Att känna press

Publicerad den av Hannas krypin
Dagen startade med Luciamorgon! Det är min tradition att titta på Lucia på tv. Men jag tyckte det var bättre förr. Hehe, nu låter jag som en gammal tant. Men jag minns särskilt ett år då det var ett fantastiskt program från början till slut. Kanske därför jag inte längre är nöjd med programmen. Jag har blivit för kräsen. Jag och tonåringen har varit till banken, men jag tog fel på när banken öppnade så fick bli en sväng till McDonalds innan.
Nu kommer den här tiden på året då jag mest känner press kring min träning. Jag måste träna eftersom jag snart ska springa löptest igen men pressen gör mig extremt omotiverad. Jag vill träna det jag vill, inte det jag måste. Men trots den känslan så värmde jag upp på löpbandet och sedan körde jag och Rickard hans cirkelträning med jullåtar. För dig som är ny här och inte vet så är Rickard personlig tränare. Jag har haft mycket hjälp av honom och utan honom hade jag inte kommit så långt som jag gjort. Passet blev idag lite ofokuserat eftersom jag var stressad men känns skönt att få till ett pass ändå.
 

Min söndag i bilder

Publicerad den av Hannas krypin
Idag har jag tittat på julfilm, sjungit tillsammans med Rickard på hans jobb och åkt pulka med barnen. Nu är det minusgrader så snön lär nog ligga kvar ett litet tag till.
Den enda bilden på mig och Rickard idag, hade tänkt att filma någon av låtarna men det blev inte så. Visst skulle du vilja höra oss sjunga?
Titta så gullig bordsdekoration. Jag gillar såna där små minihus i burkar. Tycker det är charmigt.
Uppe på bästa pulkabacken har kommunen satt upp en stor gatlampa så nu kan man åka även i mörker. Det var så roligt att swischa ner för backen.
Ikväll har vi gjort ett berg av lussekatter. De blev så goda. Jag följde inte receptet utan tog både mer socker, smör och saffran än vad det ska vara. Mums! Största tonåringen slök ett gäng på en gång. Jag var inte sämre och tog tre. Kommer nog bli fler innan den här kvällen är slut…. Nu tänkte jag lyssna på en ny podd med en framstående immunolog som jag tycker får komma till tals alldeles för lite. Det brukar jag tänka när jag ska avgöra trovärdigheten i ett påstående, har personen något att vinna eller har personen allt att förlora? Därför ger jag inte mycket för TV4:s experter som har alla sina nävar djupt ner i kakburken.

Söndagslistan vecka 49

Publicerad den av Hannas krypin
Det är tredje advent idag och det är inte många veckor kvar på året 2021. När året började så trodde jag inte att det kunde bli så mycket värre än 2020 men jag hade fel. På många punkter blev 2021 mycket värre. Men det ska jag inte skriva om nu. Det kommer i min årssammanfattning istället. Idag ska jag och Rickard till hans jobb och sjunga julsånger för de gamla. Jag är lite bekymrad över min röst som jag inte vet om den kommer bära. Brukar dock alltid vara så efter en intensiv period och så går det bra ändå. Så det håller jag tummarna för.
Känsla: Den här veckan har jag varit arg och ledsen. Ett stort moln kring det har dock släppt så jag är lättad även om allt inte är helt löst. Jag har varit glad i helgen.
Väder: Någon plusgrad men snön ligger fortfarande kvar. 
Träning: I skrivande stund har det blivit tre löppass iallafall: tempoträning, 15 snabba intervaller och så 10*400 igår. Pilates i onsdags blev inställd och så är min kurs slut för i år så någon pilates har det inte blivit av. Det är inget bra.
Citat:

Godaste: mammas saffransbullar och så Lindors chohkladkulor.
Sämsta: Att inte få svar på frågor som är väldigt väsentliga.
Mest sedda: ett helt gäng med julfilmer. 
Positiva från veckan:
– känslan av att växt i min yrkesroll är rätt så gött alltså. Vi hade HLR på jobbet i veckan med olika scenarion och i jämförelse med när jag var med förra året så var det milsvid skillnad. Jag kände mig betydligt tryggare.
– att snön ligger kvar fortfarande.
– att få sjunga julsånger för de gamla igen. Det är en av höjdpunkterna under december.
– granen är uppe och sprider julstämning.
– Ida gillar verkligen Nissebreven.
Veckans mest lästa inlägg: 
 

Det är inspiration!

Publicerad den av Hannas krypin
Vilken skillnad det är att träna när ett tungt orosmoln inte hänger över mig längre. En viss del finns såklart kvar men det största är väck. Idag har jag rivit av 10 stycker 400m intervaller i 4,45tempo och 1 minut vila mellan varje. Jag kände mig energifylld under hela passet. Vi var hos mamma och pappa för att hämta förstärkaren inför imorgon och då fick vi med oss en påse matbröd och en påse med saffransbullar. Saffransbullen var så god att hugga in på efter passet. 😋😋
När jag är gammal och grå vill jag också vara en liten krutgumma. Köra med tanterna och farbröderna på hemmet. Som Erik som tränar för fullt fast han är 95 bast. Det är aldrig för sent att börja. Helt klart inspirerande!
Var mer som Erik!

Jag vågar lägga ut min printscreen här eftersom han är med på Facebook! Tror räckvidden är lite större där än min lilla blogg…..

En morgonreflektion

Publicerad den av Hannas krypin
 Godmorgon!
Hoppas att du har sovit gott, jag vaknade klockan nio så min plan för förmiddagen sprack: frukost tidigt och så träna innan lunch. Det får bli träning ikväll istället. Jag och Rickard satt igår kväll och sjöng igenom alla låtar som vi ska sjunga imorgon på Rickards jobb. Idag ska vi hämta min pappas förstärkare och repa igenom alla låtar. Förra året ville de boende höra fler sånger än de tjugo som vi förberett så igår satt vi (läs Rickard) och letade upp bonussånger. Jag har lite ont i huvudet just nu, det har jag nästan alltid på morgonen. Det kommer bli bättre bara jag får i mig frukost. Och kanske lite koffein…. Typ en nocco. Det kanske skulle vara ett mål för 2022 att sluta med eländet.
En liten morgonreflektion
Om alla med milda symtom slutar testa sig och stannar hemma tills de är friska och man bara testar de som kommer in till akuten med allvarliga symtom så skulle regeringen snart bli tvungen att bort sina restriktioner och rekommendationer. Eftersom de baserar sina åtgärder på smittspridning (som inte är särskilt hög även om media vill få oss att tro det) så skulle de vara tvungna att backa från pandemilagen och krav om vaccination. Jag börjar förstå de som anser att det är en pcr-pandemi…..Hur mycket skulle du märka att det är en pandemi om du inte hela tiden blev påmind om det via medierna? Jag tycker det intressanta är att kolla smittspridning och samtidig allvarlig sjukdom. Nog om det.
 
Tack för era engagerade kommentarer som jag fått den senaste veckan! Jag tyckte det var lite väl stiltje på kommentarsfronten på mina reflektioner och det fick jag igen med råge, haha. Jag tog dock bort en kommentar igår som jag kände var över min gräns. Särskilt eftersom jag redan i mina svar och tidigare kommentarer fått svar på det jag funderade över. Då vill jag inte höra mer om att jag ”läst statistiken fel” eller annat dumt. Känns bara onödigt och mer som ett syfte att trycka till mig lite extra. Så om du som skrev den kommetaren kikar in igen vet du varför den inte är publicerad.  

Något som är viktigt att prata om

Publicerad den av Hannas krypin
Jag vaknade många gånger i natt av rädslan att jag försovit mig. Gissa den känslan att veta att jag kunde sova flera timmar till. Imorse när jag gick till jobbet fick jag gå i ett härligt snöigt vinterlandskap. Nu är det dock en plusgrad så det slaskar mest. Håller tummarna att det går att åka pulka imorgon ändå för det vill dottern göra.
Tänk dig att du kommer fram till en medvetslös person. Vet du då vad du ska göra först?
Många tänker på att kolla puls men det viktigaste är att kolla om personen är vid medvetande och om personen andas. Om inte, larma och starta hjärtkompressioner. Det man ska tänka på är att jobba ganska snabbt, ungefär 100-120 kompressioner/minut. Det är rask takt. Gör 30 kompressioner och därefter två inblåsningar. Tänk på att jobba med raka armar och använda kroppen. Var inte rädd för att trycka ordentligt, ett tryck som motsvarar ungefär fem-sex centimeter.
På jobbet idag så gick vi igenom tre olika scenarier, ett hjärtstopp på toaletten, en patient som satt i halsen och sedan fått hjärtstopp och det sista scenariet handlade om en sepsis (blodförgiftning) som utvecklades till ett hjärtstopp. Jag fick bland annat öva på kompressioner och ta hand om en hysterisk dotter till en av patienterna. Just biten med att få med omhändertagande av anhöriga är viktigt att öva på. Det var en riktigt givande eftermiddag där jag efter dagens genomgång ändå kände mig trygg kring vad jag ska göra. Vi är ett team som hjälps åt. Jag brukar ofta tänka mig in i hur jag ska agera om jag kommer in till en patient som har ett hjärtstopp. Det tror jag är viktigt att göra för att det ska bli enklare att veta vad jag ska göra den gången det är på riktigt. Jag har jobbat som undersköterska i 14 år men jag har fortfarande inte varit med om ett hjärtsstopp.
PS: Vi behöver inte längre ha munskydd på oss annat än i patientnära arbete. Bilden är från nyårsafton förra året. Tyckte dock att den var passande till dagens jobbrelaterade ämne. DS

På sega ben

Publicerad den av Hannas krypin
Alltså ibland är det så jobbigt att träna. Vissa dagar vill jag helst ligga på soffan och bara käka snask. Som idag, det har varit en tuff vecka med många tankar, många samtal och känslan av orättvisa har hängt över mig. Detta är helt orelaterat till pandemin. Ibland händer andra saker i livet som jag känner mig ledsen över. Så kanske inte så konstigt att det var tungt idag att springa. Önskan finns om att kunna vila mig i form men det går ju inte.
Ambitionen var hög: runt trettio intervaller. Det blev bara femtom. Men femton är mer än om jag följt min första impuls som var att vila. Jag har inte tid att vara i en träningssvacka sett till löptest som också hänger över mig. Men det ska jag inte tänka på nu. Lägg tid och tankar på här och nu och det andra löser sig.

Möta människor med kärlek

Publicerad den av Hannas krypin
Vad konstigt det känns att inte ha min pilates ikväll. Torsdagar är alltid pilatesdagar ju. Nu kommer den där utmaningen att få till kontinuitet i min pilates. Jag vill ju fortfarande bli starkare, snabbare och mer smidig. Men det blir jag inte av att vila mig i form. Idag ska jag springa en runda. Det blir inget med ågelsjön. Till och från har jag en del problem med magen och nu är jag inne i en tråkig period igen. Välkommen till IBS:ens underbara värld…. 😣 Så det kommer bli en runda på löpbandet så jag kan avbryta om det kör ihop sig helt.
Jag vet inte hur du tänker kring saker och ting. Men jag vill möta människor med kärlek, jag vill inte se ner på mina medmänniskor eller döma för att de gör andra val än jag. Vi har alla våra motiv och tankar kring varför vi gör saker på ett visst sätt. Inget är rätt eller fel och alla förtjänar respekt och vänlighet. Även om det är tankar som man själv inte håller med om. Så länge det man gör inte kränker andra. Jag vill inte vara den som hoppar på andra och ger öknamn eller säger saker om andra som inte ens stämmer. Jag vill ha en vänlig värld där vi kan se bortom våra olikheter och respektera varandra. Ett öppet samhälle där alla får ta plats. Låter som en utopi men det är vad jag önskar. Jag är ingen kall, hård person. Tvärtom är mitt hjärta varmt och jag värnar om människor, människor som är svagare än jag. Jag står för rättvisa, frihet och jämlikhet och jag kommer aldrig någonsin stå bakom att man gör skillnad på människor. Alla är vi lika mycket värda!
 

Ingen träning men en promenad

Publicerad den av Hannas krypin
Imorse kändes det riktigt lustigt i kroppen, att Linnea skickade ett mess och ställde in dagens pilatespass gjorde inte alls särskilt mycket. Resten av dagen har jag dock mått bra så det var bara imorse. Vaknade ju vid fyra och var vaken en stund så det var säkert därför det kändes lite tjyvtjockt. Tröttmössa som jag är. 
Jag har inte gjort något särskilt idag förutom att jag och Rickard var på möte med ett av barnens lärare, vi hämtade paket och annars har vi bara tagit det lugnt. Just det vi har sjungit lite med. Både jag och Rickard älskar att sjunga. Idag blev det julsånger. När jag sitter i bilen och åker till min pilates så är det två saker som jag alltid gör/tänker på. Jag brukar sitta och sjunga och så blir jag alltid sugen på spenatsoppa och ägg. Det slår aldrig fel med soppan. Så konstigt hur man kan assocciera vissa saker till specifika grejer man gör.
Imorgon ska tomtarna få komma fram och om vädret inte är alltför kallt så är jag sugen på att åka till Ågelsjön för att gå/springa milen där. Med Rickard såklart, inte ensam. Det var ett tag sedan som vi gjorde något tillsammans så det är dags.

Det är ett kallt samhälle

Publicerad den av Hannas krypin
Det finns ingen empati, medmänsklighet eller solidaritet! 
Jag hade tänkt ta en paus, paus från att skriva om pandemin och all rent ut sagt idioti. Det går dock inte. Jag läste ett inlägg på en blogg som gjorde mig så illa berörd och ledsen fast jag inte ens är personligt drabbad. Jag känner inte personen som skriver bloggen mer än det hen skriver. Idag fick jag bita mig i tungan för att inte skriva några väl valda ord när jag läste vad hen skrivit. Däremot kan jag inte hålla tyst och jag kommer inte länka.
Vi har alltså kommit dit att när det handlar om ett dödsfall i familjen, inte ens då vill man beblanda sig med personer som är ovaccinerade. Ser inte dessa personer hur iskallt de beter sig, att det inte finns någon medmänsklighet? Men det är klart om man anser att det är de ovaccinerade som driver på pandemin kan jag tänka mig att man resonerar så här. Förstå kommer jag aldrig kunna göra. Jag kommer aldrig förstå hur man kan vända sig emot sina nära och kära. Allt beroende på om man vaccinerat sig eller inte. Sjukt är vad det är!  
Från en sakt till en annan så har vår nya statsminister Magdalena Andersson har inte imponerat på mig. Tvärtom! Det senaste utspelet är man ska undvika att krama personer om man inte är helt säker på att de är vaccinerade. Jag resonerar tvärtom, alla som vill och som betyder något för mig får krama mig oavsett vaccinstatus. Det blir ingen krampaus för mig!
Uppdaterat: Svarade på en kommentar och skrev om FHM:s veckorapport. HÄR kan du läsa hela.