istället sett en omänsklighet inte värdig ett civiliserat samhälle.
Gamla människor har tvingats gå döden till mötes i ensamhet, där anhöriga förbjudits närvara, i total mänsklig ovärdighet.
Blivande mödrar har tvingats föda sitt barn utan närvaro av den blivande fadern eftersom han förbjudits närvara vid deras kanske livs största ögonblick.
Helt vanliga, empatiska människor har förvandlats till mobbare och gränslösa förövare gentemot andra helt vanliga, empatiska människor.
Människor har invaggats i tron att det är ok att utestänga, att utesluta, att kränka och nedvärdera andra människor.
Om man jämför denna omänsklighet, denna berövade mänsklighet med de få dödstal denna så kallade pandemi orsakat så återstår bara ett ord.
Satan.
Endast Satan kan och vill åstadkomma denna omänsklighet.
Satan har dundrat fram i vårt samhälle och gjort sig synligare än någonsin.
Enda botemedlet är Gud och må Gud bringa förlåtelse till den som ber om den.

Bilder från gårdagen

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Hoppas att du har sovit gott inatt.
Igår vaknade jag flera gånger under natten men inatt har jag sovit bra. Så jag har vaknat pigg Jag jobbar kväll idag med. Funderar på att ta cykeln men vi får se. Något som inte är ett ”vi får se” är att jag ska träna lite pilates senare.
Igår var det strålande sol! Så härligt ju! Passade på att ta en bild när jag gick från bilen, Parkerar alltid en bit i från så jag får lite vardagsmotion.
Den här bilden är min vy från modulen på jobbet, tycker det är fint här när solen skiner. Det du ser är US nya psykiatridel. Här finns akuten för den som mår psykiskt dåligt, möjlighet till forskning och såklart psykiatriavdelning.
Hoppas inte att du är nålrädd. Du får scrolla vidare…. Lät iallafall kollegan som vill plugga till sjuksköterska att sätta en infart. Brukar skoja och säga att jag är lungmedicins nåldyna eftersom alla får öva på att sticka på mig.
Titta så fint det blev!
PS: Jag har tre inlägg som ligger på vänt som jag funderat på om jag ska publicera eller inte. Vill du läsa dom eller ska jag hålla dom för mig själv? 

Söndagslistan vecka 5

Publicerad den av Hannas krypin
Det är måndag igen, snart slut på den här dagen och jag sitter i sängen och tänkte skriva några rader. Jag har jobbat idag, det var en del pyssel faktiskt men det passar mig bra. När det är på den nivån att jag har att göra hela tiden men att jag inte behöver stressa. Kikade på mitt schema nu och såg att jag faktiskt jobbar kväll imorgon. Det gör ju absolut ingenting känner jag. Får vi se vad jag kan få till för något träningspass på förmiddagen. Drömmen vore ju att komma upp så jag kan träna före frukost. Älskar den känslan, inte under tiden såklart men när jag är klar och sedan har resten av dagen fri. Nästan iallafall eftersom jag ska jobba på kvällen, hehe.  Nu tänkte jag sammanfatta förra veckan i några punkter. Fick inspiration till ett annat inlägg igår så söndagslistan fick vänta. Vill inte lägga ut för många inlägg varje dag då jag tycker det är viktigt att man hinner läsa. Särskilt om man inte kikar in så ofta.
Känsla: En hel del oro men bortsett från det har jag mått bra.
Väder: Samma som det varit ett tag nu. Sol, snö, minus/plusgrader om vartannat.
Tre saker som gjorde mig arg : 
Inte ens den mest inbitna vaccinförespråkaren kan väl tycka att det här är okej som händer i Österrike….
Fatta hur mycket man hade kunnat rusta upp vården för samma summa pengar. Om alla dessa tester verkligen var nödvändiga låter jag vara osagt men det är en hisnande summa när man ser det svart på vitt så här…
Återigen, varför är media så rädd för diskussionen?
Ett tips från veckan: Alexander Pärleros avsnitt Framgångspodden med Katarina Gospic. Nu kommer du väl tycka att jag är knäpp men lyssnade på avsnittet idag igen. Har du lyssnat än?
En tanke som jag tar med mig in i nya veckan: Igår skrev jag om medias ansvar. Idag snubblade jag över en debattartikel som aktualiserar medias ansvar ännu mer. Aftonbladet har publicerat en debattartikel av en ung tjej som bidrar till än mer polarisering. Jag kunde inte hålla tyst så jag skrev följande kommentar:
”Hur är det egentligen med empati och ödmjukhet? Ödmjukhet inför människors livsöden och en vilja att med öppet sinne ta del av andras livsberättelser? Istället hånas människor, människor som ”gjort sitt för laget” belönas med att bli misstrodda och får heller ingen hjälp. Aftonbladet borde skämmas som tar in en sån här debattartikel. När ska ni öppna upp för riktig debatt och inte det här konstanta smutskastandet?”
Träning: Fotbollsmatch och ett helkroppsspass med styrka. Körde lite boxning igår med Samuel. Jag är så klen i mina armar så jag kommer få träningsvärk. Känner det redan nu och värre lär det bli eftersom vi tränade samma sak idag. Det blev ingen bra träningsvecka sett till löpning så får träna desto bättre den här veckan istället.
Positiva rader från veckan:
– Dömt fotboll igen. Så kul ju. Sen var matchen stans snällaste men det var skoj att få döma i team.
– Att det är beslutat att restriktionerna släpps från och med onsdag. Snart kan jag och barnen gå på bio igen!
– Träning med min förstfödda. Är så sällan han vill umgås med sin mamma så jag passar på.
– Bra medarbetarsamtal med min chef där jag också steg ett steg i regionens kompetenstrappa.
– Uppskattar att du som läser klickar på det lilla hjärtat på mina inlägg. Tar tacksamt emot den typen av uppskattning. Behövs inte så mycket.
Veckans instastories:
Mycket reklam för mina blogginlägg, reklam för Alexander Pärleros podd Framgångspodden med Katarina Gospic och så reklam för min pilateskurs som startar i veckan. Förstår att jag tappar följare på Instagram…. 🙄
Otippade: I förrgår blev jag sugen på att kika på disneyfilm. Gärna någon sån där sötsliskig prinsesshistoria. Jag kommer nog aldrig se problemet med Disney… Där är jag ”blind”.
Veckans mest lästa inlägg:
Modiga människor
Veckans mest gillade inlägg:
Godaste: Bakad potatis med skagenröra som jag åt till lunch i veckan och så skinksteken som fick koka i flera timmar. Det blev mer som pulled pork. Så gott ju!
Veckans haha: Enbart för att bilden är lite rolig. Det behövs lite humor här, tycker du inte?

En kvartett bilder

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har såna cravings på semlor, åt en igår och suget efter en till är stort. Funderade idag när jag shoppade min lunch om jag inte skulle testa en nutellasemla. Måste erkänna att jag är lite skeptisk. Har du testat den typen av semla?
Jag var så trött imorse när jag kom till jobbet att jag bara kände att jag verkligen måste ha min nocco redan klockan sju på morgonen. Jag blev pigg direkt fast kroppen är så van nu….. Så den hade verkligen effekt.
Satt och pusslade länge ikväll, vilken skillnad det är att bygga ett pussel som är mer tydlig i färger och möster. Gör nog klart det sista imorgon, men vi får se. Ska ju jobba och vill hinna med en del innan. Kul med en enkel fredagkväll, vi har önskeschema på jobbet och det är säkert jag själv som la det så när jag önskade.
Igår hade jag och chefen medarbetarsamtal,vi pratade bort nästan två timmar men det var viktiga saker. Vi har en kompetensstege på jobbet och jag har nu tagit ett steg till. Det kändes väldans bra faktiskt, att få ytterligare ett kvitto på att jag är bra på mitt jobb.
Idag kom beskedet att från och med den 9 februari så plockas alla restriktioner bort. Inga begränsningar i deltagartak, varken offentligt eller privat, vaccinbevis kan inte använfas efter 9 februari. Känner lite ”var det inte mer än så”. Har jag gått med så mycket oro i onödan? Vågar dock inte chilla än. Man vet aldrig vad som händer framöver och vilka fönster som öppnats.

Söndagslistan vecka 4

Publicerad den av Hannas krypin

Igår kväll när jag hade gått och lagt mig och det började blåsa som värst fick jag sådan ångest över att studsmattan som står på baksidan skulle blåsa iväg. Sannolikheten att den skulle göra det är rätt liten då den stått ute året om i flera år nu. Iallafall kunde inte somna innan jag fäst den ytterligare bättre i marken. Att studsmattan skulle blåsa iväg skrämde mig lite mer än att tänka på eventuella elaka personer som lurar i mörkret, mörkrädd som jag är. Studsmattan står fortfarande kvar nu och på marken ligger det ett litet lager med snö. När de värsta vindbyarna viner så knakar det rejält i huset. Det största problemet är dock trädet som vi har på baksidan. Kommer det stå pall? Snett och vint som det redan är.

Veckans instastories: 
 
 
Fem positiva från veckan:
– Jag lyckades döda en ”jag fattar inte hur den som inte vill vaccinera sig tänker”-debatt utan några särskilda problem. Jag berättade bara att jag förstår den som inte vill, att jag verkligen har läst på och att jag är för individens rätt att få välja själv.
– Att jag kunde springa fem kilometer på löpbandet utan att känna något alls. 
– Jag hade roliga dagar på infektion där jag fick en hel del beröm av personalen. Jag kom snabbt in i jobbet. 
– Jag läste så fina ord om underköterskan på ”öppet spår” på Bloggbevakning. Blev så rörd över att se hur människor ser på undersköterskan och hur viktig den personen faktiskt är. Det är lätt att glömma bort.
– Insåg extra mycket den här veckan hur mycket jag trivs på mitt jobb. Lungmedicin känns som hemma.
Fundering: Med tanke på hur många människor världen över som protesterar mot vaccinpass och tvång så kan det inte vara jag som har fel.
Träning: På grund av min skadade vad har det inte alls blivit mycket träning. 20 minuter pilates och fem kilometer löpning är allt. Planen var att cykla till jobbet i helgen men så kom stormen Malik…..
Något som jag blev glad över:  Fina ord från en vän.
Något som jag blev arg över:
Det här blev jag väldigt arg och ledsen över. Vad är det för fel på folk egentligen?
Veckans nyheter:
  • Norska Folkehelseinstituttet (FHI) vill se se en gradvis men relativt snabb nedtrappning av coronarestriktionerna. Det kan enligt FHI göras utan att bördan på sjukvården i ett längre perspektiv ökar kraftigt, trots att landet står inför en ny kraftig våg. – Vi måste inse att det knappast finns någon annan väg att gå. Vi kan inte bara skjuta epidemin framför oss, säger FHI:s generaldirektör Camilla Stoltenberg. FHI spår att kulmen i Norge nås i slutet av februari eller början av mars och att mellan tre och fyra miljoner norrmän kommer att ha smittats under vintern. Stoltenberg uppmanar sjukvården att planera för fler patienter och arbetsgivare för större sjukfrånvaro. Men alternativet för att möta omikronvarianten skulle vara att införa mycket hårda restriktioner, vilka för väldigt många skulle vara värre än de konsekvenser smittan för med sig, enligt FHI.
    – Ju längre vi behåller restriktionerna desto längre varar pandemin säger Camilla Stoltenberg.
  • Danmark: ”Epidemikommissionens rekommendationer grundar sig i att den höga smittspridningen av omikron inte har avspeglat sig i antalet sjukhusinläggningar.” <<HÄR kan du läsa artikeln.>>
  • Österrike lättar på restriktioner för ovaccinerade. <<HÄR kan du läsa lite mer.>>
Veckans kloka ord: Jag har tänkt så mycket på det här med solidaritet och hur den går åt båda håll. Tänker att den inte är enkelriktad på något sätt. Bra sammanfattning 👇👇

Lördagsgrubblerier

Publicerad den av Hannas krypin
 
 
Idag för ett år sedan så var det snö och isande kallt. Jag, Rickard och J körde även ett tufft träningspass tilsammans.
 
Jag skrev igårkväll att jag skulle cykla idag. Det blev inte så. Det första som mötte mig när jag slog upp smhi för att kolla vädret var en stor varningsskylt. Det varnades för storm. Inte direkt där jag bor men så kraftiga vindar tar sig en bit, som till exempel till mig. Dessutom regnade det. Jag hade alla ursäkter att slippa om man säger så…. Inte mig emot för det var väldigt skönt efter dagens pass att få sätta mig i en varm bil istället för att cykla i blåst och regn. Att jag får bra träning av att cykla i blåst kan inte motivera mig när det regnar. Fast ärligt talat är det mest bara en massa dåliga ursäkter. 🙃 Jag får träna något lite senare.
När man sticker ut näsan på det sätt jag gjort får man räkna med att människor försvinner. Det är inte populärt att stå upp för det man tror på. Idag gjorde jag även ett aktivt val att plocka bort bekanta från Facebook. Ärligt talat finns det egentligen ingen anledning att ha en massa ytliga bekanta bara för att. Personer som jag inte träffat på x antal år och inte har någon kontakt med alls över huvudet taget. Eller vara vän med de personer som behandlade mig illa i gymnasiet. Varför liksom? Jag vill ha kvar de personer i mitt liv som verkligen bryr sig om mig och som inte värderar. Som tycker om mig och värdesätter mig i sitt liv oavsett hur provocerande jag är med mina funderingar. Nästan 90 personer har jag tagit bort idag och jag kommer säkert minska min vänlista ännu mer. Är man nyfiken på mig och vad jag hittar på framöver så får man snoka här på bloggen och på instagram. 😜Mest här dock, på instagram delas nästan bara stories. 

Helg igen

Publicerad den av Hannas krypin

Känns som det är fredag och måndag. Alla andra dagar svischar bara förbi. Det var sol idag och jag kände starkt lusten att börja cykla till jobbet igen. Om jag orkar upp imorgon ska jag nog cykla. Känns som en bra grej att göra nu när jag vill få in konditionsträning utan att överbelasta min vad. Även om det gick bra igår så vill jag såklart skynda långsamt. En förutsättning för att kunna cykla imorgon är såklart att komma upp ur sängen och inte snooza i evigheter. Varför är det så skönt att trycka på snoozeknappen och sedan somna om? Jag vet att man inte blir ett dugg piggare av att snooza, snarare tvärtom men det är ju så skönt… Mål för veckan kanske att sluta snooza….Vi får se! 

Jag är så sugen på socker….

Publicerad den av Hannas krypin
Imorse vaknade jag och mådde så illa. Blev lite rädd att jag smittats av calici på jobbet (vinterkräksjukan för den som inte vet) men det är lugnt på den punkten nu. Inget illamående eller andra symtom. Tur det, var ju precis förkyld och har ingen lust att vara borta från jobbet igen. Jag gick bredvid två dagar på infektion och jag tyckte det var bra där. Insåg dock hur mycket jag faktiskt trivs på den avdelning jag är på nu. Vet inte riktigt hur mitt liv kommer se ut nu ett par veckor framöver. Än så länge har inte regionen behövt gå upp i pandemistegen så jag får vara på lungan. Det är lite jobbigt att vara standby så här men det blir bra. 
En sak som jag saknar med min ketogena livsstil som jag hade för ett par år sedan är mitt sug efter socker. Med nära noll kolhydrater i kroppen så är sötsuget ett minne blott. Socker är inte ens gott då…. Hela december och januari har jag haft ett sötsug som heter duga.Ska nog falla för det suget ikväll faktiskt då jag jobbar i helgen. Appropå jobbet, igår slutade en av sjuksköterskorna och hon hade köpt en gigantisk chokladkorg. Den kunde ju inte jag stå emot. Så gott ju! När jag äter godis hemma vill jag mest ha apelsinkrokant och ahlgrens bilar. Det är det som jag fortfarande inte tycker är för sött efter min period med ketogen kost.