För något år sedan sa min chef en sak som jag tänkt på mellan varven sedan dess. Hon lyfte en tanke kring huruvida jag skapar mig min egen sårbarhet. När hon sa det gick jag i försvar. Vadå, vad menar hon. nu? Det är ju ”alla” andra som är dumma mot mig. Men ju mer jag funderat över saken, desto mer har jag kommit till insikt om att hon nog faktiskt hade rätt. Jag kan ofta tolka saker och ting lite knasigt och det gör mig då väldigt ledsen. Om någon annan varit i rummet och hört samma sak så förstår den personen inte alls vad jag menar när jag berättar om min reaktion. Det hände senast häromdagen faktiskt.
Det känns lite som att det ändå ligger en styrka i att inse att jag ibland skapar min egen sårbarhet. Inte alltid såklart men ofta lägger jag in en värdering eller tolkning i tonfall och hur andra pratar. En värdering som faktiskt inte överensstämmer med sanningen och som mest sätter griller i huvudet på mig själv.
Oj vad jag känner igen mig här. Har så svårt med att tyda rätt, borsta bort från axlarna och att diskutera med oliktänkande utan att ta åt mig. Vad ska vi/man göra åt saken?
Jag jobbar jättemycket med att tänka snälla tankar, att allt inte handlar om mig. Att andra har sina egna personliga problem som gör att man inte är på topp. Jag försöker också att tänka att om ingen säger något konkret till mig så ska jag inte bekymra mig så dant. Har jag verkligen gjort något dåligt så hoppas jag att personerna vågar säga det direkt till mig.
Väldigt insiktsfullt måste jag säga 🙂 Men det är ju verkligen sant, dessvärre inte något alla har i åtanke. Det är väl en del i att lära sig dom sociala koderna, och det är absolut en utmaning när man som jag bor utomlands och därmed inte lever med dom sociala koder man växte upp med, samtidigt som det ju också är det som hela tiden berikar och gör att man får en bredare aspekt ur socalt perspektiv. Trots det har jag alltid känt mig väldigt hemma här i Barcelona då mentaliteten här passar mig väldigt bra 🙂 ”Man lär så länge man lever” var det ju någon klok som sa 😉
Ja, det kan jag tänka mig att det skiljer i de sociala koderna. Det är nog inte helt lätt när man inte växt upp i ett samhälle och fått inpräntat sedan barnsben vad som gäller.
Verkligen tänkvärt! Och jag tror det ligger mycket i det hela. Vi uppfattar och tolkar det vi hör på olika sätt och ofta är det nog vår bakgrund och tidigare erfarenheter som finns med. Fint att ta del av dina tankar .
Kram
(För egen del har jag haft bloggpaus sedan april 2023 och tyvärr pågår den ännu. Lusten försvann….)
Tack för titten hos mig. Saknar dina inlägg. Trist att blogglusten fortfarande håller sig borta. Ja så är det verkligen.