Jag äter för lite fett!

Publicerad den av Hannas krypin
Nästa vecka har jag ätit keto i två månader, men vem räknar…. På resans gång har jag hittat några nya källor till inspiration, välmående och infallsvinklar. Jag har till exempel ett gäng ketobloggar som jag nu följer med stort intresse. Tex: Pernilla, Annelie (som tyvärr inte uppdaterar så jätteofta) och Vägen till 65. (Martina vet du ju redan.) Jag tänkte dela med mig av några lärdomar som jag fått den här veckan.
  • Ju mer protein jag äter, desto mer fett måste jag tillsätta i maten för att komma upp till 80% E. Bilden nedan är en printscreen från Vägen till 65 där man på ett enkelt sätt kan leka med fett, kolhydrater och protein för att kolla vilka mängder man kan äta för att komma upp 80% fett. Man brukar säga en handflata protein  otillagat och jag får nog i mig mer.
 
  • Fettet är det viktiga och jag har känslan av att jag äter för lite fett. Skulle behöva börja räkna. Nu menar jag INTE räkna kalorier utan ta reda på ordentligt var jag ligger energimässigt.
  • Att c-vitamin är askorbinsyra visste jag. Det jag däremot inte tänkt på är att askorbinsyra säljs bland kryddorna på ICA = Behöver inte köpa dyrt från hälsokosten och då sparar jag pengar.
  • Jag behöver lära mig mer om vilka matvaror som är naturligt feta för att inte hamna i ”jag äter bara smör-träsket”. Jag har börjat köpa avokado igen och det är ett bra sätt att få upp fettintaget
  • En annan lärdom är att vid ”panik” om vad jag ska äta så är ett bra sätt att tänka att om summan av protein och kolhydrater tillsammans är mindre än fettinnehållet så är det okej ”ketomat”. Inte jämt såklart men när det händer saker som man inte är förberedd på.
Något som jag påminner mig själv om ofta är att ingen är 100% hela tiden, avsteg kan hända. Är kosten bra kanske sömnen inte är bra och så vidare. Det bästa man kan göra är att hela tiden försöka och göra sitt bästa. Om man tycker att man faller så får man tänka ”nu hände det här” och sedan ta nya tag. Det är ju det bästa, man kan alltid fundera över varför en sak hände och sedan försöka göra annorlunda nästa gång.
Något som jag känner vore bra för min egen del är att börja tracka sömn och mående, för att se vad jag kan göra annorlunda för att må ännu bättre. Ett mål jag uppnått är ju en gladare mage, vilket var precis det jag ville med keto. Jag vet redan att jag sover lite för lite och det ”måste” nästan vara nästa grej att få ordning på.
Tja, lite tankar från mig så här på fredagseftermiddagen. Hoppas att jag inte tråkat ut dig alldeles. 😛

Flashbacks till en lärorik men tuff tid

Publicerad den av Hannas krypin
Våren 2014 blev jag klar specialist inom palliativ vård och avancerad omvårdnad. Genom att jag prenumerade på Svenskt palliativt nätverk kom jag i kontakt med en kurs på Linnéuniversitet: fenomen i palliativ vård. Den här kursen var egentligen för sjuksyrror som ska doktorera inom palliativ vård. Det uppfattade dock inte jag när jag sökte kursen och ansökte och kom faktiskt in. På hösten började då ett halvår av hårt jobb, i studieväg det svåraste jag någonsin gjort. Så pass svårt att jag under den hösten drabbades av sjukdomar för att jag var så stressad. Men till slut blev mitt arbete klart efter sisådär åtta revideringar av mitt arbete. Jag skrev om närhet och närhetens betydelse i palliativ vård.
Så här såg det ut majoriteten av dagarna, läsa, läsa, läsa. Majoriteten av texterna (vetenskapliga artiklar) var på engelska och bara det var en utmaning i sig. Så här skrev jag strax innan jag skickade in arbetet i februari 2015:
”Så här tänker jag om närhet i palliativ vård. Att den består av fyra olika komponenter. Nu har jag bara en fråga kvar att svara på och sen ska jag korrekturläsa mitt arbete. Närhet relaterat till palliativ vårdfilosofi har jag fastnat i, men klurar jag bara lite till ska jag nog få till det också.
Jag börjar se slutet nu, eller början beroende på hur man ser det. Det här arbetet känns bara som en början i min strävan efter att lära mig mer om palliativ vård och att kunna ge en bättre omvårdnad, inte bara fysiskt utan även de andra bitarna också.”
Mina slutsatser kring arbetet extremt kortfattat. Ska se om jag kan hitta arbetet, vore roligt att läsa det nu och se vad jag får för nya tankar.
 

Närträff och pilates

Publicerad den av Hannas krypin
Igår var jag i Sollentuna för att förkovra mig i rehabilitering och återhämtning. Vi fick lyssna på en föreläsare som berättade om sitt jobb som case manager (lite spindeln i nätet , samordnare kan man man säga) på en psykosmottagning i Stockholm och det lät som ett otroligt spännande jobb. 
Efter närträffen hade jag bokat in pilates med Julia. Det var först klockan åtta på kvällen så jag hade lite tid att spendera innan det var dags. Först skulle jag ju hitta till studion över huvudet taget. Det blev några varv fram och tillbaka då gps:en tyckte jag skulle köra på en väg som var avstängd. Just det var i en tunnel med där jag tappade mottagningen så rutten kunde inte göras om heller. Men till slut så kom jag fram. Nästa problem var ju att fickparkera. Det är inte min starka sida så det var ju tur att jag hade gått om tid på mig. I väntan på min klass så satt jag och läste om rehabilitering och fick en massa intressanta tankar kring om man kan ta med sig en del av tankarna kring återhämtning och rehabiltering till äldrevården. Funderade även på hur det skulle kunna se ut och vilka svårigheter som finns.
Julia hade en kund innan så medan jag satt och läst lite fylldes jag ännu mer av en längtan att kunna bygga upp ett företag kring pilates och få göra det på heltid. Jag ska inte ge upp om min dröm! Julia körde en klass med mig och visst kändes det efteråt att musklerna verkligen jobbat. Eftersom att jag är så ovan apparaterna blir det mycket att bekanta sig med övningarna och känna på apparaterna. Jag fick lära mig lite tricks kring en av övingarna på matta som jag känner att jag vill hitta det där lilla extra i. Hur bra som helst och så gjorde vi ett gäng nya övningar. Det var bara så bra även om jag känner mig lite lost. Vill dit igen men nu kommer det tröja ett tag innan nästa gång.

Mer om mig

Publicerad den av Hannas krypin

Inne hos Yela hittade jag en  ”Get to know me” lista och jag tänkte att det är ju perfekt att svara på så här en onsdag på blogglistornas dag. :-

Vad heter du? Hanna Therese Elisabeth Karlsson
Hur  gammal är du? Jag är snart 36, fyller i november.
Hur lång är du? 164,5 cm
Har du djur? Vi har djur, Samuel har två skäggagamer som heter Saga och Maja.
Var bor du? I Linköpingstrakten.
Vem bor du med? Rickard som jag varit gift med sedan 2005.
Bor du i lägenhet eller hus? Radhus med trädgård på både fram och baksida.
Vad lyssnar du på för musik? Jag är allätare och lyssar på det mesta.
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Jag är mest morgonmänniska faktiskt. Hur härlgt är det inte att sitta i köket med en mugg te, tända ljus och bara fokusera på Hannatid.
Vad har du för intressen? Pilates, träning och döma fotboll. Men när jag har tid så läser jag gärna böcker och precis som med musik så gillar jag många olika stilar.
Vad brinner du för? Träning och familjen.
Är du troende? Yes, jag är kristen och uppvuxen i en kristen familj.
En favorit quote:  Jag kommer inte på någon just nu! Eller jo förresten, den här nedan. Jag tappar alltid räkningen om jag samtidigt ger instruktioner till deltagarna på mina pass.
Favoritårstid? Jag tycker att alla årstider har sin charm. Men jag tycker mest om våren, då den underbara sommaren fortfarande ligger framför.
Favoritfärg? Vitt, dock så är det opraktiskt men vitt är verkligen fräscht och snyggt.
Favoritaffär? Där det finns snygga träningskläder….. Nej skämt åsido. Jag har ingen favoritaffär.
Favoritskor? Jag har ett gäng stövlar som jag verkligen gillar. Nackdelen är att det här höga klackar och jag har så svårt för klackar nu för tiden.

Vad är det viktigaste i ditt liv? Familjen!
Nämn tre saker du inte tycker om? Människor som är falska och visar först en sida och sedan en annan. De som vänder kappan efter vinden och som aldrig kan stå för sin åsikt
Har du några fobier? Höjder, jag är galet rädd för höjder.
Vad är ditt drömjobb?Jobba med träning och hälsa.

Nämn två bra serier? Jag tittar inte på serier men en serie jag faktiskt sett är 13 reasons why.

Vad gillar du för filmer? Jag gillar filmer som gör mig glad. Romantiska komedier och typisk feelgood.

Vad har du för klädstil? Hehe, mest går jag i träningskläder men i min garderob hittar man blommiga klänningar, romantiska klänningar och mycket spets.
Vad handlar din blogg om? Min vardag som trebarnsmamma men mest träning och pilates.
Vilka är dina mål med bloggen? Att fler ska upptäcka pilates och den fantastiska träningsform som det är. Och att inspirera och sprida träningsglädje.
Meningen med ditt bloggnamn är…? Inget särskilt egentligen. Jag blev kallad för fialotta som barn av mamma och sen dess har det hängt med.
Varför skaffade du en blogg?För att jag ville skriva om mode och bli modebloggare. Dock så bytte jag spår till träning och hälsa som är mycket mer ”jag”.
Gillar du att vara bakom eller framför kameran? Jag gllar att vara både framför och bakom kameran. Men det beror också på vad jag ska göra. Minns när jag skulle ta studentbilderna i en studio i stan. Jag kände mig så sjukt obekväm och det syns på en del av bilderna.
När startade du din blogg? 17 mars 2007….

Jag sprang en femma

Publicerad den av Hannas krypin
Den här veckan har jag verkligen fullt upp. Imorgon tex så ska jag till Sollentuna för närträff och på kvällen ska jag träna pilates med Julia. På torsdag har jag ett ganska långt jobbpass och på kvällen pilates. Fredag ska jag döma cup och helgen har jag två delade turer på jobbet. Som du kan läsa har jag med andra ord inte alls många möjligheter att springa några pass. Sannolikheten att jag kliver upp imorgon typ vid fyra för att springa är väldigt liten. Så vad jag gör jag då? Jo, jag rev faktiskt av en femma på löpbandet efter jobbet, vid nio. Därför sitter jag också här lite för pigg….. Men jag är glad att jag sprang en runda. Det var precis det jag behövde!
 
Bilden visar min lunch idag. Keto är inte vackert på bild men min kropp är så glad åt sättet som jag äter på. De senaste dagarna har jag dock känt mig nedstämd. Jag är med i en ketogrupp på FB, just nu är den inte öppen för alla men kommer eventuellt öppnas upp. Jag fick jag pepp av hon som har gruppen och efter det kändes det så mycket bättre. Jag berättade att jag var nere för att jag blev dumpad av en vän och hon var ganska säker på att det inte är keto som är problemet utan det är just att jag inte har några tröstande kolhydrater att ta till. Så det är bara att kämpa på så är jag snart tillbaka. Löprundan ikväll gjorde susen för humöret och energin iallafall.

The magic pill – kan man äta sig frisk?

Publicerad den av Hannas krypin
Ikväll har jag tittat på en dokumentär på Netflix, den som först tipsade mig om den vad Annelie men sedan blev jag påmind av den när Sofia frågade mig om jag sett den andra dokumentären på Netlix nämligen Game changers där bland annat Arnold Schwarzenegger är med. Game changers har jag inte sett, däremot har jag läst den bli fullständigt dissekerad av Martina. Jag står fast vid att jag aldrig kommer bli vegan eller vegetarian!
Men åter till the magic pill. Den här dokumentären utgår från ketogen kost och man får följa flera olika personer med olika sjukdomar. Det gemensamma är att de äter många mediciner, mår sjukt dåligt och har egentligen inte mycket hopp kvar om att få må bättte. Med andra ord desperata personer som testat allt – utom att lägga om kosten. I dokumentären får de hjälp att röja ut allt processat, allt med dolt socker. Kvar blir kött, fisk, ägg, ovanjordsgrönsaker, bra fetter i form av tex ister och talg. Det är så spännande att se hur människor kan sluta ta sina mediciner bara genom att de går över till en högfettskost och att kroppen får sin energi från ketoner istället. Näringstät mat är verkligen fantastiskt!
Det kommer mer och mer forskning på området och LHCF är nu godkänd av Socialstyrelsen som kostbehandling vid diabetes typ 2. Men det behövs såklart mer, anektdotisk bevisföring kan ifrågasättas även om många människor världen över har samma erfarenheter. Jag tänker att så många personer kan inte ha fel! Det är omöjligt!
Jag tycker det är en bra dokumentär som behandlar olika påståenden med fakta. Många av diskussionerna stöds med forskningsrapporter så det finns belägg för det som påstås. Det är annars lätt att avfärda ketogen kost med att det inte finns forskning men det kunde inte vara mer fel.

En guide till shoulderbridge

Publicerad den av Hannas krypin
Det som är så bra med pilates är att alla övningar kan göras olika svåra. Allt från basic till avancerad. Det tycker jag är bra. Den här veckans övning har fokus mage, rumpa och baksida lår.
Grunden till shoulderbridge är pelvic curl, en övning från basicrepertoaren som är allt annat än basic beroende på hur du vill jobba med övningen. Du kan göra vanliga höftlyft, det vill säga lyfta rakt upp och sänka rakt ner. Eller så kan du tilta bäckenet och lyfta upp en kota i taget, det som kallas för att artikulera genom ryggraden.
Shoulder bridge prep är nästa steg. Andas in och sänk benet, andas ut och lyft upp. Hela tiden med benet i tabletop.
                                                                 
Sen har vi ju då fullversionen: shoulder bridge. Utmaningen ligger i att inte sänka bäckenet när du höjer och sänker benet. Spänn mage, baksida lår och rumpa.
                                  
 
Du kan även variera övningen med att göra höftlyft med rakt ben.
En härlig stretch för skuldror och axlar, om du samtidigt sänker höfterna ner mot mattan och artikulerar genom ryggraden. (Ser några fel i den här bilden, jag har ingen hals och axlarna är uppdragna.)

Då har det gått en vecka igen!

Publicerad den av Hannas krypin
Det har varit perfekt sitta i soffan hela dagen-väder idag. En sån där dag när det varit grått hela dagen och det aldrig riktigt blir ljust. Då kan jag med gott samvete sjunka ner i soffan och varva studier med annat smått och gott. Sista veckan i oktober har vi snart bakom oss och här kommer en sammanfattning från veckan.
Fem positiva från veckan:
  • Att jag har haft höstlov samtidigt som barnen och vi har gjort mycket tillsammans.
  • Att jag har tränat mycket den här veckan.
  • Att solen sken tidigare i veckan.
  • Att jag fick godkänt på sista basgruppsuppgiften trots att jag slet mitt hår och ett tag nästan tyckte den var omöjlig.
  • Snart två månader med strikt keto och jag mår så mycket bättre!
Mest spännande: Escape house med Samuel och så utflykten till Tiveden.
Väder: Soligt och minusgrader på morgnarna. Helt suverän tajming med soligt väder med tanke på att jag varit ledig i veckan. Helgen har dock varit kallare och gråare. Söndagens väder passade perfekt för sysselsättningen: sitta i soffan och varva plugg med bloggande.
Veckans längtan: Jag längtar verkligen efter årets första snö och blir grön av avund när jag ser snö i andras bloggar och instagram.
Veckans bild:
Mina mest lästa inlägg:
Känsla:
Jag har tidigare skrivit om min känsla av att andra är viktigare för mig än vad jag är för dom. Den här veckan fick jag mig en rejäl verbal käftsmäll som återigen bevisar hur oviktig jag är för andra. Jag vet inte vad som är värst, att inte ha några vänner alls eller ha personer som man tror är ens vänner och som sedan sviker? Känslan jag fick var att ha tappat förtroendet för människor. Om man inte ens ”klickar” när man har roligt tillsammans, när gör man det då?
Träning:
Pilates tre gånger, gympapass, backintervaller, snabba intervaller och så loppet igår.
Veckans tanke: Att hur tuff en uppgift är måste jag våga lita på mig själv att jag kan. Även om jag inte tror det.
Roligaste:
Att få ha höstlov tillsammans med och allt roligt som vi gjort med barnen. Fjärilshuset och naturhistoriska muséet bland annat. Ett djupt och givande samtal med min pappa

Pluggsöndag

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon, hoppas att du har sovit gott. Det har jag, vaknade pigg vid halv sju. Planerna för dagen att sitta med böckerna. Det har inte blivit så mycket den här veckan eftersom vi gjort så mycket med barnen. Så idag är det bäst att sätta fart. I veckan har vi närträff igen och då ska vi prata bland annat om rehabilitering, stöd och återhämtning.
Igår var vi hos mina föräldrar, mamma hade lagat så god mat, rullader och ugnstekt potatis och grönsaker. Det var så gott! Marcus och Bea var också där. Urdålig och suddig bild men det får vara så. Min fina familj. 💖
Pappa och jag hade så intressanta samtalsämnen att prata om: islam, Greta Thunberg varvat med lite personligt kring saker som jag gått och tänkt på.
Mammas goda efterrätt, jag antar att den var god iallafall då formen blev länsad. Jag nöjde mig med en kopp te.
Ida ville spela plockepinn så det gjorde vi några omgångar innan det var dags att åka hem.
 

När vi kom hem blev det kvällsmat och därefter kollade jag och Rickard på film, jag fick lite julfeeling så vi tittade på ”En lysande jul”. Somnade dock i från slutet, var så trött! Men ser den i stort sett varje vinter så jag kan den utantill.

Jag sitter och äter frukost: äggröra och makrill i tomatsås. Jag behöver vidga mina frukostvanor lite, blir mest ägg och olika tillbehör. Men det blir en senare fråga.
 
 

Racereport: Jätten Bulelöpet 2019

Publicerad den av Hannas krypin
Idag åkte jag, Rickard, Marcus och Bea till Österbymo för att springa Jätten Bulelöpet. Jag hade ganska mycket problem med det mentala tänket idag, var ärligt talat ganska opepp. Särskilt med tanke på vädret….. 
Härlig dimma hade vi på vägen dit och duggregnet hängde i luften. 

Jag och Marcus gick en runda i väntan på vår start. Kände ännu mer hur opepp jag var och hur lite mina ben ville springa….. Men det är bara att köra tänkte jag och försökte peppa mig lite. 
I år var inte barnen med och gissa att jag blev rädd när starten för barnklassen gick. Eftersom det var 50-årsjubileum så sköt de med kanon när starten skulle gå. Jag blev livrädd men gillar verkligen att jag lyckades fånga rökmolnet på bild. 
Lika rädd blev jag när vår start gick. Jag tror aldrig att jag fått slita så mycket när jag springer. Idag var det en enda lång kamp att över huvudet taget komma framåt. Det var kallt och vidrigt att springa. Mjölksyran sprutade och i 1km backen vid tre kilometer var jag tvungen att gå. Tänkte att det går snabbare att gå än att jogga långsamt. Därefter var det bara nerför kvar och där kunde jag rulla. På målrakan spurtade jag om en gammal man och försökte även komma om en ung kille. Det syntes dock tydligt att han inte tänkte låta sig bli slagen av en tjej.