För tio år sedan så gjorde jag och Rickard något impulsivt. Vi åkte ner till Borgholm för att springa Victorialoppet. Rickard sprang fyra kilometer och jag valde att springa nio kilometer. A var med och sprang lilla barnloppet. Jag var skadad och borde egentligen inte ha sprungit nio kilometer. Det ledde till att jag inte kunde springa på ett halvår. Envis som jag är så dömde jag ändå fotboll. Det första året sprang jag på 47 minuter. Så snabb har jag aldrig varit efter det.
2016 åkte vi såklart igen och då följde också Marcus med. Det här året började Rickard med sin grej: dubbla genom att först springa fyra kilometer (han vann) och sedan springa nio kilometer med mig.
2017 åkte vi samma trio. Rickard vann fyran och maxade sedan nio kilometer.
2018 åkte vi tillsammans med J och A, dåvarande kollegor till Rickard. Nu jobbar de med andra saker. Jag var ganska opepp innan start. Det var varmt och svettigt men jag lyckades springa riktigt bra. Inte som 2015 men på en bra tid. Rickard dubblade och vann återigen fyran.
2019 vill jag helst glömma. Allt kändes fel i kroppen. Konditionen kändes urkass och det här året sprang jag så långsamt.
2020-2021 var pandemiåren. Då kunde man springa Victorialoppet virtuellt. Vi valde båda att avstå eftersom det kostade nästan lika mycket som att springa loppet ”på riktigt”.
Sprang vi 2022 och jodå det gjorde vi. Jag testade att springa i löparkjol. Det gjorde mig inte snabbare men det var helt okej. Rickard körde sin grej: dubbla fyran och nian.
2023 åkte vi allihopa: jag, Rickard, Marcus, A och I. Vi passade på att göra lite roliga utflykter: Solliden och Ismantorps fornborg. Jag och A sprang fyra kilometer, Rickard dubblade och Marcus sprang 9 kilometer. Jag hade en bråkande hälsena så avstod från att springa längre.
2024 hade jag precis börjat jobba efter semestern så då kunde vi inte åka ner och nu är vi framme vid 2025. Eftersom jag har min bråkande muskel har det varit ett långt velande om vi ska åka ner eller inte. I våras la jag in ledighet i schemat för att kunna åka ner om lusten föll på. Och lusten föll på, vi anmälde oss igår. I år blir det en bara jag och Rickard-grej, ett sätt för oss att få lite mer tid tillsammans. Tid tillsammans innan skolan börjar för barnen och Rickard också börjar jobba.
Det är en riktigt rolig tradition som ni håller på med i många år. Tycker det är skönt att ni kommer iväg, även om det bara är du och Rickard. Men som du säger – lite egentid är aldrig fel. Ser mycket fram emot en rapport:-)
Din bror är mycket lik dig eller du lik honom, beroende på hur man ser det;-)
Ja vi är nog ganska lika. Det är en fantastiskt fin tradition, hoppas på att jag får hålla nu så jag kan göra comeback på nio kilometer.
Underbart! Vilken fin tradition. Och vilka härliga bilder fulla av energi. Jag har tänkt det ofta och skrivit det förut: Jag borde bli lite mer som dej. Du är fantastisk. Men nästa midsommar kanske jag springer Orsa Kajtn.
Varm kram,
Anneli
Men wow, vilken fin kommentar. Du gjorde min dag med dina fina ord. Tack!
Vilken trevlig tradition det har blivit för er.
Carin
Det är en väldigt fin tradition som vi vill bibehålla så länge det går.
Har sprungit där ett par ggr för många år sen, mycket mysigt å trevligt lopp… dessvärre lite långt för en annan att åka, man behöver nästan vara i närheten, typ semester……
Ha en bra dag!
Ja, det är en bit att åka men vi tycker det är värt det. Det är så trevligt att få springa i Borgholm.
Vad härligt att ha en sån grej att göra tillsammans! Kram
Det är det verkligen. Vi var så glada när vi åkte hem igår. Fick mycket ny energi.