Kategori: Min vardag

Jag och Rickard hade två dagar på tumanhand. Vi åkte till Arkösund för att utforska området och sova på hotell tillsammans. Lite egentid helt enkelt innan jobbet började igen. Vi besökte två naturreservat, Dalmyragruvan och så åkte vi med skärgårdsbåten M/S Svanö från Arkösund till Harstena. Jag tänker dock att jag delar upp inläggen, för annars blir det lite för mastigt att läsa. Idag tänkte jag berätta lite om hotellet som vi bodde på, nämligen Arkösunds hotell som ligger precis vid hamnen.

Det var så roligt när GPS:en sa: ”sväng höger vid Världens Ände”.

Här var det inga moderna nyckelkort inte.

Titta så fint och rosa pelargoner matchade perfekt!

Vi åt middag på Arkös krog. Vi valde båda en Arkös plankstek med fläskfilé och åh så gott det var! När jag skriver det här inlägget känner jag precis hur maten smälte i munnen. Nom, nom, nom. Skulle vi också köpa efterrätt var frågan men efter den där stora portionen med mat var det ingen av oss som orkade efterrätt. Inte just då i alla fall.

Lite kul med Kaffe Karlsson. Fast varken jag eller Rickard dricker kaffe och heller inte alkohol. Som artonåring var jag dock svag för Baileys. Det fanns en krog i stan som hette Blue Ribbon. Där hängde jag en del.

Bryggpromenad och häng vid Badholmarna. Den där svanmamman väste åt oss när hon skulle simma förbi. Precis som att hon ville säga ”rör inte mina bebisar”.

Efter en god natts sömn så åt vi frukost tillsammans och gjorde oss redo för utcheckning och den dagens äventyr. Men det tar vi i ett annat inlägg.

Dagens jag i en t-shirtklänning som jag köpte på ett sånt där House of Lola-party för en väldans massa år sedan. Varför använder jag inte den här mer? Hehe, det kan jag fråga mig själv om mycket som jag har i garderoben…. Hur som helst, första passet efter semestern gick ju som förväntat: allt sitter i ryggmärgen. Även om det inte känns så efter fyra veckors ledighet. Man glömmer inte…. Men jag skulle helt klart ha mer semester. Så skönt att få vara ledig men nu är det vardag och rutiner som gäller igen.

Jag har inte skrivit något om min bil och problemen som varit. Verkstan trodde först att det var ett luftläckage någonstans som orsakade att bilen accelererar dåligt när skiftnyckeln tänds. En felsökning där fokus låg på att hitta just luftläckage kammade noll. Så då var teorin att det är ett par sensorer som behöver bytas. Idag har bilen fått en ny MAP-sensor, är problemet löst? Nja, lampan tändes såklart igen när jag var nästan hemma. Så jag vet inte, bilen behöver köras ett par dagar innan man kan dra slutsatsen att problemet är avhjälpt eller kvar. Det kan ju vara så enkelt att verkstan bara glömt att släcka felkoden.

Det har ju känts lite sisådär att ha biltrubbel lagom till semestern men egentligen, om man vänder på det. Det passar ju rätt bra just under semestern eftersom vi bara behöver en bil då jämfört när både jag och Rickard jobbar och dessutom har våra fotbollsmatcher.

Godmorgon!

Jag satt uppe igår och såg matchen mellan England-Norge. Jag blev faktiskt inte ett dugg ledsen över att Norge åkte ut. För första gången i ett mästerskap höll jag nämligen på England. Haaland som varit så tongivande under tidigare matcher kom inte till några klockrena chanser och byttes också ut. Börjar redan fundera på vad jag ska göra sedan när VM är slut. Sova kanske, haha. Efter den här semestern är jag nog tröttare än innan jag fick gå på min ledighet. Känns konstigt att jag ska till jobbet imorgon. Dags för lite rutiner igen då med andra ord. Jag la in om semester i september också, det blir skönt att bara jobba ett par månader innan jag får lite ledigt igen. Bara en vecka men tror det kommer vara väldigt skönt och värdefullt.

I måndags var det dags för lopp i Västervik igen. Jag och Rickard åkte själva då ingen av ungdomarna ville följa med. (Min racereport finns HÄR). Vi passade på att åka tidigare och då samtidigt göra något. Valet föll på att besöka Västerviks museum och naturrum. Vi hade dryga trettio minuter på oss att besöka muséet men det hanns med gott och väl. Lite konstigt tycker jag allt att det är att museet stänger redan halv fem så här en vardag under semestern.

Det är ett sjöfartsmuseum med Sveriges sjöfartshistoria. Riktigt intressant tyckte jag och så häftigt att så mycket är bevarat. Den största utställningen visade en hel del kring Vasakungarnas skepp från 1500-talet. Utställningen bjöd på många intressanta föremål och berättelser. Vet inte om jag egentligen fick fota så visar bara lite grann av utställningarna.

Precis bredvid museet ligger Kulbacken och dessa byggnader har skänkts från andra ställen i bygden. Här strosade vi runt en stund och så gick vi även upp till tornet. Det här tornet heter Unos torn och byggdes med hjälp av en donation från Gamleby-bon Uno Malmberg. Under museets öppettider kan man gå upp i tornet.

I det här området finns det en liten damm som man kan gå runt. Där hittade vi såklart en snok som snabbt som blixten ringlade sig ner i dammen. HÄR finns mer information om hela området.

Jag tänkte ta med dig tillbaka till en dag i förra veckan, nämligen sista juni. Första juli skulle S börja jobba igen så vi ville passa på att göra något alla tillsammans. Det fick bli en tripp till Arkösund. Vi ville gå bryggpromenaden och gärna Arkösundsleden som är fyra kilometer. Vi gick ut till Badholmarna och vilken skillnad att vara här jämfört med i vintras när det var precis genomfruset överallt.

Vackert värre!

Jag var klädd i en helvit outfit, löparkjol och så linne från Stronger.

Här satt jag en stund och doppade fötterna. Riktigt skönt i vattnet men alldeles för mycket alger för min smak för att kliva i och doppa nig helt.

Så trevliga omgivningar!

Efter bryggpromenaden satte vi oss vid Arkös krog där vi åt glass. Jag ville ha en chokladdoppad mjukglass. Men maskinen till chokladen var trasig tyvärr.

Därefter blev det en runda minigolf vid Arkösunds hotell. Det här hotellet ligger så vackert nere i hamnen och jag och Rickard pratade om att sova en natt där och passa på att besöka naturreservat och annat som kanske inte lockar ungdomarna så mycket egentligen. Så åter till minigolfen. Jag kom tvåa och S vann. Kul och annorlunda bana med 12 hål och skärgårdstema.

Mina paletter har verkligen trivts i sommar. Minns du de här rangliga paletterna ovan? Chansade på att de skulle ta sig med lite näring, solljus och lagom med vatten. Idag såg de istället ut så här:

Klippte bort toppskotten och fick ett gäng nya fina skott. Rensade bort de skott som sett sina bättre dagar.

Note to self är att inte hälla gödning i skotten som står i vatten. Det blir helt grönt….

Min spacecake fick plats i en stor, röd kruka.

Blandade tre sorter i två krukor, det kanske blir en häftig variant sedan när de växt till sig.

En del av skotten ställde jag ut. Hoppas på att det inte är för kallt bara. Men om de inte klarar sig är det ingen katastrof.

Det blir väldigt stökigt under tiden…

Så här ser det då ut efter att ha klippt ner och planterat om. Vi får se hur de kommer ta sig nu då.

• Var: Rundslinga i Hästholmen i Ödeshög.
• Underlag: Skogsstig och asfalt
• Distans: 4 kilometer
• Svårighetsgrad: Helt klart lätt.
• Parkering: Antingen vid pendlarparkeringen eller nere i hamnen.
• Historiska platser: Inne i Hästholmen kan man ta en avstickare och titta på hällristingar, man kan också kika på Sverkerstenen om man vill. Vid Ålebäcken finns också ett gammalt kvarnområde.

Men vi ska såklart ta rundan från början efter denna korta infotext. Barnen ville inte följa med på någon aktivitet men jag och Rickard ville göra något tillsammans. Jag föreslog ett besök vid Stjärnorpsravinen men Rickard kom med ett ännu bättre förslag: Hästholmen rundslinga. Vem säger nej till storslagna vyer över Vättern? Inte jag i alla fall.

Så vi valde att gå åt det ena hållet där vi började med att följa fältet ner mot Vättern. Fint som jag vet inte vad.

Den här stigen ledde oss bredvid strandkanten och längs med ett fält..

Såg solens strålar genom bladverket och såg framför mig ett vackert fotomotiv. Jag var bara tvungen att dra med mig Rickard en kortis till klippan. Lika fint på bild som på plats! För att komma ner hit behöver man gå nerför två rätt så höga trappsteg och så är det väldigt brant.

Ute på klippan satt vi en stund och njöt av vyerna. Jag var som vanligt tvungen att känna på vattnet. Kändes riktigt härligt och jag fick den där lusten att plumsa i. Utan badkläder blev det inget dopp.

Stigen leder vidare bredvid klipporna, det var många som badade vid klipporna så jag kunde inte fota allt jag ville. Tur det kanske, haha, för det blev bra många bilder ändå…. Fram till ett vetefält. Blev glad över att se vallmon och tog ett gäng bilder.

Har även velat fota blåklint och sa till Rickard, ”pricken över i:et hade varit att fota blåklint med”. Hehe, jag hann bara gå ett par meter och så hade jag hur mycket blåklint som helst. Efter vetefältet gick vi in i en hage. Bredvid Ålebäcken en sväng och så över en bro. Här blev jag varse att även om jag kanske inte är så rädd för fästingar så finns det ju brännässlor som kan orsaka problem. Så nästa gång jag tänker ge mig ut på vandring i korta tights ska jag påminna mig själv om den här rundan. Långbyxor är alltid bäst i skog och mark.

När vi gått förbi Ålebäcken och fornminnena som finns där så kom vi fram till en grusväg. Här lurades skyltarna en aning. Vi skulle fortsatt grusvägen en bit till och sedan kommit ut på asfalten. Istället följde vi åkern och kom nästan inte ut på vägen igen. Hittade dock ett ställe där det inte var några brännässlor i alla fall.

Den här skylten är lite lurig. Hästholmenslingan leder tillbaka till Ålebäcken och Hästholmen leder ut på åkern. Vi följde skylten mot Hästholmen och följde åkern en bit. Sen när vi skulle ut på vägen igen fanns det ingen nertrampad stig. Var skulle vi egentligen gå? Följ skylten mot Omberg tills du kommer fram till nästa skylt är mitt bästa tips. Vi vet det eftersom vi tog bilen bort när vi var klara med rundan för att se exakt hur det såg ut. Väl ute på vägen är det lätt att följa markeringarna igen.

Vad är det där för konstigt gräs tänkte jag? Sen kom jag närmre och fattade att det var ett kornfält.

Tog asfaltsvägen tillbaka.

Ett ödehus som jag fotade ohämmat.

Hamnen och fyren i Hästholmen. Funderade på att äta på någon av restaurangerna i hamnen. Blev dock snåla, hittade nämligen inget i menyerna som vi blev sugna på och betala en rejäl slant för. Vi stannade på Rasta där Rickard tog deras pannbiff och jag tog en bakad potatis med räkröra.

Godmorgon!

Idag tänkte jag berätta om långpromenaden som jag och Rickard tog häromdagen. Rickard kom med förslaget att gå Borensberg runt. Jag var inte direkt sen att haka på. Det är alltid mysigt att utforska nya platser. Den här gången träffade vi också på en gammal domarkollega. Det var kul!

• Var: En sträcka som tar dig runt nästan hela Borensberg på norra sidan. Leden går längs Motala ström och sjön Boren. Sträckan tar dig också genom bostadsområden och till Bergvalla-Hällaskogen. (Enligt Östgötaledens hemsida)
• Distans: 10,7 km
• Underlag: Grus, motionsspår, asfalt
• Svårighetsgrad: Medel till svår. Det här är en slinga som går väldigt mycket uppför. Man kan ta avstickare upp på Juteberget och Klinten.
• Parkering: Borensberg småbåtshamn. Här är det perfekt att stå. Då börjar man direkt på leden i princip. Jag som var chaufför var inte riktigt så smart, svängde lite fel så ställde bilen lite längre bort på en camping/badplats.

Vi började med att gå åt andra hållet så började med att gå vid Motala ström, upp till ett bostadsområde och så den första höga punkten: Klinten där vi var i lördags efter min match. Tog såklart en bild med den vackra vyn. Solbränd börjar jag bli med!

Sedan fortsatte vi vidare upp i ett motionsspår, där hamnade vi i den första uppförsbacken. Fort gick det där med då jag hade ett ettrigt flygfä efter mig. Blinning eller en broms tror vi att det var. Till slut gav den upp som tur var.

Uppför det där krönet och så minst lika långt till. När man kommit uppför backen svänger leden åt höger och man kan ta en avstickare upp på Juteberget. Är det värt det?

Ja helt klart!

Mammas goda hembakta bröd med en vy!

Nästföljande kilometer var skog, skog och så lite mer skog. Lägg också till fler uppförsbackar. Många fler!! Det är en utmanande runda för benen.

Så värt när vi under ett par kilometer (kanske en aning högt räknat) fick gå längs med sjön Boren. Du vet ju hur prillig jag blir av solglitter och här var det så fint. Men det blåste så jag trodde vi skulle få träd i huvudet..

Två timmar senare var vi tillbaka vid starten. Så nöjda med rundan och tiden tillsammans!

Det är första juli dag, ute är det ungefär 18 grader och molnigt. Jag har precis som läkaren förvarnade om betydligt mer ont i handen idag, en förväntad biverkan av kortisoninjektionen. Hoppas dock att den effekten snart försvinner för det är ju inte så där jättekul.

Hur som helst, tänkte lite på hur sommarsemestern var vid den här tiden förra året. Det var betydligt kallare väder men just idag för ett år sedan var det riktig sommarvärme. Barnen var inte så sugna på att göra något men jag och Rickard åkte till Falerum och utforskade lite där. HÄR kan du läsa det inlägget om du vill.

Vi spanade lite på Gärdserums kyrka och när vi gjort så knallade vi uppför Glasberget där bilderna överst i inlägget är i från. När vi sett oss mätta på vyn så åkte vi vidare till Dacke Skans som är ett pytteberg och så finns ruinerna av en fornborg. Men man måste verkligen veta vad man letar efter. Man kan liksom bara ana var väggarna varit.

Men vägen upp var trevlig och vi drog slutsatsen att den där stenhögen är en del av den gamla borgen.

Det sista stoppet blev att gå en rundslinga på fem kilometer i Ekhultebergens naturreservat. När det var dryga 2 kilometer (på ett ungefär) kvar av slingan var vi tvungna att vända. Markeringarna var bortplockade och vägen täcktes av fallna granar. Men utsikten var fin!